Citat:
Jag förstår inte riktigt indelningen. Varför är inte Cristiano Lucarelli med i Totti-gänget och varför är inte Cassano med bland de tidiga 80-talisterna? Varför är Destro och Paloshi med? De har väl inte lyckats med någonting?Satt och prata med en massa Italienska bekanta till mig. Där en har Coverciano meriter och en annan har jobbat med sportjournalistisk vi var flera generationer som diskutera framför gott mat och vin (vad vi drack och åt besparar jag er det är mer brilles OT snack).
Vi var rörande överens om "Det var bättre förr" och den Italienska offensiva styrkan blivit svagare och svagare. För att göra detta mer objektivt började vi prata årgångar, U21 landslag (två årskullar per landslag). (ojämn följt av jämn fram till och med 2007 där man börja spela ojämna år vilket gjorde att kullarna är nu jämn följt av ojämn).
@sebastian
88-89 generationer är mycket riktigt en lost generation. Det var den redan långt inne på juniornivå. Det kan ha en sådan enkel förklaring som långt barnfödande (någon policy som infördes kring decienieskiftet som gjorde att 90 blev babyboom). 86-87 U21 landslaget i sitt EM redan två 90'or på bänken (Balo och Paloschi) man hade då hoppat samtliga ifrån 88 och 89 kullen.
88-89 landslaget är också det första att missa ett EM innan det hade Italien en obruten svit minst 10 U21 EM tror jag (20 år).
men för att rada upp det hela:
Vi valde 5 års intervaller för att definiera generationer inte superakademiskt (skulle varit bättre med U21landslag kullar eller dubbla kullar).
Vi utgick ifrån egentligen tidigt 90tal som utgångspunkt (hemma VM). Vi utgick ifrån följande positioner 10'or, 11'or och 9'or
Spelarkullar:
64-68
(69 är en lost generation)
Roby Baggio 67
Roberto Mancini 64
Gianluca Vialli 64
Toto Schillaci 64
Fabrizio Ravanelli 68
Beppe Signori 68
Casiraghi 66
Gianfranco Zola 66
70-74
Chiesa 70
Del Piero 74
Pippo Inszaghi 73 (aldring aktuell för U21)
Bobo Vieri 73
Montella 74
Delvecchio 74
75-79
Totti 76
Di Natale 77
Toni 77 (late bloomer)
Di Vaio 76
Massimo Maccarone 79
Nicola Ventola 79 (jag trodde han var 80talist)
Iaquinta 79a (Usch)
80-84
Andrea Caraciolo 81
Alberto Giraldinho 82
Gianpaolo Pazzini 84
Palladino 84
Boriello 82
Simone Pepe 83
Alessandro Matri 84
85-89
Alessio Cerci 87
Giuseppe Rossi 87
Graziano Pelle 85
Aquafresca 87
Giovinco 87
90-94
Balo 90
Paloschi 90
Immobile 90
Insigne 91
Borini 91
Gabbiandini 91
Destro 91
Belotti 93
Berardi 93
Verdi 94
Zaza 91
Slutsater:
Vi hade lite olika uppfattningar men vilken lekman som helst kan se att utvecklingen har gått bakåt. För den äldsta och den mest konservativa i sällskapet. Så lanserade han teorin att de tidiga 70talisterna var egentligen den sista riktiga kullen. Totti var då den sista mohikanen (eller the "last of a dying breed"). Hans tes byggde på att man hade frångått trequartista rollen och man efter Totti inte har gett plats till några äkta 10'or. Del Piero och Totti fick skolas om i början av 2000talet medan resten lade av. Alla lovande 10’or som hade skolats i Italienska pojklag var tvugna att återuppfinna sig själva antingen som anfallare eller som kantspelare.
Min tes var att det var bosmandomen som i sin tur påverka utlänningskvoten samt att alla fina Italienska spelare har förädlats i en av tre klubbar: Samp, Atalanta eller Juve. Både Atalanta och Sampdoria åkte på tuffa tider runt millenieskiftet och sedan följt av Farsesopoli konspirationen mot Juve så krossades mycket av de landslagets språngbrädor som funnits. Där klubbar hade haft tålamod och förtroende för spelare som inte blommade direkt lex Inzaghi och Chiesa.
Min tes var att det var bosmandomen som i sin tur påverka utlänningskvoten samt att alla fina Italienska spelare har förädlats i en av tre klubbar: Samp, Atalanta eller Juve. Både Atalanta och Sampdoria åkte på tuffa tider runt millenieskiftet och sedan följt av Farsesopoli konspirationen mot Juve så krossades mycket av de landslags språngbrädor som funnits. Där klubbar hade haft tålamod och förtroende för spelare som inte blommade direkt lex Inzaghi och Chiesa.
En sista tes handla mer om det allmänna problemet med utlänningskvoter och att man började importera in väldigt mycket ungdomsproffs i 84-89 kullarna. Medan senare kullar så växte Premier Leagues ekonomiska muskler och akademikrav och att dessa nu istället började plocka Italienare lex Borini. Samtidigt som att speltids möjligheterna för Italienska talanger blev bättre då de utländska ungdomsproffsen till Italien nu var andrahands sorteringar.
