Hur lever jag med att jag inte blev "Alice Teodorescu"?

Hej,

När jag gick i skolan så var jag en viss person, väldigt snabb i huvudet, aktiv och skolans bäst klädda tjej. Alla i min skola, elever som lärare tänkte ungefär att jag skulle bli en typ som Alice Teodorescu är numera.

Efter gymnasiet hände tyvärr 2-3 stora saker som ändrade mitt livs riktning totalt och idag är jag en helt vanlig människa, om inte dessutom mindre än en vanlig människa. Lite som när jag lyssnade på han som spelade med Zlatan och under ungdomsåren hade alla trott att han skulle bli den som Zlatan blev istället.

Det är något som jag varenda dag dras med, mycket tunga känslor. Efter alla år har jag fortfarande inte accepterat att jag inte blev den framgångsrika människan som jag trodde jag skulle bli.

Hur bearbetar jag det, accepterar det och går vidare i mitt liv?

Eller ännu bättre, om jag kan börja om nu som 30 åring?

De allra mest framgångsrika är betydligt äldre än 30 år ska du se

Än är det inte över, så jobba mot det

Ja, men de har börjat sin framgångsresa direkt efter gymnasiet vilket är tvärtemot min resa som slutade efter gymnasiet.

Vad hindrar dig från att resa igen då?

Det är väldigt tungt att göra det, exempelvis bara tanken på att mina chefer kommer vara så mycket yngre än mig får mig att bli orkeslös.

Du kan varje dag i 20 år framåt tänka tycka synd om dig och tänka att jag skulle stå där i centrum istället. När du till slut inser vad sjukt detta tänkandet är att inte göra något åt saken är du för gammal för att faktiskt göra något åt saken. Så du vet nog själv vad rådet är. Ge dig in i kampen, vad nu den är om och gör din röst hörd. Väljer andra att höra den så går det rätt snabbt till att bli en i nivå med Alice. Det dumma är att bara tycka synd om sig själv när folk nu i stort sett har alla chanser som finns att lyckas.

Det är en väldigt jobbigt dröm att ha att vilja bli just framgångsrik, rik eller populär. Den jobbigaste drömmen någonsin. Det är inte så att din dröm är "jag vill bli en politiker" eller "jag vill skapa en hemsida för hemlösa" (inte fan vet jag)... För om din dröm såg ut så, så skulle det bara räcka med att du blev en politiker, eller startade en välgörenhetshemsida, och gav det ditt allt, la ned din passion och utformade det hela precis som du hade velat att det skulle se ut - och då skulle du kunna känna dig nöjd och vara stolt över dig själv.

Även om du inte lyckades bli framgångsrik eller nådde ut till jättemånga människor. Det hade varit jobbet i sig som hade varit kakan.

Nu är det inte så. Tyvärr så måste du bli "bäst i världen" en "superelit" kanske "jätterik" för att vara någon över huvud taget enligt dig själv. Går det att ändra på din dröm så att den ser mer likt ut mitt exempel. Kanske är din dröm redan mer likt mitt exempel, egentligen, och du behöver bara inse det själv, utforska det hela lite?

Ingen blir lycklig av att vara varken rik eller framgångsrik. Det är alltid just vad man är som gör en till någon, inte att man har en massa saker.

Tack för de orden, kommer du på fler tips också så är jag tacksam!

På måndag tänk till vilket parti du gillar sedan ringer du lokalavdelningen för detta och säger att du vill aktivera dig. Det är liksom gyllene läge nu för sådana som dig som vill bli som Alice med 1 år till nästa val. Ta bara tag i saken och ring. Om nu inte det kommer bli riksdagen direkt 2018 så är du då med i spelet. Att vara ung kvinna i politiken det är något du måste spela på så länge du fortsatt är just relativt ung.

"Kommer"? Så du har alltså ingen chef? Och av dina inlägg att döma så tycks du inte vara din egna chef.

Så... Du är arbetslös?

Med den inställningen du lär du har lär inte komma särskilt långt, nej.

Få framgångsrika blir framgångsrika sent i livet. Jag drog in min första miljon i 20-årsåldern. Bill Gates, Steve Jobs, Elon Musk osv i tonåren.

Det är inte försent så klart men fakta är att har du hög IQ och kreativitet så märks det tidigt i livet. Är du 30 år och fortfarande inte miljonär kommer du antagligen aldrig bli riktigt framgångsrik.

du kan ju låtsas