Hoppa av högskolan pga av social fobi?

Började på högskolan förra veckan och har ju som sagt social fobi. Alltså har mycket svårt att öppna upp mig och prata med andra. Får enorm ångest i grupper med folk jag inte känner och det känns ofta stelt vilket gör ju såklart att jag mår ännu sämre. Tycker inte jag passar särskilt bra in i klassen.

Hoppade nämligen av gymnasiet just pga av min sociala fobi och läste upp den sen på distans. Nu har jag blivit någorlunda bättre på att hantera min fobi så tänkte att jag endast behövde lite exponering samt att jag också vill få en utbildning. Men känner mig som sagt mycket misslyckad och utanför just nu.

Har käkat betablockare och sobril under första dagarna samt druckit en del alkohol men trots det är jag ändå jävla introvert, har försökt snackat me några här och där men vet aldrig vad jag ska prata med folk om. Har dock lyckats få en kompis i klassen men känns som det bara är en tidsfråga innan han kommer att dissa mig för att umgås med några andra och vet inte om jag kommer överleva plugget om jag blir lämnad helt ensam då.

Jag vet ju att jag är där för mina studier och inte socialisera men kommer inte kunna fokusera mig på det om jag mår psykist dåligt för det verkligen suger ut studie motivationen. Är också livrädd för alla grupparbeten och muntliga presentationer tror inte jag kommer klara det. Så nu funderar jag på att hoppa av redan nu.

Vad tycker ni jag ska göra? Kommer ju känna mig lite misslyckad av att inte kunna utbildna mig heller :/... Men känns just nu tyngre att gå kvar.

Nej det är ett ypperligt tillfälle att träna bort din sociala fobi. Förr eller senare måste du lära dig handskas med människor och social kontakt. Vare sig det är i skolbänken eller i arbetslivet.

det finns många med samma problem som dig, och istället för att fly problemen måste man möta dem, små steg i taget.

Ingen bryr sig om du stammar när du redovisar eller blir helt röd... folk är upptagna att bry sig om sig själv och om det händer vem bryr sig? Du har inte dödat någon...
själv va ja livrädd men nu bryr jag mig inte, skämmer ut mig rejält så kan inte skämma ut mig mer .. varit me de värsta, nu e bara blicka framåt o köra och jag har insett att vad andra tycker betyder 0 för mig

Jag vet inte hur det är att ha social fobi men känner starkt med dig. Eftersom du skriver att du lärt dig att något bättre hantera fobin än tidigare, så visar ju det på att du är på rätt väg, att du har valt rätt metod och det tillfälliga bakslag du känner nu med nystarten på högskolan idag, sannolikt just är tillfälligt. Jag skulle också säga att du inte ska tänka så mycket om hur det kommer att bli t.ex att du vill hoppa av skolan idag nu för att du är rädd för grupparbeten och muntliga presentationer. ska bli i framtiden Det finns ingen anledning att ta ut något i förskott. Genomlid dem, se hur hemska de är, och sannolikt kommer du underfund med att de var jobbiga men inget skäl för att hoppa i förtid.

Sannolikt borde du satsa på att bli bättre på att spela en roll, och skiljas den för hur du verkligen är. Kan du skapa ett "högskolejag" som agerar på ett sätt, och så har du din sociala fobi som ditt hemmajag? Så småningom kan du kanske komma fram till det som vi alla gör, och det är att vi just spelar sociala rollet som inte alltid visar vårt verkliga jag. Och det är bra, för man behöver inte visa sitt verkliga jag för alla, inte ens för högskolekamraterna.


Lycka till!

https://www.iterapi.se/sites/cbm/

Du klarar det! Har också haft/har social fobi.

Men känns det helt omöjligt, vila upp dig, ta hand om dig och börja nästa termin eller så när du är redo igen.

Tänk inte så långt fram utan ta en dag i taget. Var medveten om att du har möjligheten att hoppa av närsomhelst, men försök att klara så många dagar som möjligt innan du gör det.

Vem vet, till slut kanske du har skjutit upp avhoppandet ända fram till avslutningscermonin.

Det påminner om mig när jag läste min första kurs på Universitet, jag tror att alla känner som du gör i början. Åtminstone 90 %. Det är alltid lite nervöst med massor med nya människor, man är rädd för att inte passa in...Men faktum är, det må låta klyschigt, att så länge du bara är lugn och är dig själv så löser sig allt det andra av sig själv, man klickar alltid med någon som man kan "umgås" med. Som andra varit inne på, så måste du möta dina demoner och "bli vuxen"..Det är svårt för alla och jag har full förståelse för människor med socialfobi, men det blir verkligen inte bättre av att sitta hemma och gömma sig. Någon gång måste du ju socialisera dig. Måste och måste...Men vill du leva ett liv ensam i din lägenhet? Jag tror inte att du vill det.


Precis!

Skolan är den bästa platsen att prata med andra människor. Det är så himla mycket lättare att prata med andra människor där. Jag önskar jag kunde gå tillbaks till skolan. Kanske i framtiden kan jag plugga lite på universiteten för skojsskull.

Jag tror som andra varit inne på att det bara är att kämpa på, och tvinga dig till att ta kontakt. Lycka till!

De första veckorna av högskolan är extra jobbiga rent socialt. På många ställen "förväntas" man vara översocial vilket leder till att många för närvarande håller på gör sig till. Det är helt säkert fler än du som vantrivs just nu. Tänk på att "introveckor", "nolllning" osv arrangeras nästan uteslutande av sociala typer som gör detta frivilligt för att de tycker det är jättekul att umgås med folk. Aktiviteterna som de anordnar brukar inte alltid uppskattas av personer som lider av social fobi..

Ifall något specifikt känns alldeles för jobbigt så hoppar du över det om det inte är alltför viktigt. Nollning osv kan du hoppa över helt eller delvis, upp till dig och inte alls något krav. Man behöver inte lära känna alla första veckan, du har flera år på dig.

Om du bara håller ut lite så kommer det att lugna ner sig snart. Folk kommer börja bete sig mer normalt och vara sig själva varpå du kommer hitta några som du gillar att umgås med. Det kan vara bra att vara lite öppen mot omgivningen att du har social fobi, men gör inte misstaget att vara för öppen angående hur du mår, mediciner etc.

Du kommer också att vänja dig vid miljön snart varpå stressnivån sjunker markant och då kommer du antagligen kunna ta dig igenom eventuella jobbiga moment i utbildningen med lite hjälp av dina mediciner (fast det beror ju kanske lite på vilken utbildning det är).

Får man förresten fråga vilken betablockerare och exakt hur du doserar dessa och dina sobril?

Som flera andra sagt handlar det om att träna bort eller iallafall förbättra fobin.
Ta ett steg i taget. Börja med att försöka titta folk i ögonen, gå mer upprätt eller något.
Låt även bli drickat och pillerna, det försämrar bara situationen i längden.
Och om du börjar gymma, äta bra och låta bli att porrsurfa/runka alltför ofta kommer då ditt självförtroende att öka.
Försök iallafall att inte hoppa av det är det är att skjuta upp problemet, ett problem som kommer att behöva lösas någon gång.
Tänk på att det gör inget om det går långsamt framåt, det viktiga är att det går framåt!