kollade på kort på min partner och hans ex

Jag har ett förhållande med en man sen drygt ett år tillbaka. Vi bor inte tillsammans men är mycket tillsammans. Jag har nästan intill vuxna barn. Han har inte barn. Vi är båda närapå 50 år

Vi har ett bra förhållande. Jag får (och ger) mycket kärlek på alla sätt och vis. Vi har dessutom en fin vänskap i grunden. Vi bråkar inte och vi pratar mycket med varandra om allt.

Idag (hemma hos honom) tog jag ner ett fotoalbum märkt år 2004...Tänkte att det skulle vara roligt att se på gamla foton...Det var foton från början av hans förra förhållande....Jag ska inte säga att jag gillar att se kort på hans ex men vi är båda vuxna och har båda ex och det är en del av livet.

Det som jag störde mig så mycket på var bild texterna. Har skrev "det är ett privilegium att älska henne" "hon är så fiiiiin" och liknande ord.. inget konstigt i sig men det jag så stark reagerade på är att det är samma saker han säger till mig och skriver till mig....exakt samma fraser. Just då när jag såg det så kändes det som ett slag i magen. Visst det kanske inte finns så många andra ord. Dom förlovade sig mindre än ett år efter att dom träffades och till mig sa han tidigt att han kommer aldrig mer vilja förlova sig. Han hade dessutom på sig förlovningsringen (men på höger hand) ända tills vi blev tillsammans. Vilket var flera år efter hon lämnat honom.

Jag som trodde så starkt på min och min partners kärlek. Jag trodde att det var så äkta och så stort och nu ju mer jag tänker så inser jag att jag nog mest är en godtagbar ersättning för ex fästmön.

Jag tror absolut att han älskar mig men inte lika mycket och jag tror inte han ser framtid med mig på samma sätt han såg den med henne för då hade han väl velat förlova sig.

När vi nyss blev tillsammans så frågade jag att om ex fästmön skulle komma tillbaka skulle du ta emot henne då och strunta i mig....fånig fråga kanske men jag ville höra...Han svarade bara att hon kommer inte komma tillbaka...Vi har tagit upp frågan igen men han har bara sagt samma sak...Jag har förklarat att i mina öron är det ett dåligt svar, jag ville höra att han inte skulle ta henne tillbaka då sa han att det ansåg han som självklart...Det har dock aldrig lett till bråk utan bara prat.

Till saker hör och det här är möjligen nyckeln till allt. Min ex make pratade vitt och brett om sina ex...Dom var så fantastiska och så smala och så bra i sängen och så duktiga på allt och jag Jag var usel och tjock och kunde aldrig bli lika bra som dom. Han satt hemma och grät och tyckte synd om sig själv för att han hade en sån fru som jag och jag kände mig så dålig och jag ville verkligen vara bra nog men det var jag aldrig.

En del av mig även om jag inte tror det är så kanske är avundsjuk på min partner för att han har ex som han älskade och som iaf en tid älskade honom. Jag kanske är avundsjuk för att han har kort i album på sig och sin f d fästmö så fina bredvid varandra.

Då när jag såg korten eller snarare texterna så ville jag ta fram min väska och ta alla mina saker jag har hos honom och gå och aldrig vända åter...Jag ville avsluta vårt förhållande för att det gjorde så ont...Just då kändes det så.

Just nu så här mitt i kaoset i mitt huvud känns det som om jag aldrig kan höra orden utan att bli sorgsen...Det känns inte som de betyder nått mer.

Jag är en rätt lugn och sansad människa med en rejäl skopa vett egentligen och jag brukar aldrig reagera så hårt som jag gjorde i morse.

Det känns som om marken togs bort under fötterna på mig, det känns som om allt är förstört. Det känns som om det här med kärlek är för besvärligt för att ha nått att göra med.

Nu medan jag skriver så känns det som att det som kom upp till ytan var hur jag kände det med min exmake.

Min partner har sagt att från ett sånt förhållande jag hade tidigare dröjer sig hjärnspöken kvar och att han och jag ska döda dom tillsammans. Kanske var det ett av dom som hälsade på

Det finns inte så många ord att använda för att beskriva sin älskling tyvärr. Självklart vill alla känna sig speciell, men verkligheten är kanske inte så rak och enkel.

De flesta jag känner har anammat vissa ord som de använder på flickvänner. Något man vänjer sig vid och fortsätter med nästa.

Så det betyder inte nånting alls, förutom att han precis som oss flesta inte byter smeknamn på den älskling man har. Såvida det inte är något unikt i sig som bara passade på en viss person.
Men "fin" etc hamnar i första hinken som man återanvänder.

Gubben är 50 år. Hans vokabulär & "gullighets"-fraser är starkt rotade i hans språk. Att han använder samma ord betyder inte att han inte menar det. Om han säger -"Jag älskar dig"- så har han säkert sagt det till tidigare seriösa förhållanden också, det betyder inte att han inte menar det.

Efter ett tag växer det säkert fram ny ord & meningar som så att säga är "era".
Sluta nojja kvinna.

