Hur lever jag med att jag inte blev "Alice Teodorescu"?

Det är en väldigt jobbigt dröm att ha att vilja bli just framgångsrik, rik eller populär. Den jobbigaste drömmen någonsin. Det är inte så att din dröm är "jag vill bli en politiker" eller "jag vill skapa en hemsida för hemlösa" (inte fan vet jag)... För om din dröm såg ut så, så skulle det bara räcka med att du blev en politiker, eller startade en välgörenhetshemsida, och gav det ditt allt, la ned din passion och utformade det hela precis som du hade velat att det skulle se ut - och då skulle du kunna känna dig nöjd och vara stolt över dig själv.

Även om du inte lyckades bli framgångsrik eller nådde ut till jättemånga människor. Det hade varit jobbet i sig som hade varit kakan.

Nu är det inte så. Tyvärr så måste du bli "bäst i världen" en "superelit" kanske "jätterik" för att vara någon över huvud taget enligt dig själv. Går det att ändra på din dröm så att den ser mer likt ut mitt exempel. Kanske är din dröm redan mer likt mitt exempel, egentligen, och du behöver bara inse det själv, utforska det hela lite?

Ingen blir lycklig av att vara varken rik eller framgångsrik. Det är alltid just vad man är som gör en till någon, inte att man har en massa saker.

På måndag tänk till vilket parti du gillar sedan ringer du lokalavdelningen för detta och säger att du vill aktivera dig. Det är liksom gyllene läge nu för sådana som dig som vill bli som Alice med 1 år till nästa val. Ta bara tag i saken och ring. Om nu inte det kommer bli riksdagen direkt 2018 så är du då med i spelet. Att vara ung kvinna i politiken det är något du måste spela på så länge du fortsatt är just relativt ung.

Jag är bäst medveten om min situation och där vet jag att jag inte bör gå in i politiken förrän 4 år. Men jag har sökt till en 3 årig utbildning som jag vet att jag kommer in på, men frågan är om jag klarar utbildningen nu när jag helt tappat glöden. Förr hade jag så mycket glöd och energi att folk störde sig över det och nu är jag istället helt utan.

Hej,

När jag gick i skolan så var jag en viss person, väldigt snabb i huvudet, aktiv och skolans bäst klädda tjej. Alla i min skola, elever som lärare tänkte ungefär att jag skulle bli en typ som Alice Teodorescu är numera.

Efter gymnasiet hände tyvärr 2-3 stora saker som ändrade mitt livs riktning totalt och idag är jag en helt vanlig människa, om inte dessutom mindre än en vanlig människa. Lite som när jag lyssnade på han som spelade med Zlatan och under ungdomsåren hade alla trott att han skulle bli den som Zlatan blev istället.

Det är något som jag varenda dag dras med, mycket tunga känslor. Efter alla år har jag fortfarande inte accepterat att jag inte blev den framgångsrika människan som jag trodde jag skulle bli.

Hur bearbetar jag det, accepterar det och går vidare i mitt liv?

Eller ännu bättre, om jag kan börja om nu som 30 åring?

Fast tänk nu. Varför vill du synas? Varför vill du vara kändis? Dom har det ju inte roligt alla gånger heller.

När jag gick i skolan var jag bara glad att överleva dagen. När jag gick ut gymnasiet visste jag vad jag ville jobba med, men fick tyvärr sätta det åt sidan ett tag. Men jag fick chansen att utbilda mig till det jag så gärna ville bli. Fast jag var "gammal", 26.

Så bara för att saker inte kommer direkt i knäet så betyder inte det att dom aldrig kommer. Men man måste jobba mot målet. Och ibland ändras förutsättningarna för att komma dit.

Så antingen ändrar man attityd och sättet man ser på saker och löser saken, Eller så sitter man och tjurar och är butter, och kommer bara stå och trampa på samma ställe resten av livet.

Man väljer själv.

Alltså, vi säger att du är 30 år idag... Pensionsåldern kommer förmodligen vara 75 år när du är pensionär ... Då har du 45 år kvar till pensionen, klart du hinner studera & göra karriär under dessa 45 år... Sätt igång NU om du vill bli framgångsrik, annars är det lätt att tiden rinner ut.

Vilket program gör dig automatiskt framgångsrik? Själv hoppade jag av universitetet.

Hon vill bli framgångsrik. Vem vill inte det? Fakta är dock att hon är medioker. Hade hon varit speciell som jag hade hon varit miljonär vid det här laget.

Hej,

När jag gick i skolan så var jag en viss person, väldigt snabb i huvudet, aktiv och skolans bäst klädda tjej. Alla i min skola, elever som lärare tänkte ungefär att jag skulle bli en typ som Alice Teodorescu är numera.

Efter gymnasiet hände tyvärr 2-3 stora saker som ändrade mitt livs riktning totalt och idag är jag en helt vanlig människa, om inte dessutom mindre än en vanlig människa. Lite som när jag lyssnade på han som spelade med Zlatan och under ungdomsåren hade alla trott att han skulle bli den som Zlatan blev istället.

Det är något som jag varenda dag dras med, mycket tunga känslor. Efter alla år har jag fortfarande inte accepterat att jag inte blev den framgångsrika människan som jag trodde jag skulle bli.

Hur bearbetar jag det, accepterar det och går vidare i mitt liv?

Eller ännu bättre, om jag kan börja om nu som 30 åring?