Jag är sociopat - behöver råd

Att du kan sätta diagnoser på dig själv är rätt otroligt.

Många med psykiska sjukdomar som får rätt hjälp och rätt medicinering kan förhoppningsvis jobba och blir en tillgång i samhället.

God eftermiddag kära flashbackare!

Jag är en kvinna på 24 år med en del problem i själen. Det är så att jag är sociopat. Det är något jag har förstått efter många års forskande och resonerande kring mig själv. Jag har alltid varit medveten om att något har varit fel men inte förstått vad.


Socipati grundas och skapas ofta i barndomen. Min mamma lider också av detta, så även hennes mor. Så även min syster. Som ni säkert förstår var min uppväxt präglad av bråk, svartsjuka och övergivenhet. En sociopat har svårt att uttrycka och känna riktiga känslor för andra människor. Allting blir till ett spel och det är svårt för en sociopat att handla altruistiskt och att vara autentisk i sin integration med andra. Detta skapar ENORMA problem i livsföringen. Svårt att behålla jobb, vänner eller partners. Man känner sig ofta väldigt ensam och vilse, samtidigt som man innerst inne vet att problemen beror på en själv. Ändå finner man sig obenägen till att kunna ändra sig, för man vet inte hur!

Gränslöshet är ett kapitel för sig som skapar många problem. Gränslöshet betyder att man är väldigt oförutsägbar som person. Ingenting är omöjligt som gränslös. Man har svårt att respektera andra och förstå hur det man gör påverkar andra. Men gränslösheten gäller även en själv. Till exempel har jag skadat mig själv rejält genom brännskador och skurit djupa sår i mig själv utan närmare eftertanke när jag mått dåligt. Gränslösheten gör även att man kan bli aggressiv väldigt snabbt och börja slåss, skrika och skapa tumult för ingenting. Man är en instabil människa helt enkelt. Detta har gjort att polisen har fått komma och ta hand om mig och min syster flertalet gånger, bland annat för misshandel och hot med vapen.

Detta är ingenting som någon egentligen vill uppleva. Det är en psykisk åkomma som förstör våra liv helt enkelt.

Jag försöker istället att kompensera detta genom att vara överdrivet mild, förlåtande och snäll gentemot andra. Men de flesta kan se igenom detta och tar avstånd. Vad de inte förstår är att jag verkligen vill och LÄNGTAR EFTER att få kunna skapa meningsfulla relationer till andra människor! Så oerhört mycket att jag inte vet vad jag ska ta mig till längre!

Under 4 års tid rökte jag på dagligen för att få en paus från den här hopplösheten jag känner. Att inte kunna skapa meningsfulla relationer gör att mitt liv känns meningslöst och tomt. Jag vill kunna anknyta till andra människor! Det enda jag har kunnat anknyta till är drogerna, men sedan en månad tillbaka har jag slutat med detta. Problemen kvarstår dock givetvis.


Finns det någon här med ERFARENHET och KUNSKAP som kan ge mig råd och tips som kan hjälpa mig på något sätt?

Tack.

/Mikibu

Det är vanligt bland folk som har Autismspektrumstörning att de kan sätta diagnoser här och där. En del är hjärnspöken, en del stämmer. Detta har jag läst på mycket om och jag vet själv hur min uppväxt sett ut, är ju bekvämt om inte annat. Men kommer till kostnad av att man överanalyserar allt hela tiden, det tär på psyket.

Aja får väl stämpla mig själv ytterliagre en gång men förhoppningsvis kan jag få rätt sorts medicin.

Har du autismspektrumdiagnos?

Det finns ju terapi för borderline, hjälper en del väldigt mycket har jag hört. Medicin finns inte lika mycket, stämningstabilserande kör de nog ibland, tveksamt om det fungerar. Vilka drag har du som liknar borderline? Är du deprimerad?