Allt om Calcio! 2017/2018

Calcio är i en omställning. Klubbarna börjar visa resultat. Men det är viktigt att Milano-klubbarna kan och vågar återta sin plats. Men ännu mycket mer viktigt att Gli Azzurri återtar sin plats.

Man dillar om fem steg:

1. Mästerskapen.
Omvandla Serie A och Serie B till 18 lag vardera. Färre men bättre matcher, där alla matcher har stor betydelse.

2. Gli Azzurris identitet.
Något jag personligen är emot. Jag anser att olikheter betyder konkurrens som driver utvecklingen framåt. Däremot vill jag minska antalet utlänningar för att stärka identiteten och hjälpa italienska ungdomar.

3. Investeringar.
Att ha regler för hur stor del av intäkterna som ska gå till infrastruktur och ungdomar.

4. Ledning och transperans.

5. Arenor, fans och säkerhet.

Apropå Allegris skicklighet så kan jag till viss del hålla med Sacchi:

“I consider Allegri to be a teacher who has elevated tactics to the highest level. Well done, but he forgot the beauty and harmony, the music that a football team must play.”

https://www.football-italia.net/118850/sacchi-‘italy-must-focus-style’

Men Sacchi hade själv fan ingen musik, utan allt handlade om hans jävla system.

Ancelotti hade också sitt system. Han hade inte plats för Baggio, likt Sacchi, Lippi och även Trapattoni. Baggio var ett geni som inte kunde fångas i ett system.

Ancelotti, och även Trapattoni har dock i efterhand insett att de hade fel. Och Ancelotti har blivit en mästare på att få stora spelare att blomstra. Då han i Milan redan hade Rui Costa så valde han att placera Pirlo som regista. Även om det var den gigantiska Mazzone som hade infört den rollen i Brescia då den unge Pirlo återhämtade sig från att inte lyckas i Inter. Men tillsammans med Mazzone och Baggio så tog han steget till Ancelottis Milan.

Mazzone var den enda som vågade ha ett geni av Baggios kaliber. 15 sekunder: https://www.youtube.com/watch?v=4tzhxiHiIj8

Baggio är utan tvivel Italiens största spelare genom tiderna. Inte utifrån troféer utan från uppskattningen från publiken. Samtidigt gjorde han aldrig något utan att det ledde till resultat.

Cagliari har Riva, Milan har Baresi & Maldini, Inter Facchetti & Zanetti, Roma Totti, osv in absurdum men Italien har Roberto Baggio. Ett geni i ständig kamp mot demontränare som ansåg att deras idéer inte hade plats för världens bästa spelare.

https://www.youtube.com/watch?v=owN0W1c90zw

Facile...

https://minfil.org/cav3Ucd8bd/84408B4D-763A-462B-B61E-1A410D11AC9C.jpeg


Parma 98-99 inför finalen i UEFA Super Cup mot Marseille.. Vilket lag och kanske framför allt.. vilka tider. Verón, Crespo, Cannavaro, Thuram, Gigi Buffon!! Matchen slutade som bekant med 3-0 till Parma..

Fantastiskt lag.

Och nu är Parma mitt uppe i en makalös resa. 2015/2016 spelade de i Serie D, 2016/2017 i Serie C, och nu i Serie B. Idag vände och vann de hemma mot Foggia (3-1) inför 14.820 åskådare.

Jag tyckte det var fint att lokala näringsidkare med Barilla i spetsen tog över, men nu ägs tyvärr även Parma av kineser.

Parma fick mig att gilla och följa italiensk fotboll när jag var liten, kommer speciellt ihåg när man mötte Helsingborg i Uefacupen(som det då hette) 1999 när Di Vaio stod för ett äkta hattrick, Åge Hareide var tränare för HIF då. Firade som galen när man vann mot Helsingborg och folk undrade vad det var för en pojke som hejade på något jvla italiensk lag istället för HIF
Parma vann som sagt mot Marseille året innan, 1999 åkte man ut mot Werder bremen i fjärde omgången.

Crespo spelade inte matchen mot HIF men är den första spelaren jag fick upp ögonen för. Han lämnade Parma 2000. Han skulle skulle visserligen återvända 10(!) år senare efter att ha plöjt igenom 5-6 andra klubbar men det blev en kort sejour tråkigt nog innan han gick i pension.

Chiesa har jag för mig lämnade Parma året innan Crespo. Chiesa och Crespo var ett fint anfallspar, Chiesa kom in från Sampdoria och Crespo hämtades in från River plate 1996.
Chiesa: 92 matcher 33 mål.
Crespo: 116 matcher 62 mål. Andra sejouren: 46 matcher 10 mål

Chiesa var en smart spelare, visste var han skulle stå. Snabb och en vass avslutare. Som ni säkert vet så är jag ett stort fan av hans son Federico som jag ser blev uttagen till landslaget, intressant att Bernardeschi inte är uttagen.

Sedan så kom hela grejen med Parmalatskandalen 2005 eller 2006 och ja resten känner ni till.

Allegri blev framröstad till utmärkelsen Panchina d’oro för 2016-17, före Gasperini och Sarri.

Vi har i tråden på sistone dillat lite om talanger och såklart Parma. Semifinalerna i Viareggio är nu spelade. Fiorentina besegrade Juventus med 4-1 och Inter besegrade just Parma med 2-0. Final Inter mot Fiorentina på onsdag.

Njöt av din nostalgi så jag missade denna:

Och som jag förstår det är Bernardeschi, Romagnoli och några andra skadade. Så man ska inte ta uttagningarna allför blodigt.

Det är vänskapsmatcher, där man vill se framförallt unga spelare som t ex Chiesa, men inte på bekostnad att de förvärrar en skada. Just därför förstår jag inte varför inte Barella var med i truppen. Istället spelade han och Romagna i U21. Det är nu han ska spelas in och spelare som Candreva ska lämna.

Jag kan hålla med, men samtidigt så är Sarri 59 år medan Allegri är 50 år.

Tror att Allegri snart går vidare till en klubb som är redo att betala fantasilön för hans skicklighet. Tror t ex att han hade kunnat göra underverk med PSGs spelare med hans cyniska och fantastiska skicklighet. Då kan kanske Sarri dominera i Serie A om Napoli lyckas behålla sina viktigaste spelare?

Fun fact angående Panchina d’oro är att det började som en utmärkelse för världens bästa tränare. Det gällde för de två första åren. Och den allra första att få utmärkelsen var Raymond Goethals. Han fick utmärkelsen för 1990-91 dvs då han fyllde 70 år.

Han vann franska ligan 1991, 1992 och 1993. Och Belgiska 1994. CL 1993.

Han hade vunnit stora titlar tidigare men ingenting mellan 1983 och 1991…

Andra året dvs 1992 fick Capello utmärkelsen och därefter har det varit den bästa tränaren i Italien.