Hur tåla människor med autism? Jag kokar av ilska när jag måste umgås med dem.

Jag har svår adhd och jag håller med ! Det finns mycket likheter i symtom ,men samtidigt saker som är direkt motsatt! Tillskillnad ifrån adhd så kan de inte se helheten utan hakar upp sig på detaljer, vilket kan krocka enormt ! Sen är de så jävla "duktiga" och naiva, de är små mini poliser och adhd är trotsiga rebeller..

När man går på Hab som nydiagnostiserad så använder rätt många aspisar dem att översätta händelser till vad de förstår. Det går inte till så att aspiesture släpas dit med våld och får höra alla fel han sagt i hela sitt liv. Däremot får man veta hur andra kan ha tolkat en situation. Det är ett samtal. Inte speciellt hotfullt.

Jag vet inte exakt hur skolan ser ut, men man måste ha en diagnos för att få en åtgärd. Därför kan det vara bra med en diagnos. Jag hade mycket hellre gått på en skola för miffon, då hade man kunnat träna studieteknik istället för att alltid vara rädd. Min perfekta skola hade varit där man aldrig hade 40-minuterslektioner. Vi har svårt för att snabbt hoppa mellan ämnen. När jag gick på FHSK så läste vi kärnämnena enbart en vecka i taget. Gud vad skönt. Och då slipper ju de normal os hemska aspisar.

I vår kaosskola utan anpassning kostade det nog rätt mycket ändå. En elev som var störig hade hela tiden en enda personal med sig. Vi hade vakt på många av våra lektioner för att skydda läraren mot skador.

Däremot de som jobbar med aspergare till vardags är ju pga lön och avsaknad av utbildning, är lågintelligenta. Men normala. Det funkar inte alltid så bra eftersom de inte kan något annat än fika.

Håller med dig i att en offermentalitet inte är produktiv i sig.

Men hur får du människor att skilja på offermentalitet och att faktiskt lyfta samhällsproblem?

Min tro är att många använder offerkoftan, PK, kalla det vad du vill, för att föra sin egen agenda, precis som du är inne på, så tjänar dom på det.

Men det är inte synonymt med att alla faktiskt spelar på den flöjten.

Högern så väl som vänstern är lika skenheliga i detta i mina ögon.

Lyfter man inte frågan om samhällsproblem så skiter folk i vilket och fortsätter leva som dom alltid gjort, på gott och ont.

Fast för många kan väl ett samtal upplevas som ganska hotfullt beroende på vad ämnet handlar om? Speciellt om det är ett känsligt ämne, men åter igen, jag har dålig koll på detta.

Nu låter det i mina ögon som om du förespråkar specialskolor för folk med just autism, tolkar jag dig rätt då?

Din sista kommentar tycker jag är talande, det är utbildning och förståelse dessa människor behöver i mina ögon, inte någon som sitter och ser ner på personen som faktiskt skall hjälpa.

Sen finns det självklart människor som skiter i allt vad utbildning heter och bara går på sådant för att höja sin lön.

Nej, det är såklart inte alla som gör det. Det är svårt att göra en poäng på Flashback utan att generalisera lite, enligt mig iaf.

Men det är en svår balansgång det där med att skilja på offermentaliteten och att lyfta fram samhällsproblem. Jag tror dock att visionen som lyfts fram att vi ska se alla olikheter och möta dem till hundra procent är ohållbart - det låter bara väldigt fint men det fungerar inte i praktiken.

Det är synd om autisterna som måste anpassa sig till normer de måste jobba extra hårt för att passa in i - men jag tror det är den bästa lösningen ändå.

Autism är väldigt vanligt idag och tydligen har autister - enligt vissa studier jag läst - väldigt hög mängd aluminium i hjärnan. Förmodligen beror det på kosten vi människor dagligen häver i oss, men det är ju bara min egna spekulation.

Jag tror en stor del av alla diagnoser och psykisk ohälsa egentligen handlar om kemiska obalanser pga kosten som har normaliserats de senaste decennierna. Autism var inte såhär vanligt förr i tiden, utifrån vad jag har läst mig till.

Det känns mer proaktivt att sprida awareness om kost och varför det är viktigt att inte häva i sig kemikalier men kanske är även samhället i stort inte så jättekunniga om det ämnet. Det borde pratas mer om det iaf.

Det är kontraproduktivt att ge folk piller och rättfärdiga deras offermentalitet. Ingen tjänar på det.

Nu skrev du ett sådant vettigt jävla inlägg att jag nästan blev hård.

Jag delar mycket av din tro i detta, kost, utsläpp, för mycket medicinering och ett samhälle med skenheliga värderingar kan leda till detta.

