Varför utnyttjar vi inte vår intelligens fullt ut?

Världen mår inte bra. Den mår t om. riktigt dåligt och de flesta av oss inser vart det barkar åt. Katastrofen kommer förr eller senare att komma över oss, eller snarare över våra barn och/eller barnbarn. Jag väljer nu att begränsa fokuset i min post till klimatet och vår oförmåga att inse det enda rätta, vill någon annan ta upp andra ämnen är det inte mig emot men för mig är förlorad kontroll över klimatet vårt största hot och tycker såklart därför att vi bör lägga störst fokus på att lösa just det problemet.
Är det fortfarande någon som tvekar på att klimatet kommer balla ur totalt inom de närmsta hundra åren? Vi har enorma problem framför oss men också enorma resurser i form av väldigt intelligenta individer som bara om de la manken till kunde framföra sina budskap på de rätta ställena och med stor sannolikhet påverka samhället positivt och kanske i förlängningen till något hållbart. Men det händer inte i tillräcklig omfattning, det är vi nog alla överens om. Det är bara en fråga om när det kommer urarta. Och det nöjer vi oss med att konstatera, sen gör vi inget åt saken. Vad handlar det om egentligen? Har vi på riktigt gett upp?? Vi är bra på att lösa problem på jobbet, när vi spelar våra tv-spel och när vi ska lösa våra vänners kärleksproblem - då är vi ena riktiga problemlösare av rang. Men när det kommer till att lösa det som betyder något på riktigt och som handlar om vår och vår avkommas överlevnad så verkar det som att vi tappar det totalt.
Är det bara jag eller är inte det ett jävla svek mot evolutionen och människan som art? Har vi kommit så här långt för att sen slänga det åt helvete för att vi har svårt att... fokusera?

Den absoluta majoriteten av intelligenta människor med potential att påverka betydligt sitter där hemma och ruvar på sina färdigheter och sin potential och verkar mestadels bara invänta det totala förfallet, katastrofen. "Det är ju bara våra barn och/eller barnbarn det drabbar, inte oss." "Det är framtida generationers problem att handskas med, idag har vi fullt sjå att lösa Daesh, världssvälten, regimerna i Iran, Nordkorea, Kina, Ryssland och USA m.f. och allt vad de ställer till med."
Som om framtida generationer kan lösa vad fan som helst vi ställer till med idag. Vi verkar inte inse att det kanske är vi i den här generationen som håller i hammaren och är de som just nu hamrar in spikarna i mänsklighetens kista.
Vad beror det här idiotiska beteendet på? Vad är det i oss människor som kan lösa väldigt komplexa problem och frågeställningar men inte de mest banala vi har framför ögonen på oss?
Handlar det om brist på intelligenta människor eller brist på motivation, inspiration och målmedvetenhet hos dessa? Jag tror på det senare alternativet trots deras uppenbara intelligens vilket man kan tycka borde ha gett dem även detta.

Jag förstår inte riktigt vad problemet bottnar i och undrar om någon kan hjälpa mig på traven..?
De som har "hjärncellerna på de rätta ställena"/kapaciteten/intelligensen, varför är de inte i större grad involverade i den nödvändiga revolutionen som måste ske för vår allas överlevnad? Hur kommer det sig att vi alla tittar mot den nalkande katastrofen, inser att det är verklighet, men ändå känner overklighetskänslor inför faktumet till den grad att vi bara stoppar huvudet i sanden och släpper tanken för att sen gå vidare med våra liv. "Så länge det bara är våra barn eller barnbarn som drabbas så är det fritt fram att fokusera på annat... viktigare", verkar inställningen vara.
Kan arabiska våren plötsligt dyka upp från ingenstans och till stor del förändra det som "var omöjligt att förändra" (även om det tyvärr inte i närheten höll hela vägen) så kan det dyka upp nya revolutioner med ännu större globala effekter, och i sinom tid hållbara sådana.

Nu till lösningen... (?)
Vad krävs för att bygga en hållbar framtid på riktigt? Pratar nu inte om skitsnacket från varenda politiker utan det som faktiskt förändrar på riktigt.
Om jag säger så här.. den dagen klimatet ballar ur totalt, se in 100 år in i framtiden - kommer vi då inte att ångra att vi inte gick in i "undantagstillstånd" mycket tidigare och ransonerade resurserna? Redan idag!!? När vi faktiskt fortfarande hade chansen. Varför måste vi alltid vänta tills det är försent? Vad är det i den mänskliga naturen som får oss att tänka så kortsiktigt när långsiktighet är vad som har tagit oss så här långt?

