Detta med panpsykism har fascinerat mig då varken den västerländska religionen samt forskningssidan har kunnat besvarat frågan som jag ofta ställt mig 'Vem är jag?'. Detta också med att båda dessa har lämnat mycket att önska av andra obesvarade frågor. FÖR MIG, känns panpsykism som det mest troliga och mest logiska.
En problematik vi har att förstå denna princip är att vi har skapat, vad Alan Watts ofta refererar till, 'a knower and a known'; dvs, subjekt och objekt. Största faktor till detta är synen. Vi kan enligt oss se saker som inte är oss. Hur funkar dock synen? Är det verkligen så att allt vi ser är utanför oss? Vi kan drömma nattetid samt dagdrömma utan kapaciteten att använda de två ögonen vi har. Och drömmar har kapacitet att kännas riktigt riktiga.
Simulationsidén har kommit från denna ståndpunkt, dvs att alla sinnesförnimmelser är delvis av dubbla manér. Vi kan se en person framför oss, men den bilden är inte ett resultat av att du ser allting UTANFÖR dig själv, utan en process av din hjärna och alla sinnesförnimmelser som sker konstant. Så i din hjärna skapas en "dubblett" av allting "utanför". Hjärnan kan även konstruera fantasi bilder genom dess kapacitet att tänka och känna, varav vi får idén om psykos och folks vanföreställningar.
För att dra ett litet exempel, så har alla idén nästan om att allt vi ser är som på en tv utanför oss. Denna TV skall placeras inne i hjärnan, om ni förstår vad jag menar.
Sinnesförnimmelserna plus den mentala kapaciteten att tänka och känna kom att i mytologisk anda symbolisera nummer sju (fem sinnen + tänka + känna). I Bibeln hittar vi tex ord som Elohim. I Koranen finner vi gudarna Djinn. Djinn är på samma sätt som Elohim, plural. Dessa kom att symbolisera en Gud av sekundär natur. En Gud vars kapacitet var endast att kunna replikera saker som den fick tag i.
"And the spirit of God (Elohim) moved upon the face of the waters.".
Så det du kallar ditt EGO är alla sinnesförnimmelser som sker. Alla sinnesintryck, varav det är syn, smak, känsel etc. Detta är något som man i Hinduism och Buddhism, bland annat, kallar för den "falska jag". Bakom denna sinnesförnimmelsen så ligger den så kallat "immovable mover", det s.k. "riktiga jag". Det som alltid är sig själv. Och det är medvetenhet. Inte bilden av medvetenheten, utan kapaciteten att kunna veta av vad sinnesintrycken ger sken av.
Läs mytologi och förstå idén bakom dessa. Kanske finns en djupare mening än först anat.
Lite idéer gällande frågan. Kanske skriver lite mer om området senare om intresse finns

.