Citat:
Njae, det är för stor grej och för stor uppmärksamhet. Knasbollsmartyrer tar de säkert emot med öppna armar – då är det betydligt mer oroande för var och en att detta kan ske utan ssk knasig övertygelse. Alltså, några och 90 procent av alla amerikaner, eller i alla fall "vita" amerikaner, anser att ju de har den rätta inställningen till hur galna terrorister och tjyvar ska behandlas, och det är därför de vill beväpna sig. De tänker sig inte att vapenkulturen och inskränktheten som följer på det skulle kunna göra dem själva till gärningsmän. Ingen "amerikan" mejar ner oskyldiga, så det finns inget att mörka i det hänseendet.
Möjligen kan man iofs rent hypotetiskt tänka sig att de gärna skulle vilja sitta inne lite med motivet, om de stött på ett som de kan hålla för sig själva, dels för att få tid att undersöka det, dels för att fundera på hur det skulle kunna uppfattas av allmänheten, i ett givet samhällsläge. Men ingenting eller väldigt lite, är nytt under solen, och en persons livshistoria rymmer bara så många komponenter, så de lär ganska raskt ha klart för sig ungefär vad de har att göra med (typ när de rapporterar in vad de funnit i rummet, eller 20 minuter senare). Definitionsmässigt är det en knäppgök de har att göra med, och resten är detaljer. Inget motiverar att skjuta oskyldiga en masse, och om han tillhör någon gerilla eller Isis eller röda brigaderna eller nån Elvis-sekt spelar inte så himla stor roll, även om det har viss betydelse när det gäller att bedöma framtida hot.
Men sen så kommer motivet att släppas så snart det bara går, för annars hinner någon annan före. Säg att de skulle sitta på motivet en dag eller en och en halv, i värsta fall. Lite längre om det skulle vara fler inblandade och en pågående utredning kanske, men ändå tveksamt. De röker av hävd gärna ut folk och den breda allmänheten gillar normalt att kunna identifiera sig med kavalleriet, även om vissa förvisso har valt det motsatta någon gång också.
