Citat:
Ursprungligen postat av
Carl Serung
Såg filmen i helgen och jag tyckte den var bra. Härligt tragikomisk på något vis.
Blir faktiskt 4/5 i betyg.
Jag såg att filmen gick på TV4 ikväll och såg skiten men jag såg en nedtankad version eftersom jag inte orkar med TV4s tvåhundra reklampauser och nyhetssändningar mitt i filmen.
Det som slår mig är precis det du säger, att det är tragikomiskt. Och fördelningen ligger betydligt mer åt det tragiska hållet än åt det komiska. Filmen är inte särskilt rolig alls, faktiskt. Det är mer ångest och vad ungarna numera brukar kalla "cringe".
Är det verkligen sånt här som svenska folket tycker är roligt? Det är inte ens särskilt smart humor. Det är inte mycket humor alls. Det är diskbänksrealism och ångest över vardagliga problem som skilsmässor och känslan av att inte duga till när frun har bytt bort en mot en yngre modell och man sitter där på sängen i den orenoverade hyrestvåan i nån Sovjetliknande förort och funderar på om livet ska se ut såhär de typ 35 år man har kvar?
Jag har så svårt att identifiera mig med folk i allmänhet och svenskar i synnerhet trots att jag är svensk sedan urminnes tider. Jag förstår inte varför folk tycker att det här är en komedi och framförallt inte en "brakhit". En komedi är för mig en film som ger ett par timmars verklighetsflykt till en plats där man kan skratta åt folk som fånar sig. En komedi är för mig inte en film som spelar upp en vardag som lika gärna kunde varit min egen ångest och sociala obekvämlighet på någon menlös singeldejting med gråa främlingar i fotriktiga skor. Det är inte roligt. Det ger bara en besk smak i munnen.
1/5 är mitt betyg. Betyget hade blivit en poäng högre om filmen hade presenterats som ett drama, för komedi är det inte.