Konisering, ni som gjort det!

Hej.

Igår skulle jag in och utföra en konisering samt skrapning pga kraftiga avvikelser på mina cellförändringar.
Altså jag blev helt chockad! Efter att ha väntat 45minuter över tiden kom en uberstressad AT läkare in om hämtade mig. Drog lite snabbt vad det hela handlade om och sen vipps in på operationsrummet. Där väntade en stressad sköterska och pekade på hörnet där jag skulle klä av mig. Med mig hade jag min sambo, som dom helst inne ville skulle vara med märkte vi för det va det ena och det andra om att män brukar svimma så dom rekommenderade inte att dom följde med in vilket är jäkla löjligt påstående!
Sen va det upp i gynstolen och så sa han att han skulle smörja på lite salva som bedövar, sekunden efter körde han upp nålen rätt upp i livmoderhalsen! Det kändes som den kom flera cm upp direkt och jag bara skrek rakt ut av total chock! Fy fan vad ont det gjorde! Då bara sprätter han bakåt och säger "nej nej nej, gör det såhär ont så får du ta narkos istället". Jag blev helt ställd och börjar gråta, känner mig helt värdelös... Sen va det bara rätt ut och in på hans kontor igen för att fylla i nåt papper för operation. När jag fyllt i halva papperet så säger han att jag kan fylla i resten i väntrummet och bara "hej med dig liksom".
Fatta vilken bisarr upplevelse, vad va det där? Ska det vara så? Man har ju läst om att man blir erbjuden lugnande innan och i brevet för inkallningen står det att innan operationen så får jag prata med en sköterska som förklarar osv men det hände aldrig. Det kändes faktisk som han gjorde det med vilje för att komma ikapp lite...
Dessutom hade dom placerat en värsta stora tv skärm så att jag såg hela skiten, bara det gjorde ju upplevelsen lite märklig.
Efteråt grät jag från o till i flera timmar, min man tröstade mig resten av dagen för det va nog längesen jag kände mig så liten i världen..

Så nu blir det narkos på torsdag istället.. Någon med erfarenhet som kan säga nåt om hur det va för er?

Vad är konisering för något?

https://www.aleris.se/Vi-erbjuder/Sj...gi/Konisering/

1cm skulle han ta bort, samt skrapa längre in.

Stackare, vilken hemsk upplevelse! Jag har inte genomgått detta själv, men följde med en kompis som skulle göra detta utan narkos.

Hon fick en lugnande injektion i en "kran" i armvecket strax före och kunde även få smärtstillande den vägen om hon ville sedan. Ingreppet tog ca 25-30 min och hon tyckte inte det gjorde särskilt ont, mer obehagligt. Hon fick vara kvar någon halvtimme så att de såg att hon inte blödde mycket och sedan körde jag hem henne för att hon skulle få vila. Jag stannade kvar tills hennes sambo kom hem.

Hon berättade senare att hon hade "som medelsvår mensvärk" i 7-10 dagar, hade lite blodiga flytningar och mådde bra. Däremot var det lite otäckt tyckte hon när sårskorpan lossnade och det följde med blod och koagel ut i ganska stor mängd. Kan nog vara bra att bära binda och ha med sig några extra i väskan.

Hon har fått två barn sedan dess och båda graviditeterna gick bra!

TantLinn, hur mår du nu? Låter som en hemsk upplevelse! Man är ju i en ganska utsatt position, så ett bra bemötande är ju A och O.. värdelös ska du inte känna dig, det är inte ditt fel att det blev som det blev. Hoppas verkligen att det går bättre på torsdag och att upplevelsen och bemötandet blir bättre då.

Det låter mer som vad man har läst om, att man får någon typ av lugnande innan med smärtstillande. Jag bryr mig inte om att ha ont efteråt, så det tänker jag inte så mkt på. Skönt att det gick bra för henne.
Tack för svar!

Jag är mest förvirrad just nu och försöker förbereda mig för narkos. Ska bli skönt att få det överstökat.
Jag gjorde ju en biopsi förra året, utan bedövning för det får man inte och det gick jättebra. Därför känns det hela ännu märkligare nu.
Nej, det va verkligen inte ok. väldigt bisarr upplevelse. Men jag känner mig inte så dum längre iaf

Men vilken fruktansvärd uselt förberedd "operation "! Jag gjorde ett sådant ingrepp för 4 år sedan. Precis som för dig så fick dom avbryta och göra det i narkos istället pga att det gjorde för ont plus att dom såg att dom skulle få ta bort en större bit av livmodertappen än vad dom först trodde. Och då var jag väl förberedd med smärtstillande, dom bedövade, dom var lugnande... ändå höll jag på flyga ur stolen! Så i ditt fall har dom verkligen gjort allt fel! Jac hade turen att jag fick komma ner på operation redan samma dag så jag fick det överstökat. Efter operationen så hade man som lite mensvärk men inte mer. Det jag tyckte var mest läskigt var att dom hade stoppat in en tamponad (en LÅNG smal gasbinda ) för stt stoppa blödnlng och detta hade dom inte informerat mig om. Alltså jag trodde aldrig den skulle ta slut när jag drog i den och den såg ju inte så trevlig ut med allt blod och blev nästan svimfärdig till slut 🙈 det är det jag minns som mest obehagligt efter min kon. Så det var nog inte så smärtsamt. Så det kommer nog att gå bra ☺ hade jag vetat som den meterlånga grej jag skulle.dra ut så hade den nog också gått.bra 😄 jag får göra tätare cellprov efter detta men det har inte kommit tbx några förändringar. Lycka till med ditt ingrepp, du kommer iite att märka.något när du sover 😊

Gjorde min första konisering hösten 2009 som 24-åring. Gått på årliga kontroller efteråt och allt såg bra ut tills nu i somras så jag gjorde min andra konisering nu i onsdags och hoppas den är lika smärt-och komplikationsfri som den för 8 år sedan. Krävde narkos i armen då narkos med mask 2009 var en enormt traumatisk upplevelse

Verkligen inte en okej upplevelse. Skriv till avdelningens chef och klaga...

Jag har tagit bort cellförändringar. Fick lätt generell anestesi, egentligen hade jag väl så lätta förändringar att de enkelt skulle kunna tagits i lokalbedövning men jag fick inte ens det som ett alternativ. :P En rätt så positiv upplevelse överlag.

Tack så mycket för era svar! Det känns så mycket bättre nu när jag vet att det inte brukar vara så när man får lokalbedövning, att det finns andra rutiner...

Det bekräftar verkligen det jag tycker, att det hela va dåligt skött! Det är verkligen synd, man kan ju faktisk få värsta gynskräcken av det här. Jag tänker på när jag satt där i gynstolen och började gråta och dom bara sa "nej detta är ingen fara" och klappade mig en gång på axeln sen försvann dom båda rakt ut ur rummet. Jag har varit på gyn där förut och blivit mycket väl omhändertagen, alltid känt mig trygg och passad på, men nu va det bara helt märkligt alltihop. Jag va så himla taggad och förberedd så det kändes som ett så stort nederlag och väldigt snopet när det blev sådär.

Jag har funderat på att skriva in och klaga, be dom se över sina rutiner och fråga om det verkligen är såhär det går till... Vi får se, om inte annat så tänker jag ta upp det vid nästa cellprovstagning.

Nu känner jag att det ska bli skönt när väl torsdagen är överstökad