Den mest svindlande tanken.

Tja, på sätt och vis är det som du säger. Men det som har hänt emellan är att maskinen har dödat dig och förintat kroppen. Men som sagt, vissa kanske tycker att det är ok då det är en exakt kopia, det kanske är "samma" person då. Handlar ju lite om vart man tror att medvetandet är förankrat också, i kroppen eller någon annan stans :>

Teleportrar ar ju teoretiskt mojliga. Iaf om man tror pa den sk. string-theory'n.

Sjalv ser jag det som att tid inte riktigt existerar, det ar nagot som ar pahittat av den manskliga hjarnan, som hela tiden vill forklara allt och ha svar pa allt. Att filosera over universum och dess manga dimensioner jag jag for lange sen slutat med. Detta pga av att det ar omojligt for den manskliga hjarnan att greppa det. Det IQ vi kan besitta som maximum kan ej tanka i den "storlek" och den "tid" universum handlar om.
Jag ser det helt enkelt pa det sattet att universum ar for komplext och for komplett for oss att forklara som vi sa garna vill gora, sa jag lamnar det till att bara existera.

Sjalv tror jag att universum existerar i mycket fler dimensioner an de tre vi manniskor uppfattar och kan forklara, och det i sin tur ger svar pa universums storlek, da granser, slut, eller vad ni nu vill kalla det inte existerar som vi ser det. Ogreppligt.

Men det ar ju bara mitt satt att se pa saken.

Peace.

Berätta mer, det är intressant. Kanske i denna tråd om det blir för OT här.
http://www.flashback.org/showthread.php?p=3516439


Att se världen genom fysiken är ju som att titta i pandoras box. Men hur skulle världen se ut? Som när Neo såg siffror i väggarna?

Nu ska jag försöka skriva min uppfattning, som ni fysiker där ute kan roa er åt, men rätta mej gärna.


Jag har fått en ny bild på verkligheten sen jag blev varslad om krafternas växelverkan och allt vi ser och rör är en växelverkan av en enda kraft, den elektromagnetiska. Men att det finns en enormt större verklighet med andra krafter, mörka och ljusa.

Vi har fyra krafter och som jag förstått kan de inte växelverka med varandra och därför ser jag dom som fyra egna dimensioner.

Inte som i rumsdimensioner utan tex radiokanaler. En kanal påverkar inte en annan men tillsammans bildar dom en radios omgivning. Ibland kan man få in flera kanaler samtidigt och då blir det en flummig röra av allt, och vi har urskilt fyra hittils i vår radio. Men det finns många andra kanaler som vi inte får in eller ytterst lite av.

I en av kanalerna hittar vi vår rumsuppfattning som vi kallar tredimensionell. Men vad är egentligen en dimension? En färg kan lika gärna vara en dimension. Lika så ljud och känsel. Vi har byggt vår rumsuppfattning på syn, andra djur bygger den på andra sinnen som ljud, lukt, känsel, smak.

Mina ögon kan endast uppfatta fotoner. Men tänk om jag hade ett tredje öga som kunde uppfatta gravitoner. Hur sjuk skulle inte världen se ut då? Skulle jag med det ögat tycka att människor vore plattare och att det svarta hålet i himlen lyser starkare än alla andra stjärnor?

Tänk om jag hade ett fjärde öga som kunde se mörk materia, då skulle jag i princip kunna se spöken som går igenom väggar, förutsatt att det fínns liv på den mörka sidan.

Så egentligen, hur troligt är det att världen består av bara tre dimensioner? Oj visst, glömde tid. Ja fyra då jiho...