Citat:
Ursprungligen postat av
The-Zombie-Host
Jag skulle säga att det är just bara en siffra tagen ur luften.
Ofta anses ett förband som "slaget" redan vid 30 % förluster. Att man skulle räkna med 50 %-iga förluster generellt låter helt orimligt.
--
Gällande diskussion om "kanonmat". Det betyder ju ungefär "otränad och otillräckligt utrustad trupp som kommer vara chanslös i strid". Detta är helt enkelt inte sant gällande ett svenskt skytteförband på 2020-talet. Att tjänsten däremot oundvikligen kommer vara ytterst farlig i krig stämmer förstås.
Njae, det har ingenting att göra med hur välutbildade, vältränade eller välutrustade soldaterna är att göra, utan på vilket sätt de används taktiskt, för att uppnå strategiska mål. De är bara en statistisk kolumn, någonstans mellan ammunitionsbehållningen och antalet kulsprutor per pluton.
Jag kan varmt rekommendera Peter Englunds magnifika bok "Brev Från Nollpunkten", där man bl.a. beskriver kanonmatens roll under första världskriget. Soldaterna blir bara materiel, som vilken annan materiel som helst, och deras utbildning, utrustning och liv kastas bort i meningslösa kartografiska högkvartersexpeditioner.
Ett utdrag ur denna bok:
"Fullständigt fenomenala mängder artilleri sattes in på den brittiska sidan: det fanns ett eldrör för varje sex meter front. Miljoner granater slungades så mot de tyska linjerna, men det visade sig att deras betongbunkrar var i det närmaste osårbara, och den främsta effekten av trumelden blev istället att nätverket av diken pulveriserades och vattenavrinningen upphörde. Så när regnet började falla förvandlades slagfältet till ett hav av gyttja, där de sårade drunknade i tusental och där ett helt hästspann kunde försvinna på några minuter. Kompanierna vadade framåt och försvann i regnet och krevadmolnen, varefter nya kompanier sändes iväg in i tomrummet efter de första. Allt det som fanns av rus i faran försvann. För det första för att faran planade ut till vardag, oändlig och oförutsägbar. För det andra för att farorna var så stora att oddsen för överlevnad för många syntes vara minimala.
Ett halvår höll det på i den här stilen, i vad som så här efteråt har kommit att bli det arketypiska förstavärldskrigsslaget. På den tiden lyckades britterna ta sig framåt 8,2 km, detta till priset av runt 150 000 döda. Och av bulan hade det då blivit en tumme, som än mer sårbar och till ingen som helst nytta sköt in i de tyska linjerna. Den övergavs några månader senare."