Jag brukar alltid bli lite skeptisk till människor (vita svenskar) som är runt 50 och inte har barn. Hans språk är som ovanstående skrev "inrotat" så det är troligtvis ingenting att bry sig i, fast, det onekligen låter som att han pratar som en fjortis ? Har han jobb och är annars stabil ? Har du förfölt honom till jobbet för att se att han faktist har ett jobb i verkligheten ? ge oss mer

"Min partner har sagt att från ett sånt förhållande jag hade tidigare dröjer sig hjärnspöken kvar och att han och jag ska döda dom tillsammans." This! Låter som att han är en jättefin och inkännande man, ju!

JA du nojar, och du är för gammal för att hålla på så. Man får liksom inse när man är en bit upp i medelåldern, att dom man träffar har älskat förr. Och det verkar ju du också förstå. Det viktigaste är ju att han är tillsammans med dig NU. Det förflutna kommer aldrig tillbaka.

Sedan tycker jag inte heller att det är så konstigt att en person som är 50 och redan har erfarenheten av att ha varit förlovad eller gift, inte är så sugen på att göra det igen. När man träffas i den åldern kan det ju inte bli som om man var 20 år och kronbrud, och skulle börja bygga ett liv tillsammans med mannen man gifter sig med. Pampigt bröllop, gemensam ekonomi, gemensamt efternamn, köpa hus, skaffa barn, åldras tillsammans, familjegrav... När man är 50 ser man mer nyktert på livet och förhållandena, och man tror inte så mycket på symboler längre (som en förlovningsring), man vet att de inte ändrar något i förhållandet EGENTLIGEN. Man har blivit luttrad och realistisk. Men ett förhållande kan vara fint ändå!

Bilder på f.d. ex? Om han inte har barn med den kvinna, och som jag förstår det han inte, då säga till honom, att han måste elda upp dem. Ni kan göra det tillsammans. Vill han inte det, då vet du mycket, eller snarare lite, han elsker dig! Förtiden är förtiden, la den vila i frid.

Fast detta håller jag inte med om. När man är gammal har man rätt att sitta och titta på foton från HELA sitt liv, och visa sina barnbarn. (OK den här mannen verkade inte ha barn, men ändå.) Däremot ska ju inte bilder på exet, bröllopskortet o.s.v. stå framme i ramar eller sitta på väggen, DET kan man som ny partner kräva.

Så du säger helt andra saker till honom än till de ex du faktiskt varit nära? Nu har jag inga superlånga förhållanden bakom mig, men jag säger väl ungefär samma sak till de jag tyckt om. Man har ju liksom sitt eget språk och det sättet man uttrycker sina känslor på.

Angående om han "skulle ta tillbaka sitt ex". Som jag förstått det så var de ihop länge. Var gifta och sambos. Du har träffat honom i ett år. Er relation är inte på samma nivå än. Sånt tar tid. Du kan inte tro att du efter ett år ska ha byggt upp samma sak som han och hans ex. Istället för att sitta och fundera på om han skulle ta tillbaka de han byggt tidigare om han kunde och då offra er nyare inte lika djupa relation så konstaterar han bara att det inte är något som går. Jag tycker det låter sunt. Hur ska man göra annars? Bara träffa partners man från början älskar lika mycket som man älskade sitt ex när man älskade henne som mest? Sen visst, han borde väl ljugit, det är ju sånt han borde lärt sig, men, ibland kan sånt vara tungt att ljuga om.

Det är för övrigt inte det minsta konstigt att han inte vill förlova sig igen, det låter som om han blev jädrigt bränd.

Sitt ner i båten och låt er relation växa. Och ja, det verkar som om ditt ex bringar avsevärt mycket mer skada till er relation än hans ex.

Är du sjuk i huvudet? Ex fanns där och var en del av ens liv. Varför ska man bränna bort minnen från den tid som varit?

Riktigt så galen är jag inte än 😀

[
Du frågar och du fick svar. Jag har själv tagit den 'medicin', och jag hade även en unge med mannen. Han 'finns' inte i mitt hem, de bilder där han och jag var på, har jag lämnat över till 'ungen'. Så kan han göra upp, vad som ska bli av dem.

Ta vara på det som är fint och bra med din nye man, tycker jag. Han måste få ha ett förflutet som alla andra.

Och man kan väl inte byta ordförråd för varje ny kärlek man träffar och börja använda nya ord. Du har säkert själv speciellt starka ord för sånt som du tycker mycket om eller som får dig att känna intensivt, alla har sina egna vokabulär.

Det är ju inte så att om du t ex sagt till en tidigare man att han är fantastisk så är det ordet eller uttrycket förbrukat. Eller att du måste tänka dig för vad du säger eller skriver till din aktuelle man för det kan ju vara så att du vill använda det ordet till en senare man som du ännu inte känner och då får ju inte det ordet vara "nedsmutsat" ...

Om din nuvarande kärlek inte är dum eller behandlar dig illa på något sätt, utan att du mår bra med honom, så är det nog bättre att du jobbar lite utifrån dig själv. Var tacksam över det fina du får och låt inte dina egna insecurities förstöra det.

Det som din förra man sa och gjorde ... Gick du då eller stannade du kvar? Det var ditt eget val. Allt ligger hos en själv. Man kan inte styra andra.

Släng ut allt skit från ditt förra förhållande ur fickan, varför väljer du att släpa omkring på det? Du har något nytt fint och fräscht nu. Låter det som. Var snäll mot dig själv och känn hur skönt det är att älska och vara älskad. Inte alla förunnat. Om du njuter av den känslan så får du bara mer av samma vara.