Hur aktuell är Carl Jung?

Ingenting annat än desperata bortförklaringar för att kunna fortsätta tro på tomtar och troll. Fortsätt med det för all del om det får dig att må bättre, men ingen tänkande människa kommer någonsin att ta dig seriöst.

Ja alltså i min värld är det du som är tomten. Jag har sällan stött på en mer envis, udda och särpräglad filur än dig Gul-groda. Du är lite som den mest exotiska arten i faunan på ett Zoo

Men för säkerhets skull ska jag checka med ämnesansvarig på institutionen nästa gång jag skriver en föreläsningsserie eller med min förläggare när jag skriver en bok, så att inget i manus bryter mot Gul-grodas 10 heliga budord på Flashback.

Hmm, intressanta tankar och observationer!

Det jag får mest utav Jung på det personliga planet är just hans tankar om neuroser (ångest/depression/tvångstankar) i allmänhet men även hans otroliga (rätt ord?) insyner i hur viktiga symboler och ritualer är för psyket. Överlag har jag fått en bättre förståelse av hur jag är funtad, likaså människor och samhället runt omkring mig och hur viktigt det är (!) att vara vaksam på hur jag väljer att betrakta livet.

Har du några tips på vad jag ska fortsätta med eller som kan komplettera/utmana Jungs teorier och som kan hjälpa mig att utvecklas ytterligare? Vad anser du är det nästa steget efter Jung?

Nästa steg efter Jung i teorin om personligheter är MBTI. Nöj dig inte bara med att göra dom förenklade MBTI-testerna som finns på nätet för att testa din egen personlighet, utan läs på noga om alla 16, även allt om de hierarkier av kognitiva funktioner som bygger upp var och en av de 16 personligheterna och vad Anima, Mirror, Demon är osv. Sen kan du typa både dig själv och alla omkring dig och förklara i princip alla mellanmänskliga konflikter och personkemier som inte förklaras av mer uppenbara skäl. Finns mycket info både på nätet och Youtube.

Steget efter Jung som mer transparent genomlyser ”Självet”, som det djupare skiktet under varje Ego kallas har tex Bernadette Roberts teoretiserat bra i boken ”What is Self?” Du kan även titta på Eckhart Tolles och Rupert Spiras Youtube-kanaler om du vill ha enkla och pedagogiska ingångar till ett genomlyst Själv bortom Egot och personligheten.

Mycket tacksam för ditt svar, ska absolut kika på MBTI och lära mig mer om det! Låter absolut logiskt att fortsätta där.

Om "självet" ska jag fundera på. Eckhart Tolle är lite för "newage" för mig, men det är mycket möjligt att jag läste den för 10 år sedan och aldrig implementerade idéerna i mitt liv då. Just nu är det mening, arketyper och det omedvetna som jag verkar dras till och som verkar ge mig mest självinsikt.

En annan fundering: vad anser du, är det möjligt att genomföra terapi på sig själv, i termer av ökad självkännedom och självförverkligande? Jag sitter i princip och läser Jung (på den lilla fritid jag har) och därefter skriver ned mina tankar/observationer och hur jag kan tillämpa dessa insikter i mitt liv. Jag känner att jag växer av det men undrar samtidigt om det finns sätt att effektivisera det hela? Eller är detta det enda sättet - att det tar tid för dessa koncept att ta rot i mitt tänkande? Hur jag än gör kan jag ju aldrig bli så "objektiv" att jag ser allt som pågår inom mig, men men, det är så jag får göra nu.

Syftet med att läsa Jung är ju att jag vill leva ett meningsfullt och aktivt liv, och inte bli en som sitter passivt vid sidan om i god tro att "nu känner jag mig själv och jag lever i nuet". Det senare verkar vara väldigt populärt bland vissa folk inom "newage/self-help"-rörelsen.

Många frågor på samma gång! Kommer just från en examensfest, men ska ändå försöka svara.

1. Tolle är inte mer "New Age" än han är "Old Age" och klär alltid sina samtal i många historiskt relevanta exempel. Det är så framtidens filosofi ser ut (Non-duality) och den långa västerländska metafysiken var bara upptakten för denna stundande förening mellan öst och väst.