Vi var rörande överens om "Det var bättre förr" och den Italienska offensiva styrkan blivit svagare och svagare. För att göra detta mer objektivt började vi prata årgångar, U21 landslag (två årskullar per landslag). (ojämn följt av jämn fram till och med 2007 där man börja spela ojämna år vilket gjorde att kullarna är nu jämn följt av ojämn).
@sebastian
88-89 generationer är mycket riktigt en lost generation. Det var den redan långt inne på juniornivå. Det kan ha en sådan enkel förklaring som långt barnfödande (någon policy som infördes kring decienieskiftet som gjorde att 90 blev babyboom). 86-87 U21 landslaget i sitt EM redan två 90'or på bänken (Balo och Paloschi) man hade då hoppat samtliga ifrån 88 och 89 kullen.
88-89 landslaget är också det första att missa ett EM innan det hade Italien en obruten svit minst 10 U21 EM tror jag (20 år).
men för att rada upp det hela:
Vi valde 5 års intervaller för att definiera generationer inte superakademiskt (skulle varit bättre med U21landslag kullar eller dubbla kullar).
Vi utgick ifrån egentligen tidigt 90tal som utgångspunkt (hemma VM). Vi utgick ifrån följande positioner 10'or, 11'or och 9'or
Spelarkullar:
64-68
(69 är en lost generation)
Roby Baggio 67
Roberto Mancini 64
Gianluca Vialli 64
Toto Schillaci 64
Fabrizio Ravanelli 68
Beppe Signori 68
Casiraghi 66
Gianfranco Zola 66
70-74
Chiesa 70
Del Piero 74
Pippo Inszaghi 73 (aldring aktuell för U21)
Bobo Vieri 73
Montella 74
Delvecchio 74
75-79
Totti 76
Di Natale 77
Toni 77 (late bloomer)
Di Vaio 76
Massimo Maccarone 79
Nicola Ventola 79 (jag trodde han var 80talist)
Iaquinta 79a (Usch)
80-84
Andrea Caraciolo 81
Alberto Giraldinho 82
Gianpaolo Pazzini 84
Palladino 84
Boriello 82
Simone Pepe 83
Alessandro Matri 84
85-89
Alessio Cerci 87
Giuseppe Rossi 87
Graziano Pelle 85
Aquafresca 87
Giovinco 87
90-94
Balo 90
Paloschi 90
Immobile 90
Insigne 91
Borini 91
Gabbiandini 91
Destro 91
Belotti 93
Berardi 93
Verdi 94
Zaza 91
Slutsater:
Vi hade lite olika uppfattningar men vilken lekman som helst kan se att utvecklingen har gått bakåt. För den äldsta och den mest konservativa i sällskapet. Så lanserade han teorin att de tidiga 70talisterna var egentligen den sista riktiga kullen. Totti var då den sista mohikanen (eller the "last of a dying breed"). Hans tes byggde på att man hade frångått trequartista rollen och man efter Totti inte har gett plats till några äkta 10'or. Del Piero och Totti fick skolas om i början av 2000talet medan resten lade av. Alla lovande 10’or som hade skolats i Italienska pojklag var tvugna att återuppfinna sig själva antingen som anfallare eller som kantspelare.
Min tes var att det var bosmandomen som i sin tur påverka utlänningskvoten samt att alla fina Italienska spelare har förädlats i en av tre klubbar: Samp, Atalanta eller Juve. Både Atalanta och Sampdoria åkte på tuffa tider runt millenieskiftet och sedan följt av Farsesopoli konspirationen mot Juve så krossades mycket av de landslagets språngbrädor som funnits. Där klubbar hade haft tålamod och förtroende för spelare som inte blommade direkt lex Inzaghi och Chiesa.
Min tes var att det var bosmandomen som i sin tur påverka utlänningskvoten samt att alla fina Italienska spelare har förädlats i en av tre klubbar: Samp, Atalanta eller Juve. Både Atalanta och Sampdoria åkte på tuffa tider runt millenieskiftet och sedan följt av Farsesopoli konspirationen mot Juve så krossades mycket av de landslags språngbrädor som funnits. Där klubbar hade haft tålamod och förtroende för spelare som inte blommade direkt lex Inzaghi och Chiesa.
En sista tes handla mer om det allmänna problemet med utlänningskvoter och att man började importera in väldigt mycket ungdomsproffs i 84-89 kullarna. Medan senare kullar så växte Premier Leagues ekonomiska muskler och akademikrav och att dessa nu istället började plocka Italienare lex Borini. Samtidigt som att speltids möjligheterna för Italienska talanger blev bättre då de utländska ungdomsproffsen till Italien nu var andrahands sorteringar.
Jag tycker dock att listan visar tydligt att det var vm 2002 som italiens offensiv var i perfekt ålder.
