Citat:
Ursprungligen postat av
B0B0
Om vi för ett ögonblick antar att Nick Bostroms Simuleringshypotes är korrekt, samt att vi existerar inuti en simulerad verklighet som frambringats av varelser i en slags "högre" verklighet, så öppnar detta för intressanta tolkningar om man även antar att all tid är simultan enligt blocktidshypotesen, samt att alla händelser därför redan existerar "i förväg". Om universum är ett eternalistiskt blockuniversum, och om alla händelser alltid existerat i ett oföränderligt "tidslandskap", så är det en intressant fråga vad de varelser som simulerar vår verklighet egentligen får ut av simuleringen. Deras universum är ju i sådana fall kronologiskt "färdiga" i samma ögonblick som de skapas, och alla ögonblick kan betraktas samtidigt. Således är simuleringen inte dynamisk, utan statisk och stillastående.
Varelserna som frambringade vårt universum skulle således inte bevittna händelser som slumpmässiga skeenden vilka utvecklar sig på ett oförutsägbart sätt. Istället skulle de samtidigt observera allt som någonsin inträffat på en och samma gång. Om många blocktidsuniversa simuleras samtidigt är det kanske möjligt att de studerar statistiska variationer i hur olika universa uppkommer, samt att de då besitter ett oändligt "landskap" av universa vars individuella och unika variationer alla går att betrakta och jämföra samtidigt.
Alternativet är kanske något som liknar hinduisk mytologi, där den skapande kraften (Brahman) går in i världarna och upplever dem inifrån de varelser som bebor dem (Atman). Ett mångdimensionellt skaparintellekt skulle kanske på ett likartat sätt simulera universa för att tillfälligt neka sig själv perfekt kunskap. Istället skulle detta intellekt projicera sitt (minst) åttadimensionella medvetande in i ett tredimensionellt tvärsnitt av den fyrdimensionella simuleringen. Genom att göra detta i materiens entropiska fallriktning uppstår ett konsekvent händelseförlopp där en händelse förefaller komma "efter" en annan. Simuleringens skapare kan på detta sätt uppleva verkligheterna från ett tredimensionellt perspektiv där ovisshet existerar och det tycks finnas olika alternativ och möjligheter. Simuleringen skulle i ovanstående tolkning snarare utgöra ett slags tidsfördriv för ett oändligt intellekt som kan betrakta alla händelser samtidigt, lite grann som när människor spelar datorspel.
Man kan i den ovanstående tolkningen föreställa sig det allvetande medvetandet som ett perspektivsnitt som befinner sig i rörelse genom tidslandskapet. Medvetandets "drift" genom tiden är vad som genererar illusionen av att tiden rör sig i en viss (entropisk) riktning. I denna tolkning reduceras medvetandet till en serie upplevelser av dess rörelse genom ett fyrdimensionellt tidslandskap. Egentligen existerar dock samtliga ögonblick som en permanent och oföränderlig del av detta landskap.
Den ovanstående simuleringshypotesen visar, i synnerhet då man sätter den i kontext till den tidigare nämnda panpsykismen, validiteten i Clarkes tredje Lag (som beskriver all tillräckligt avancerad teknologi som likvärdig ren magi). När vi föreställer oss saker som simulerade universum tangerar vi och glider gradvis in på tolkningar som lika gärna hade kunnat vara religiösa till sin natur. Det är bara de individuella termerna och begreppen som inte gör att det känns som om vi diskuterar exempelvis Brahman inom hinduisk filosofi. När man diskuterar hypotetisk teknologi som är oändligt avancerad är det nästan samma sak som att man diskuterar filosofi eller religion.
Jag menar väl att alla sådana här teorier, handlar om någon form av religiositet. Det finns en skapare och man söker efter någon form av högre mening med universum. Den här panpsykologin, har väl återuppstått utifrån kvantmekaniken, där man utifrån experiment, kan tolka det som att partiklar skulle vara medvetna och applicerar det sedan på hela universum. Man skapar en tro, utifrån vetenskapliga upptäckter.
Det känns hela tiden som det ligger på samma nivå, som när man förr skapade gudar för att förklara allt som skedde i världen. Man anser att det måste finnas något medvetet som orsakar allt. En önskan om att det är så.
Många människor verkar ha en inbyggd önskan att tro, men samtidigt måste de acceptera verkligheten och vetenskapen. Så de skapar andra typer av religioner, baserade på vetenskap och framsteg. Att vi skulle leva i en simulering, kommer väl egentligen från datorvärlden och den virtuella värld man kan skapa där. Andra handlar om att vi skulle vara skapade av ett medvetande. Börjar finnas hur många sådana som helst.
Förr var det Gud som var skaparen, nu andra saker. Men frågan om vem som skapade skaparen, har man inget svar på nu heller. Men grunden till religiositeten, önskan att något medvetet styr världen, verkar finns kvar och tillfredsställer kanske deras inre önskan om att det är så.