Är det inte läge att inse att vi behöver beräkna hur mycket varje del i systemet får slita på jorden och så anpassar vi varje del efter det och sätter en högsta maxgräns som inte får överskridas? Vi vet ju att det inte räcker att uppmana folk att leva hållbart så då får man väl ta och inse att det är lagstiftning som gäller inom alla områden där det sliter ohållbart på jorden?
T ex. Kommer man fram till att det utifrån vårt ekologiska avtryck är hållbart med x antal flygtimmar per person och år så beräknar man hur många avgångar som är tillåtna, ger sjuktransporter, affärsresor osv. första tjing, en del vanliga privatresor andra tjing och sista tjing till charter/lyxresor som också är den delen som får ta största smällen när det ska skalas bort överskridna flygtimmar.
Samma tänk vid t ex. tillverkningen av färg, lösningsmedel och andra gifter. Är det x antal ton per produkt och år som är hållbart för jorden så är det så många ton som maximalt får tillverkas. Blir det då brist på de mest högkvalitativa produkterna i butikshyllorna så får man köpa en lite sämre men ekologisk färg när man ska måla sitt hus.
Är det inte hållbart att ett enstaka av de största containerfartygen smutsar ner lika mycket som 50 miljoner bilar och det går tusentals containerfartyg på haven så får man beräkna hur många sjötransporter som är hållbart, prioritera så att de nödvändigaste resorna får gå till sjöss, resten tas på tåg.
Hur kan inte det här tänket vara en självklarhet redan idag när vi (väl?) vet att det kommer vara det i framtiden?

Då är jag medveten om att det ändå per transporterat kilo inte är så extremt förorenande med sjötransporter men det har inte med saken att göra. Om det totalt sett är ett ohållbart transportsätt för jorden så får man transportera färre kilon eller välja miljösmartare lösningar. NU... inte hoppas att lösningarna dyker upp i framtiden.

Förstår att det inte är så enkelt inom alla områden men grundtänket tror jag vi behöver utveckla åt det hållet fortast möjligt.

Om den stora grå massan i så många år har ignorerat uppmaningarna till att leva hållbart ur miljösynpunkt så är det bara att inse att det inte kommer förändras märkbart om 10 eller 20 år heller. Det är kanske den allvarligaste vanföreställningen jorden varit med om... tron på individens ansvarskänsla.
Det behövs regleringar uppifrån om målet är att överleva.
Vi kommer förr eller senare ändå röra oss åt det hållet när klimatet ballar ur totalt så varför inte börja när det kanske inte är försent?
Vi vet ju att det är det enda rätta så varför gör vi det inte nu när vi fortfarande kanske har tid och möjlighet?

Varför utnyttjar vi inte vår intelligens fullt ut?

Det behövs inte längre. Vi har datorer /mobiler/internet.

Ursäkta min "TLr", men anledningen är att vi inte har energi nog till det. Att nyttja vår fulla potential är krävande.

Girighet är svaret på din fråga.
Är ekonomi och ekonomisk tillväxt som styr över förnuftet. Den som har massa pengar vill ha ännu mer, skit samma om jorden går åt helvete, bara jag har det bra.

Din lösning med beräknad del kommer ingen köpa, blir som utsläppsrätter, behöver man mer så köper man delen från någon fattig som ändå inte har möjligheten uppfylla sin kvot.

Sen få alla i världen att komma överens om ett sådant system? Omöjligt, testa och samla en grupp med 100 personer och få dem att bli överens om ex lägga sina löner i en pott och sen delar alla på det så ni får lika....

Nej möjligheten till ställa om sig till ett hållbart samhälle finns och skulle kunna göras med mycket kort varsel, viljan och ekonomiska intresset saknas tyvärr och de krafterna rår man inte på.

Bästa för jorden vore en pandami och en kraftig reduktion av populationen människan, då skulle de som vart kvar tvingas och börja bruka jorden utan tillgång till gifter och bekämpningsmedel, hjälpa varandra för överleva och uttaget från jorden blir stabilt igen då man upphör med jakten på pengar då de inte har något värde längre.

Bäst för människan vore att vi ställer om oss till ett hållbart samhälle där andra faktorer än ekonomi styr, men det är en lång väg gå och intresset? Finns det ens?
Nej! Vi sitter kvar på vår gren och sågar så snabbt vi kan, för sen som har störst sågspånhög när grenen går av, den vinner något.

Instämmer med ovanstående angående girigthet.

