Ersätttning efter 30 år, fk?

Vet inte riktigt var jag skall lägga den här tråden, så flytta den om den ligger fel.
Jag har alltid undrat vad folk menar när dom säger att man "hamnar mellan stolarna" när det pratas om försäkringskassa arbetsförmedling A-kassa o.s.v. Men nu förstår jag verkligen vad som menas när jag själv lyckats hamna där.

Jag har aldrig jobbat heltid i mitt liv p.g.a sjukdom utan jag har arbetat 50% och haft aktivitetsersättning från FK på övriga 50% , och har således bara tjänat in en SGI på 50%.

Nu till problemet, vad händer när man fyller 30 år då man inte längre kan få aktivitetsersättning?
"Söka sjukersättning " tänker ni kanske då... problemet är att sjukersättning är bara aktuellt om det för all överskådlig framtid anses att arbetsförmågan kommer vara nersatt, vilket så inte är fallet med mig. Alltså kan jag inte få sjukersätttning.
Sjukpenning då? Sjukpenning är en förmån som baseras på SGI och jag har bara en halv sådan, och den halvan arbetar jag ju på! och kan därför inte få något för den andra halvan.

Så om man inte arbetat pga av sjukdom och inte har någon SGI när man fyller 30 så är alltså tanken att man helt plötsligt är helt frisk och måste arbeta heltid? Eller att för alltid bara förlita sig på en halvtidsinkomst (vilket ju såklart kanske går) bara för att man inte anses tillräckligt sjuk för att vara det för all överskådlig framtid?

Tycker ni andra också att det är något riktigt fel i systemet?

Men skärp dig. Tror du på allvar att man inte kan vara för sjuk för att jobba heltid utan att vara så pass invalid att man inte kan jobba alls?

Något som gör detta så fucked up är att jag nu inte har något annat val än att tvinga mig till att ta en anställning på ett halvår på heltid hos min arbetsgivare trots att jag vet att det kommer göra mig sjukare, jag kommer få proppa i mig diverse mediciner för att palla att vara där. Jag lurar arbetsgivaren att jag är arbetsför när jag egentligen inte är det bara för att får jag ett skrivet kontrakt på 6 månader så får jag min SGI. chefen kommer få "rehabiliteringsansvar" och annat skit som hon måste göra för mig, och hon kommer stå utan arbetskraft.
Det kommer ta längre tid för mig att faktiskt bli frisk sedan och kunna arbeta mer eftersom jag kör mig själv rakt in i väggen bara för att jag inte har något annat val.

Tråden får det att tro att du arbetat i 30 år, men du har inte ens fyllt 30, dvs inte riktigt torr bakom öronen än.

Vad är det som gör att du är helt säker på att din arbetsförmåga inte kommer vara permanent? Dvs har du talat med läkare om den möjligheten? Var är det som gör att du orkar arbeta just 50% ? Varför inte 40 eller 67% Är det något som en läkare rekommenderat?

Här låter det inte som en fysiskt nedsättning utan psykiskt och dessa går ju inte lika lätt att avgöra, är det ett problem med lagar? Jag vet inte.

När jag var ung och inte hade råd att betala fick jag gå till socialen och tigga, inga konstigheter med det.

Du får ju tänka ut ett arbete som du kan klara av trots din sega och långdragna sjukdom.

När du nu snart är 30 är du tillräckligt stor för att börja ta ansvar och sluta leva på andra fast du är så van vid att stekta sparvar flyger in i ditt öppna gap som en bortskämd prinsessa.

Prata med arbetsförmedlingen. Jag har inte koll själv riktigt men kommer ihåg att det finns nån möjlighet att skriva in sig i jobb- och utvecklingsgarantin och där få aktivitetsstöd. Har du verkligen full koll på att DI inte kan få sjukersättning på 50%.

Du måste kolla upp detta närmare och se vilka ersättningar du har rätt till, för vissa ersättningsformer går över till andra när man uppnår en viss ålder.

Jag tycker du ska försöka att gå upp till 100 procent om du har möjlighet till det, du kan ju faktiskt klara av det. Du har inget att förlora på att försöka. Skulle det inte gå så kan du begära att bli sjukskriven på 25, 50 eller 75 procent. Då kommer du få sjukpenning och din SGI baseras på heltidslönen. Skulle du efter upprepade tillfällen bli sjukskriven med sjukpenning igen och inte kunna arbeta 100 procent, då kan det bli tal om att du får sjukersättning. Men det är inte heller permanent, skulle du bli bättre så kan den faktiskt avbrytas, du kan begära en rehabiliteringsplan från Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.

wow tack äntligen ett svar från någon som inte förutsätter att alla sjukskrivna är kräk som vill vara hemma och leva på andra (varför man nu NÅGONSIN självmant skulle välja detta) .

Visst lär jag ju prova jag har inget alternativ känns det som, är väl bara mest rädd att det kommer påverka mitt tillfrisknande negativt. precis jag får ju SGI förmodligen direkt jag skrivit avtal på 6 månader. Om jag provat och det ínte går så kanske jag kan söka sjukersättning senare. Jag vill ju såklart kunna jobba! Därför vill jag inte sätta mig i den sitsen än att bli beviljad sjukersättning just eftersom att det är "permanent" och lite mer hopp än så har jag om mig själv än så länge. men du har rätt i att den kanske kan avbrytas och testa att ha den vilande osv.

Ams säger bara att "vi kan bara arbeta med din friska sida" jag kan bli inskriven i jobb och utvecklingsgarantin men då är det ju på heltid då eftersom jag ju måste få inkomst någonstansifrån. så då kan jag ju lika gärna tacka ja till jobbet jag blivit erbjuden på heltid?

Sjukersättning kan man få utan SGI, men sjukersättning får man bara om det är troligt att man aldrig kommer kunna arbeta 100% och det vet man inte i mitt fall, och jag vill ju såklart kunna jobba om jag kan så jag vill inte bli permanent sjukskriven riktigt än. Fk sa dessutom att hon inte tror jag blir beviljad det med dom sjukintyg jag har nu.

Du kan skatta dig lycklig att du uppenbart är frisk nog att ha den där åsikten och fördomar. Congrats

Flera idiotinlägg i tråden ser jag. Ni vet ju inte ens hur ts mår så ni ska ju egentligen bara hålla käft och hjälpa till i stället för att spy ut en massa skit.

Ts. Tyvärr har du hamnat i en situation som är något knepig.
Men det finns möjligheter ändå. Du behöver fundera ut ett sätt att tjäna pengar på utan att slita ut dig mer. Såna möjligheter finns det idag, men du måste själv ta reda på vad som passar dig bäst.
Jobb hemifrån kan vara en möjlighet bland många.
Se inte allt så mörkt bara, och lägg inte någon större energi på att få fk att betala diverse bidrag till dig. När allvarligt sjuka som bara har månader kvar att leva måste ut och jobba, ja då vet man att systemet är helt åt helvete.

Jag tycker det dock är underhållande att gång på gång läsa inlägg från personer som inte vill betala skatt för folk som blivit sjuka. Dessa genier verkar inte ha en enda susning om att deras skattepengar går till betydligt värre saker än det

Ta nya tag nu ts och gör det absolut bästa du kan. Som jag sa så finns det sätt idag att tjäna pengar utan att slita ut sig.
Jag har en kompis som jobbar hemifrån och tjänar 40-50 tusen i månaden. Han hade inga pengar knappt alls för inte så många år sen, och han hade heller ingen speciell utbildning.
Men han kom på ett sett som va rätt för han, och nu går det minst sagt bra för honom.

Lycka till nu.

Vad är du för sjuk egentligen?