Ja som rubriken lyder har jag hamnat i en jobbig situation och vet inte riktigt vad jag ska göra. Känner bara för att skriva av mig lite.
Allt började med en semester på Gotland, vi spenderade 2 veckor där. (Kom hem för en vecka sedan)
Vi hade en bekant med flickvän på besök, de bodde hos oss i en vecka då vi hade hyrt hus och hade gott om plats.
Jag pratade med min bekantas flickvän och det kändes som hon var lite nedstämd. Jag frågade henne om det men hon ville inte berätta. Men hon bekräftade att det inte stod helt rätt till.
Sedan flög hon och pojkvännen hem, vi var kvar till söndag kvällen. Jag snackade med henne via sms, messenger och försökte fråga henne varför hon var så nedstämd i veckan. Men fick samma svar...
I måndags efter vi hade kommit hem pratade jag med henne igen. Hon sa att hon var ute och promenerade för att tänka. Jag frågade henne om hon ville prata, sagt och gjort åkte jag och träffade henne. Vi satt och pratade i 5-6 timmar om allt mellan himmel och jord, och hon öppnade upp sig och berättade att hon inte hade några känslor kvar för sin pojkvän och att hon fått känslor för någon annan.
Hon hade fått känslor för min äldsta barndomsvän, jag erbjöd mig att fråga honom hur han kände för henne då han inte ville svara henne. Jag skulle ändå droppa av en motor hos honom under kvällen så jag tänkte passa på att fråga honom då. Han sa till mig att han inte hade några känslor för henne.
Jag träffade henne för att vara en vän, någon hon kunde prata med. Men ju mer timmar och dagar som gick kunde jag inte sluta tänka på henne. Det var aldrig meningen att det skulle bli så, men det är ju inget man rår för.
Hon gjorde slut med sin pojkvän i torsdags, jag hade väl redan "hintat" lite till henne om hur jag kände för henne. Även att jag visste att det inte vara besvarat...
Jag beslutade mig för att skriva till min barndomsvän och berätta för honom hur jag känner. Samtidigt frågade jag honom att vara helt uppriktig och ärlig emot mig och svara på om han hade känslor för henne. Jag sa att jag inte tänker stå i vägen om så vore fallet eftersom hon ändå har känslor för honom.
Han sa till mig, personen som jag har varit vän med i nästan 20 år att han inte hade några känslor för henne och att det bara var att köra på. Sagt och gjort så berättade jag för henne helt och hållet hur jag känner.
Nu kommer det jävligaste, sveket som gör så ont! Hon sov hos honom för att få avstånd ifrån sin pojkvän. På morgonen (Fredags) när hon skulle åka till jobbet (ska tillägga att hon och jag pratar om precis allt, inga hemligheter) så hade min kompis sex med henne.
Jag fick givetvis veta nästan direkt...
Jag är inte arg på henne, hon har känslor för honom och jag skulle troligen göra samma sak om jag var i hennes skor. Det är ju såklart jävligt jobbigt för mig detta, men jag är samtidigt glad för hennes skull även om jag samtidigt mår skit!
Igår så pratade hon med honom (hon har övernattat hos mig 2 dagar) för att en gång för alla fråga hur fan han ska ha det. Då berättar han att han har känslor för henne.
Det hände absolut ingenting då hon sov hos mig, jag är inte en sådan person som hoppar i säng med några dagar efter ett uppbrott med någon annan. Men varenda fiber i min kropp skrek att jag skulle göra något, vad som helst. Men jag orkar inte göra det ännu jobbigare för min egen skull...
Och detta är vad som smärtar mig mest av allt, en bästa vän som jag haft bekantskap med i snart 20 år inte kan ha ryggrad, vara ärlig och säga som det är.
Är så jävla arg och ledsen, vet inte vad man ska göra. Hon har ju sagt att hon tycker om mig också, men är det värt ännu mer hjärtesorg om de två nu väljer att gå vidare och inleda ett förhållande?
Det är skönt att man börjar jobba imorgon, så tankarna är någon annanstans ett tag...