Och att vi inte känner någon medkänsla för en främling.
Det finns redan all information vi behöver, och lösningar på många stora världsproblem. Men marijoteten äter ändå kött och köper billiga kläder från Bangladesh. Människor i informationssamhället trivs bra för i sina självcentrerade bubblor, det är problemet

Den hittills pessimistiska inställningen i era svar, och i de svar de flesta människor avger i frågan, är precis vad jag försöker belysa och som jag tycker är både sorglig och intressant. Vi är i det nuvarande systemets klor och ser bara de "oöverstigliga" hindren hos oss själva, och stoppar sen huvudet i sanden med förhoppningen om att vi bara kan få gå vidare med våra, ur planetens perspektiv, ohållbara liv. Revolutionen känns omöjlig och ointressant och inget vi vill lägga vår energi på.

Men vänta bara... eller våra barn eller barnbarn kan vänta bara... Regleringarna kommer komma förr eller senare, när klimatet sneat ur totalt. De kommer då bara skratta åt regleringarna eftersom det så uppenbarligen är för sent, när klimatflyktingarna bankar på vår dörr och kräver att vi delar med av oss av vår mark eftersom vårt lyxiga levnadssätt som vi vägrade sansa oss med har tagit ifrån dem marken de levde på.
Visst känns det som ett problem för framtida generationer att handskas med?

Men tänk om.

Från migrationsinfo.se: "I augusti 2014 fick flyktingar från öriket Tuvalu för första gången uppehållstillstånd i ett annat land med klimatförändringar som skäl. UNHCR anger att det till år 2050 kommer att finnas mellan 250 miljoner och en miljard klimatflyktingar."

2050... Det är om 33 år. Kanske en miljard (!) klimatflyktingar.

Hur många har vi då om 100 år och hur kommer samhället hantera det? Som om det inte kommer finnas andra problem att försöka hantera då som vi helst hade lagt energin på..... lägg en eller ett par miljarder klimatflyktingar på det och vi är nog rätt glada att vi slapp leva då och försöka hantera situationen.
Som sagt... tur det bara är våra barn och barnbarn som får ta smällen.

När katastrofen är över oss och människor börjar forska i historien för att försöka förstå hur det kunde gå så åt helvete och de letar sig fram till era pessimistiska inställningar till förändring här på Flashback, tror ni då att reaktionerna hade varit att ni nog var ganska så realistiska och vettiga ändå i er syn på hur vi borde ha bemött hotet, eller hade de hoppats på andra typer av krafttag.. "redan" 2017?


Det spelar ingen roll huruvida någon vill köpa lösningen eller inte. Det är bara en fråga om när undantagstillståndet kommer och när den väl är över oss eller framtida generationer kan vi gnälla bäst vi vill när det begränsar vår levandsstandard, det är bara att anpassa sig efter de nya reglerna. Det jag försöker säga är att om vi bara hade vaknat upp och sett allvaret i situationen redan idag (vilket såklart många redan gör, men långt ifrån så många som vore önskvärt) så skulle käftsmällen bli mildare i framtiden när vi hunnit förbereda oss i "god" tid.
Vi måste dra upp huvudet ur sanden och gå till handling idag, nu, genast. Det är uppenbarligen inte alla som inser det och det är ett problem varken dagens politiker, skolväsendet, media eller andra institutioner gör tillräckligt för att korrigera.
Vi ser bara apatiskt på medan svampmolnet växer i horisonten och verkar mest hålla tummarna bakom ryggen att det är våra barn som drabbas och inte vi.

Den inställningen, det sättet att hantera hotet.. känns väldigt ohållbart och jag kan för allt i världen inte förestå hur det ingår i framgångssagan "arternas evolution". Vad är det som har hänt när vi slänger nästan 4,5 miljarder års utveckling av liv åt helvete.. när en art plötsligt accepterar sin undergång? Vad är det för en avart till "evolution"?

"Den hittills pessimistiska inställningen i era svar"...det finns ett direkt samband mellan hög IQ och depression och ångest. Ber du de med extra hjärnresurser uttala sig kan du nog inte vänta dig några glada tillrop.
Vi förstår helt enkelt den överväldigande uppgiften och komplexiteten i det du efterfrågar. Dessutom är vi försiktiga till vår läggning då vi vet att vi kan ha fel....till skillnad från idioter som oftast vet att dom har rätt.
Det här är helt enkelt något som kommer av begåvning.

Jag förväntar mig inte glada tillrop från de intelligenta. Utan konstruktiva lösningar på problemen som hotar våra liv. Menar du att det är för mycket begärt?
Förstår den försiktiga läggningen och ser det som ett välkommet inslag men vi måste ju gå till handling väldigt snart, det är ingen tvekan om den saken. Och det är heller ingen tvekan om att vi inte lägger om våra vanor i tillräcklig hastighet. Det är ett faktum som hotar oss och det största hindret för att komma förbi det här hindret är vår egna acceptans av problemet och vår oförmåga att gå till handling. Vi är väldigt smarta med att konstatera vad problemet är och varför det är som det är, men lösningarna är vi inte lika generösa med att delge. Har du nån idé om varför vi funkar så?