2. Du söker livsmening säger du, alltså en personlig ödesmässig ingång till att förstå de mer djupare och universella nivåerna av det mänskliga medvetandet som Självet. Ja jättebra! Fortsätt läsa och söka? Fundera även om kontemplativt liv är nåt för dig, vilket är denna världs snabbaste farkost? Komplettera Jung med gamla och moderna filosofer som borrat djupt i samma ärende, Platon, Nietzsche, Heidegger, Teresa av Avila, Simone Weil? Självet och det omedvetna är ju inte bara en teoretisk konstruktion, utan ett faktum vi måste tränga in i och lära känna genom specifika livshållningar? På armlängds avstånd försvinner alla begrepp och mynnar ut i abstraktioner som inte angår oss.

3. Arketyper... jag skulle säga att personligheterna (MBTI) är de viktigaste arketyperna, om du inte vill syssla med sago- och litteraturtolkning utan bara förstå din egen och andras primära startpunkt i verkligheten. Men kom ihåg att en arketyp inte är något fast och statiskt, utan en illusion som ställer upp en utmaning åt oss att övervinna, liksom häxan i sagan finns där för att brottas mot och genomskåda. Även personligheten är en illusion, om än med sitt eget inbyggda motstånd. Självet är den sista arketypen vi brottas med och som övervunnen kallas detta andliga sluttillstånd No-Self eller Icke-dualitet.

4. Ja det finns nog sätt att effektivisera din förståelse av Jungs begrepp, och det är att parallellt följa de källor jag angav i inlägget ovan. Det beror på att dessa källor inte bara teoretiserat människans djupare psykologi utan också levt den och lärt sig att bebo och hantera de djupaste skikten av tillvaron. Och det är häri utmaningen ligger som ett självbildningsprojekt, om vi nu inte bara siktar på en akademisk karriär.

5. Nej passivitet är sämsta hållningen om man vill lära känna livets mening och bedriva självterapi. Men jag tror inte att de stora namnen inom det som idag kallas "New Age" (och inom kort något annat) uppmuntrar till passivitet. Följer du Rupert Spira eller Eckart Tolle ett tag på deras Youtube-kanaler är det hög risk att du snart inser att de kräver väl stora och aktiva uppoffringar av dig - vissa uppgifter så smärtsamma att du med stor sannolikhet finner dom övermänskliga.

Men då får man ta lite i taget. Och lite får man ju offra för att gå i närkamp med livets större frågor, eller hur?

Detta med djuppsykologi och att söka roten i det egna - som mycket väl kan visa sig vara konturerna hos något högst främmande - är inget för fegisar och lata.

Kopierade detta inlägg och sparade den ned på datorn igår. Det absolut bästa jag har fått på Flashback hittils!

Ska absolut tänka igenom dina synpunkter och se om jag kan implementera dem.

Hela processen är väldigt underlig. Jag har lärt mig mycket i mitt liv: utbildning, jobb, fritidsintressen, relationer etc. Men detta är något helt annorlunda. Finns ingen tydlig karta att orientera sig med. Men bara under denna månad, då jag börjar bli lite mer seriös med detta, känns det som att jag bokstavligt talat skalar lök med min personlighet/identitet. Känns som att vissa vanor, när jag verkligen har förstått mekanismen bakom dem, har kastats bort som en gammal, sliten och blöt läderjacka. Allt på grund av en gubbe (Jung) skrev lite brev till sin polare för 100 år sedan (Some Crucial Points in Psychoanalysis).
Märklig känsla som är svår att beskriva: som om jag är mer exponerad för elementen och andra människor på något sätt. En luddig känsla av förskräckelse med samtidig kunskap (övertygelse genom erfarenhet?) om att det är just detta som jag måste konfrontera om jag ska komma framåt... Och verkligen allt förändras till det bättre (mer meningsfullt, mer djupare?): plötsligt ser jag på andra på ett mycket djupare sätt med mer medkänsla, min förmåga att koncentrera mig har förbättrats, jag börjar bli mer extrovert, hittar en kreativitet som jag inte riktigt visste att jag besitter. Ibland vet jag inte hur jag ska handskas med allt - känns som att det går lite väl för fort ibland också.

Nåja. Jag ska fortsätta med det jag håller på med och återkommer till den här tråden om ett tag för en update om min resa. Och precis som du avslutade, det här är verkligen inget för de svaga. Helvete vad obehagligt det är stundtals. Men å andra sidan ser jag inget alternativ att svänga av denna väg. Och svänga av åt vilket håll då? Inte till den passiva observationen, där fann jag varken mening eller lycka, det kan jag då glatt medge.

