Citat:
Ursprungligen postat av
ensomjag
Jag har ett förhållande med en man sen drygt ett år tillbaka. Vi bor inte tillsammans men är mycket tillsammans. Jag har nästan intill vuxna barn. Han har inte barn. Vi är båda närapå 50 år
Vi har ett bra förhållande. Jag får (och ger) mycket kärlek på alla sätt och vis. Vi har dessutom en fin vänskap i grunden. Vi bråkar inte och vi pratar mycket med varandra om allt.
Idag (hemma hos honom) tog jag ner ett fotoalbum märkt år 2004...Tänkte att det skulle vara roligt att se på gamla foton...Det var foton från början av hans förra förhållande....Jag ska inte säga att jag gillar att se kort på hans ex men vi är båda vuxna och har båda ex och det är en del av livet.
Det som jag störde mig så mycket på var bild texterna. Har skrev "det är ett privilegium att älska henne" "hon är så fiiiiin" och liknande ord.. inget konstigt i sig men det jag så stark reagerade på är att det är samma saker han säger till mig och skriver till mig....exakt samma fraser. Just då när jag såg det så kändes det som ett slag i magen. Visst det kanske inte finns så många andra ord. Dom förlovade sig mindre än ett år efter att dom träffades och till mig sa han tidigt att han kommer aldrig mer vilja förlova sig. Han hade dessutom på sig förlovningsringen (men på höger hand) ända tills vi blev tillsammans. Vilket var flera år efter hon lämnat honom.
Jag som trodde så starkt på min och min partners kärlek. Jag trodde att det var så äkta och så stort och nu ju mer jag tänker så inser jag att jag nog mest är en godtagbar ersättning för ex fästmön.
Jag tror absolut att han älskar mig men inte lika mycket och jag tror inte han ser framtid med mig på samma sätt han såg den med henne för då hade han väl velat förlova sig.
När vi nyss blev tillsammans så frågade jag att om ex fästmön skulle komma tillbaka skulle du ta emot henne då och strunta i mig....fånig fråga kanske men jag ville höra...Han svarade bara att hon kommer inte komma tillbaka...Vi har tagit upp frågan igen men han har bara sagt samma sak...Jag har förklarat att i mina öron är det ett dåligt svar, jag ville höra att han inte skulle ta henne tillbaka då sa han att det ansåg han som självklart...Det har dock aldrig lett till bråk utan bara prat.
Till saker hör och det här är möjligen nyckeln till allt. Min ex make pratade vitt och brett om sina ex...Dom var så fantastiska och så smala och så bra i sängen och så duktiga på allt och jag Jag var usel och tjock och kunde aldrig bli lika bra som dom. Han satt hemma och grät och tyckte synd om sig själv för att han hade en sån fru som jag och jag kände mig så dålig och jag ville verkligen vara bra nog men det var jag aldrig.
En del av mig även om jag inte tror det är så kanske är avundsjuk på min partner för att han har ex som han älskade och som iaf en tid älskade honom. Jag kanske är avundsjuk för att han har kort i album på sig och sin f d fästmö så fina bredvid varandra.
Då när jag såg korten eller snarare texterna så ville jag ta fram min väska och ta alla mina saker jag har hos honom och gå och aldrig vända åter...Jag ville avsluta vårt förhållande för att det gjorde så ont...Just då kändes det så.
Just nu så här mitt i kaoset i mitt huvud känns det som om jag aldrig kan höra orden utan att bli sorgsen...Det känns inte som de betyder nått mer.
Jag är en rätt lugn och sansad människa med en rejäl skopa vett egentligen och jag brukar aldrig reagera så hårt som jag gjorde i morse.
Det känns som om marken togs bort under fötterna på mig, det känns som om allt är förstört. Det känns som om det här med kärlek är för besvärligt för att ha nått att göra med.
Nu medan jag skriver så känns det som att det som kom upp till ytan var hur jag kände det med min exmake.
Min partner har sagt att från ett sånt förhållande jag hade tidigare dröjer sig hjärnspöken kvar och att han och jag ska döda dom tillsammans. Kanske var det ett av dom som hälsade på
På vilket sätt anser du, utifrån det du skriver, att hans kärlek inte är äkta?
Hur graderar du kärleksnivån? Kärlek är en subjektiv känsla som du aldrig kan gradera, räcker det inte med att du trivs i hans sällskap och han trivs i ditt sällskap? Eller måste du veta att han älskar dig med 7 poäng av 10 möjliga, medans han älskade sitt ex 8 av 10, innebär detta att ni är olyckliga då?
Du har redan pekat på problemet, din självkänsla är låg, därför kan du inte ha en lycklig relation, eftersom du inte älskar dig själv tror du inte att andra kan göra det heller.
