Handbollsspelaren och mediafeministen Linnéa Claeson?

Jag undanber vita, svenska, heterosexuella kvinnor (eller män för den delen) att föra min talan i hur mångfald blir mångfald på riktigt i vårt samhälle.

Låt mig förklara varför den ”representation” som hon skrev att hon vill ha, i en uppmärksammad kolumn i Aftonbladet för några dagar sedan, är problematisk. Texten inleds med att hon säger att hon vill ha en svart kvinna som statsminister. Sedan räknar hon upp olika yttre attribut som hudfärg och sexualitet och de maktpositioner i samhället hon vill ha dem på.

Jag vill inte att en svart person blir statsminister för att den är svart. Jag vill bli Sveriges svarta första statsminister tack vare mina politiska åsikter och för min kompetens. Inte på grund av min hudfärg.

Jag vill inte att personer som haft en uppväxt kantad av mobbing och trakasserier ska bli ministrar i regeringen för sina erfarenheter. Jag vill att mina åsikter och min kompetens gör att jag får förtroendet att bli en dag. Inte för att jag blev mobbad och trakasserad som barn.

Jag vill inte att någon av mina idrottsvänner skall ”komma ut” bara för att de tillhör eliten. Jag vill att samhället slutar bry sig om vad jag och HBTQAI-personer tänder på och/eller gör i sängkammaren oavsett om en idrottar eller bara lever i vårt samhälle.

Jag vill inte att kvinnor ska kvoteras in i företag eller styrelser, för att de är kvinnor. Jag vill att kvinnors kompetens ska stå i fokus när det gäller utformningen i företagsledningen och i styrelser. Inte för att de är kvinnor.

Jag vill inte att religion ska spela någon roll för vem som är polischef i detta land. Jag vill att den som är mest lämpad för tjänsten också innehar den tjänsten. Oavsett vilken religion hen tror på.
...
Vi som tillhör de facken som du skriver om kan prata för oss själva tack. Vi tar för oss, men tystas ner när personer som du för vår talan. Vi är mångfald på riktigt!

Sanningen är att vi egentligen tycker lika, du och jag, Linnéa Claeson. Det finns dock en stor skillnad mellan dig och mig, vilket jag tycker att dina läsare och Metros läsare skall få veta. Det är det faktum att jag i motsats till dig inte ser hudfärg, sexuell läggning, kön, etnisk tillhörighet, minoritetstillhörighet eller vad för uppväxt en person har haft som egenskaper till ledande poster i samhällets toppskikt. Jag ser människors kompetens, människors vilja till förändring i det politiska klimatet, människors kämpaglöd när motgångarna är som störst som den största styrkan och egenskapen för att klättra upp till toppen.