Återigen tack för dina inlägg!

Ingen som har nämt Jordan Peterson? Nämner Jung rätt ofta. Ganska oväntad: tysk psykologi? Freud. Jung. Adler.

När jag var runt 13-15 läste jag allt med Jung, lättare att förstå än Freud. Mycket Nietzsche i hans skrifter. Tycker han är mycket mer sympatisk än andra psykologer. I Tyskland har han lite dåligt rykte som New Age-författare/tjejlitteratur...

Själv gillar jag även hans teorier kring mytbildning. Finns en som berör Ufos. Rätt intressant, sekulär mytbildning efter andra världskriget.

Lättläst är han i alla fall, om man jämför med Freud. Men vet inte hur mycket som är översatt till svenska/engelska.

Vilket inlägg! tackar för det.

Har läst klart en bok av Jung nu, kommer inte ihåg vad den heter, men den stor delen av den var 5 föreläsningar från London straxt innan kriget (33 kanske).

Är han beskriven av andra som en besserwisser? jag upplevde inte honom som en sådan i den boken jag läste.

När det kommer till behandling är både Jung och Freud ytterst utdaterade.

Jung jobbade dock med att lyfta fram begreppen intro- och extrovert, vilka används än idag även om det lagts till betydelse från Jungs tid.

Började skumma genom "Man and his Symbols", och man ser ganska snabbt hur det kommer sig att Jordan Peterson nämner Jung i så kraftigt positiva ordalag.

Tidigare hade jag väl ganska kraftiga aversioner mot Peterson, men i ärlighetens namn var jag inte riktigt ikapp med vad han egentligen menade vid det laget. Bara att Jung hade en kollega som åkte ryskt tåg och insåg att han triggade konceptet med fria associationer genom att se en rysk informationstavla hade oerhört hög igennkänningsfaktor.

Men det är inte svårt att förstå varför Jung inte är väldigt omtalad, rent generellt, mer än som ett exempel på "svår litteratur". Tycker mig ofta möta på, som en tidigare skribent nämnde i tråden, påstådda ateister som inte skulle tveka en sekund att åka på seans om det inte ansågs som allt för konstigt.
"För man ska faktiskt veta, inte bara tro". Men att prata om hur det kommer sig att någon ens vet är som att klappa händerna i kyrkan.

Tendensen att kontinuerligt kretsa kring individens tolkningsföreträde och härledda ansvarsroll är fascinerande. Lite som att sitta bredvid en riktigt konstig farbror på släktmiddag som man inte tror är riktigt hemma på hjärnkontoret, men efter att lyssna några minuter inse att det nog lutar mer åt att han vet precis allt man gjort vid bordet senaste tre timmarna.

Jag tycker själv att MBTI är väldigt träffsäkert men jag är skeptisk till de komplicerade psykiska teorier som presenteras som en förklaring till varför de olika personligheterna fungerar eller agerar som de gör.

Men detta behövs inte om man betraktar det som ett klassifikationssystem som tar sikte på några framträdande personlighetsdrag som utesluter varandra. I princip kan man utöka dem med några fler eller byta ut dem och man skulle få andra - sannolikt mindre relevanta - personlighetskonstellationer.

Sedan skulle jag vilja påstå att individer som utvecklas genom erfarenheter eller till exempel uppfostran, familjeroller eller yrkesroller och formas av sina erfarenheter kan även ändra personlighet i enlighet med MBTI-systemet.

Skulle även påstå att intelligens har betydelse då mindre intelligenta individer sällan kombinerar intuitive och thinking - dvs oavsett om MBTI:s förklarande mumbo-jumbo teori inte ser något tydligt samröre där.

Tycker faktiskt att Jordan Petersons trovärdighet skadas allvarligt av hans referenser till Jung. Läser man på lite jungiansk teori kan man i princip stå och bladdra dagen lång och associera till populärkultur hit och dit man kommer ändå alltid att landa på fötterna. Samma med Freud för övrigt. Finns alltid någon fallossymbol i en dröm eller karaktär som man kan betrakta som "skuggan". Det bevisar tyvärr ingenting.

/Johan