Allt började med en semester på Gotland, vi spenderade 2 veckor där. (Kom hem för en vecka sedan)
Vi hade en bekant med flickvän på besök, de bodde hos oss i en vecka då vi hade hyrt hus och hade gott om plats.
Jag pratade med min bekantas flickvän och det kändes som hon var lite nedstämd. Jag frågade henne om det men hon ville inte berätta. Men hon bekräftade att det inte stod helt rätt till.
Sedan flög hon och pojkvännen hem, vi var kvar till söndag kvällen. Jag snackade med henne via sms, messenger och försökte fråga henne varför hon var så nedstämd i veckan. Men fick samma svar...
I måndags efter vi hade kommit hem pratade jag med henne igen. Hon sa att hon var ute och promenerade för att tänka. Jag frågade henne om hon ville prata, sagt och gjort åkte jag och träffade henne. Vi satt och pratade i 5-6 timmar om allt mellan himmel och jord, och hon öppnade upp sig och berättade att hon inte hade några känslor kvar för sin pojkvän och att hon fått känslor för någon annan.
Hon hade fått känslor för min äldsta barndomsvän, jag erbjöd mig att fråga honom hur han kände för henne då han inte ville svara henne. Jag skulle ändå droppa av en motor hos honom under kvällen så jag tänkte passa på att fråga honom då. Han sa till mig att han inte hade några känslor för henne.
Jag träffade henne för att vara en vän, någon hon kunde prata med. Men ju mer timmar och dagar som gick kunde jag inte sluta tänka på henne. Det var aldrig meningen att det skulle bli så, men det är ju inget man rår för.
Hon gjorde slut med sin pojkvän i torsdags, jag hade väl redan "hintat" lite till henne om hur jag kände för henne. Även att jag visste att det inte vara besvarat...
Jag beslutade mig för att skriva till min barndomsvän och berätta för honom hur jag känner. Samtidigt frågade jag honom att vara helt uppriktig och ärlig emot mig och svara på om han hade känslor för henne. Jag sa att jag inte tänker stå i vägen om så vore fallet eftersom hon ändå har känslor för honom.
Han sa till mig, personen som jag har varit vän med i nästan 20 år att han inte hade några känslor för henne och att det bara var att köra på. Sagt och gjort så berättade jag för henne helt och hållet hur jag känner.
Nu kommer det jävligaste, sveket som gör så ont! Hon sov hos honom för att få avstånd ifrån sin pojkvän. På morgonen (Fredags) när hon skulle åka till jobbet (ska tillägga att hon och jag pratar om precis allt, inga hemligheter) så hade min kompis sex med henne.
Jag fick givetvis veta nästan direkt...
Jag är inte arg på henne, hon har känslor för honom och jag skulle troligen göra samma sak om jag var i hennes skor. Det är ju såklart jävligt jobbigt för mig detta, men jag är samtidigt glad för hennes skull även om jag samtidigt mår skit!
Igår så pratade hon med honom (hon har övernattat hos mig 2 dagar) för att en gång för alla fråga hur fan han ska ha det. Då berättar han att han har känslor för henne.
Det hände absolut ingenting då hon sov hos mig, jag är inte en sådan person som hoppar i säng med några dagar efter ett uppbrott med någon annan. Men varenda fiber i min kropp skrek att jag skulle göra något, vad som helst. Men jag orkar inte göra det ännu jobbigare för min egen skull...
Och detta är vad som smärtar mig mest av allt, en bästa vän som jag haft bekantskap med i snart 20 år inte kan ha ryggrad, vara ärlig och säga som det är.
Är så jävla arg och ledsen, vet inte vad man ska göra. Hon har ju sagt att hon tycker om mig också, men är det värt ännu mer hjärtesorg om de två nu väljer att gå vidare och inleda ett förhållande?
Det är skönt att man börjar jobba imorgon, så tankarna är någon annanstans ett tag...
__________________
Senast redigerad av Wiiga 2017-08-13 kl. 10:23.
Senast redigerad av Wiiga 2017-08-13 kl. 10:23.