Hur tåla människor med autism? Jag kokar av ilska när jag måste umgås med dem.

Fast MÅSTE man verkligen umgås med folk man inte tål? YOLO

Till exempel att jag kände en aspergare som var mördare och då hann han inte tänka på vad han hade gjort. Han skulle direkt döda nästa. Och döda vidare. Men som ju vet att asperger kan vara välsignelse olika för olika personer.

De brukar försöka få kontakt och förstår inte de fel som uppstår som vi andra gör. Att det är jobbigt att upprepa sig, svara på självklara saker. Sedan om man själv har en "påigt pratglad" person blir det nog jobbigt för den andra också. Skillnaden mellan oss andra och autism är att autisten utgår från att vi förstår eller snarare, är skyldiga till att förstå och även upplever oss andra som elaka och orättvisa.

Har en i närheten som är i fejd med typ hela grannskapet, vilket uppenbarligen beror på hur folk främst är taskigt funtade i området (folk är psykfall där jag bor överlag) som inte tar hänsyn till en psykiskt dålig, autistisk person som inte fixar frustrerande situationer eller kan hålla igen när de provocerar honom. Tänk då när jag kommer o har en dålig dag o han söker kontakt varpå jag tappar tålamodet och han svarar "Det är okej, du är inte den första som blivit arg på mig idag." När jag ursäktar mig för att ha snöat av honom

Folk är dåliga på hänsyn. De kollar sällan deras egen attityd. Med autistiska människor måste man hålla tålamodet (vilket är svårt som privatperson eftersom man kanske är upptagen med annat osv).

Låter som ADHD eller psykopati. Man kan ha dessa tillsammans med aspergers.

Jag har tvärtom, jag tänker en massa på att göra något, kan nästan inte handla på impuls. Men då har jag även ADD, som kan leda till hypoaktivitet.

Psykopati är inte bra men kans la blandat ihop det. Jag kan inte direkt heller göra något impulsivt utan måste ha med den djupa delen av mig sj oftast. Men det var sent i livet som det upptäcktes.

Där ser man, då fick mina fördomar sig en törn.



Det låter för mig som om du råkat ut för personal som inte bryr sig så mycket, eller helt enkelt inte har vett nog att se på personerna dom ska hjälpa på ett mänskligt sätt.

Kan ju beror på att det är människor som har haft samma jobb för länge och slutat bry sig / förvirrar arbetet med deras privatliv, vem vet, den typen finns i varje verksamhet.



Så du menar att dom ser ner på dig pga din diagnos?

Mycket möjligt, men tidigare lät det på dig som om du såg ner på dom om jag tolkade dig rätt.

Detta kan mycket väl märkas på ditt beteende även om du inte tänker på det själv, man blir ofta bemött som man behandlar andra.

STORT OBS på denna dock då jag varken känner dig eller din personal så är ju detta mest gissningar.




Kan ju vara så enkelt att hon tillhör begåvningsreserven, men du får tänka på vilket perspektiv du har, enligt henne kanske detta faktiskt var en stor sak, som hon var stolt över, det är talande om henne.

Jämför henne, dig själv och den gamla klassikern med ett svältande barn i Afrika, alla problem är relativa till andras lidande.

För dig är X stort, för henne är Y stort, för barnet i afrika är hela alfabetet stort.



Men varför lät du då henne göra rent den om det är något du faktiskt värderar och du kanske visste att hon inte var den skarpaste kniven i lådan?



Idioti eller kulturella skillnader?

Om personen kommer från ett land där det inte är tradition att bevara askan från dom döda, kan du verkligen klandra henne för att hon gjorde det då?

En filosofisk fråga, men du kanske förstår min poäng.

På denna hade jag dock lackat ur ordentligt, oavsett om det är baserat i okunskap eller inte så är det en enorm tabbe att göra, enorm.

Så sant så, men ibland blir man illa tvungen.

Ja korta stunder kanske om det är en släkting och ngn fyller jämnt? MEN "umgås"......nä inte i min värld.

Nej det är nog en filosofi fler bör anamma, man ska ta vara på det i livet som ger en något, men samtidigt så bör man även ägna sin jobbiga kusin / farmor / vadsom en stund av sin tid, det kan göra mer än du tror, visst får du offra lite av din egen tid och din egen vilja, men vad är det emot att göra en annan människa glad?

Alla har någon jobbig släkting, släkten är värst och allt det där, men även den som du råkar uppfatta som jobbig kan bli glad över att du faktiskt spenderar lite tid med personen.

Jo visst ska man bjuda på sig själv OM MAN HAR RÅD! Den viktigaste personen i ens egna liv är en själv. Det är "en själv" man är ihop med 24/7, 365 dagar om året! Vilken fasansfull tanke(?). MEN jag tänker att det ska man ha i åtanke när man "bjuder"!

Visst stämmer detta, men samtidigt så kanske just att göra denna personen lite glad kan få dig att orka stå ut med dig själv?

Vem vet

Eller så är det annat som får mig att "stå ut med mig själv"! Kanske finns det annat uppbyggligt man kan göra än att offra sig för andras EV välmående? Kanske kan man lyfta sig över jantelag och Luther?