Men sen får man ta in aspekten att vi faktiskt är bättre på att utreda varför folk beter sig som dom gör i dagens samhälle.

Allt kan inte skyllas på kost utsläpp och liknade, det är för simplifierat.

Tror är dock vad jag gör, jag vet inte. Det är viktigt att säga.

Det finns redan några specialskolor. Jag vet inte om det är lösningen. Men kanske en skola där man masslöst flera olika problem? Väldigt många utan diagnos har ju också problem med skolan. Och skolan är ingen bra miljö, lika lite som kontorslandskap.

När jag gick på högstadiet och ingen talade om diagnoser eller safe zones tänkte jag så här. Om man nu inte har råd att ha små grupper i alla klasser kanske man kan varva små grupper i vissa ämnen med salsföreläsningar i andra. Sedan kan man ha olika matsalar, för de som vill ha matkrig och de som vill äta ifred. Jag ville också ha rum som bara vissa fick gå till, sådana som flydde mobbare eller behövde vara ifred på rasten. Jag ville även ha färre läxor med fördel för lite större projekt så att man fick visa sig självständig. Jag ville ha läxläsning integrerat i skoltiden så man bara hade lite jobb hemma. Sedan ville jag ha särskild och allmän gympa med, så vi som var klantiga och bara behövde motion kunde få motionsidrott medan de andra fick tävla.

Jag har inte tänkt ut en skolmodell efter denna och det är ju väldigt många år sedan.

Vad gäller hjälp i hemmet som jag haft som vuxen ibland med folk som inte kan saker. De har lyckats förstöra två dammsugare, en stekpanna, en kattskål, två tekannor. Man måste vara så snäll då för de är så bortskämda att de aldrig fått höra att de gjort fel.

Väldigt intressant läsning, jag skriver från telefonen då jag är ute och spankulerar i naturen. Därav korta ostrukturerade svar.

Angående din hjälp hemma, kan det inte vara så enkelt att dom helt enkelt inte är perfekta, dom kanske inte har just din dammsugare hemma, dom kanske var trötta just den dagen och gjorde misstag?

Det är här jag tror din diagnos spelar in i ditt tankesätt.

Alla gör fel, men människor med drag autism har en tendens att hänga upp sig på fel, trots att felet kan vara hur mänskligt som helst, och att alla skulle kunna begå dessa misstag.

Jag har själv haft sönder 3 dammsugare hemma på grund av att jag aldrig läser instruktionsboken, gör detta mig till en idiot och ett rövhål?

Notera att du minns exakt vad som gått sönder, säkert vem som gjort det också?

Under hur lång tidsperiod var det dessa saker gick sönder?

Jag försöker inte leta fel hos dig nu, bara ge dig perspektiv från en utomstående.

Aldrig fattat riktigt om jag har det. Så svårt att veta vad det betyder exakt Men vissa kan väl tycka att jag har det.
Funderade mer på hur människor som gör rätt gör. Vad som är skillnaden eller hur de lyckas vara normala.

Jag minns faktiskt inte vem som hade sönder sakerna, under några år.

Ska säga att alla är inte lika. Men det jag retar mig på är att de inte tror att det gör något om de gör fel. Klart jag fattar att alla gör fel. Jag har också jobbat med människor. Men jag skulle aldrig paja något och bete mig som det gör ju inget, drabbar ingen fattig. Jag skulle vara väldigt ursäktande. Jag har alltid på jobb försökt ställa tillrätta när jag gjort fel.

Deras attityd är att eftersom jag har en diagnos så kan de inte göra fel. Jag kan inte veta mer än dem.

Den jobbigaste var en ing tjej som fått allt i livet och på något sätt berättat hur dålig hon var fast hon trodde hon var bra. Jag skulle städa ett annat rum och hon frågade om hon kunde göra något. Javisst, du kan diska teflonpannan, sa jag. När jag kom dit så log hon stort och sa att hon hade diskat den gamla fula pannan med (välinstekt gjutjärnspanna), och hon hade gått igenom skåp och hittat ugnsrengöring till den. Hon var så stolt!

Jag sa faktiskt ingenting, fast det tog två år att steka in den och den var arvegods från min farmor.

Fast det kunde vara värre. En hemhjälpare till en som jag känner utomlands hade hittat en "fin kruka" och hon hade hällt ut "smutsen" i avloppet och diskat den. Det visade sig att hon hällt ut min kompis pappas aska. Det är ett sådant land där man får ha aska hemma. Hon fick inte ens smisk på fingrarna.

Jag har studerat aspberger och det jag kom fram till är att aspergarna hinner inte tänka på vad man har gjort innan. Man går alltid fram att göra något nytt. Och det kan verka irriterande för andra.

Kan du ge ett exempel? För jag övertänker minsta sak jag gör.