Nu kan jag inte rakt av dra slutsatsen att bara för att folk är ointresserade av att diskutera frågan här i den här tråden så innebär det att folk i allmänhet är ointresserade av att lösa problematiken jag just tagit upp. Man kan ju faktiskt ha något emot mig som person och känner ett ointresse att bemöta mina tankar, eller så vill man av någon anledning inte diskutera frågan på Flashback. Det kan jag ta, men det som ändå känns obekvämt är att jag inte riktigt kan ta det som största orsak till er tystnad. Det ligger något annat bakom.. och som jag siade om i min inledande post så handlar det nog om den allmänna själviska likgiltigheten människor har idag för frågan. Vi ger helt enkelt fan i vilket så länge vi själva överlever. Och nej, jag säger det inte för att provocera fram en reaktion. Det är dagens sanning.

Som jag inledde med: "Vi har enorma problem framför oss men också enorma resurser i form av väldigt intelligenta individer som bara om de la manken till kunde framföra sina budskap på de rätta ställena och med stor sannolikhet påverka samhället positivt och kanske i förlängningen till något hållbart. Men det händer inte i tillräcklig omfattning, det är vi nog alla överens om. Det är bara en fråga om när det kommer urarta. Och det nöjer vi oss med att konstatera, sen gör vi inget åt saken."

Den där anledningen ni har att hålla igen just nu, ni kan ju fundera på vad det finns för bakomliggande anledning till det. Har det med ert ego att göra? Hur ni ev. kommer uppfattas i andras ögon? Ett allmänt ointresse? Okunskap? Eller nåt annat viktigt som ni anser går före mänsklighetens överlevnad?
Människor är inte sena med att kalla sig själva intelligenta men när det väl gäller och man behöver deras färdigheter, då var det inte lika intressant längre att framhäva sig själva.

Vi får hoppas på mänskligheten 2.0.

Själv skiter jag fullständigt i klimatfrågan. Är inte likt TS överhuvudtaget övertygad om att "klimathotet" existerar. Sover gott varje natt.

Jag bekymrar mig istället över massinvandringen till Sverige och befolkningsexplosionen i Afrika och i mellanöstern. Ja det vore ju trevligt om mänskligheten kunde tänka till och rädda både Sverige, Afrika som mellanöstern.

Det är väl ganska motsägelsefullt att bekymra sig mer för massinvandringen än för klimathotet när senaste årens massinvandring kommer blekna i jämförelse med det som kommer komma när klimatet går bananas?
Det kanske inte står helt klart vad exakt som driver på klimatförändringarna men att klimathotet existerar råder det ingen tvekan om och det råder heller ingen tvekan om att vi så tidigt som möjligt bör förbereda oss för att dämpa konsekvenserna på alla fronter. Varför alltid naivt stå så handfallna inför katastroferna när vi faktiskt har resurserna som krävs för att minimera dess följdeffekter?

Varför sänker vi inte vår levnadsstandard när vårt levnadssätt är ohållbart? Hur fan kan man som politiker stå för och nöja sig med att bara försöka sänka vårt ekologiska fotavtryck några enstaka procent när vi behöver offra bra mycket mer än så? Vi lever som att vi har mer än fyra jordklot och pratar stolt om att vi ska försöka leva som att vi har två eller tre jordklot medan miljön havererar omkring oss. Vad är det med oss som accepterar sån idioti?
Hur kan människan vara så otroligt smart inom vissa områden men samtidigt så osmart inom andra?

Glöm det där om att vi måste lägga oss ned och dö för att stoppa invasionen. Det är bara miljöpartisk propaganda och om drygt ett år torde de lämna regeringen för överskådlig framtid. Pendeln är på väg åt andra hållet. Även Italien och Österrike överväger nu att hålla gränserna med militära medel. Vi får bara hoppas att Sverige inte hamnar på fel sida gränsen nu när de andra nordiska länderna börjar ifrågasätta de öppna gränserna nu när Sverige har en amerikaniserad befolkningssammansättning. Men vi får väl också välja sida, antingen bli en muslimsk enklav som Albanien eller skicka hem de som inte fungerar.

Det är totalt poänglöst att sänka sin levnadsstandard när andra länder uppmuntrar exponentiell befolkningstillväxt. Skall vi dela lika per capita så får vi sänka oss till u-landsnivå, medan u-länder och före detta u-länder som Kina kalasar hämningslöst på allt de kan roffa åt sig.