Blev jag sexuellt utnyttjad av min pappa?

Mjo, helt sant. Men, som jag tidigare skrivit, så är bortträngning snarare en skyddsmekanism i vissa fall, exempelvis om det är en anknytningsperson som är förövaren. Man kan, som barn, inte bli av med den här personen, och hur skulle det kunna vara uthärdligt att fortsätta träffa vederbörande varenda jävla dag om man var medveten om vad hen utsatt en för? I den typen av fall så är det ju utan tvekan fördelaktigt att tränga bort, dissociera.

Jag vill inte förringa det du känner då det antagligen är ett jävla helvete att gå runt med känslorna du har just nu. Jag vet heller inte vad som är sant i just ditt fall, men tyvärr är det här med förträngda minnet något som var mycket omdiskuterat i forskning på 90-talet och nu har man helt accepterat att det inte existerar. Det är dock forskning, många psykologer bryr sig inte så mycket om forskning utan personlig övertygelse är viktigare.. Om detta är något som du tycker är intressant så finns det ett flertal väldigt bra dokumentärfilmer att se om ämnet. Hela satanisthypen på 80-90talet tex var skapad av psykologer som trodde på förträngda minnen.

Jag säger dock inte att detta inte hänt dig, utan jag vill bara att du ska förstå att det är extremt ovanligt. Dessutom så är inte om detta hänt eller inte det viktigaste, känslorna du har är trotts allt äkta oavsett vad det är baserat på.. mer om det längre ner, först bara en sak till om minnen.

Det som är viktigt att ha klart för sig är att det med att det är bra för överlevnaden att kunna tränga bort minnet betyder att man kopplar bort det i nuet, inte att man glömmer av det för alltid. Det finns inte direkt några sånna mekanismer hos människan som gör att man kan glömma av saker man inte gillar, däremot kan man bli väldigt duktig på att koppla bort det för att överleva sin vardag. Det som däremot kan ske är att om något händer dig vid 1 tillfälle i livet och du tex utsätts för våld mot huvudet eller syrebrist på grund av strypning eller liknande så kan det vara väldigt svårt att komma ihåg exakt vad som hänt efter, om detta däremot är något som sker dig flera gånger så kommer det inte upplevas osäkert på samma sätt.

I fall där personer glömmer av trauman är det nästan alltid på grund av våld mot huvudet på ett eller annat sätt.

Dvs om din pappa samtidigt slått dig i huvudet och detta skett en gång är det helt plötsligt mycket rimligare att du skulle kunna glömt av det. Du kanske borde fråga din mamma om din pappa någonsin misshandlat dig när du var liten? Då har du åtminstone något konkret som en start..

Här kan du läsa två olika studier, ena om hur lätt det är att skapa falska minnen och den andra om hur många psykologistudenter som tror på förträngda minnen trotts 0 bevis.

http://journals.sagepub.com/doi/abs/...56797613510718
http://journals.sagepub.com/doi/abs/...56797614562862


"The problem is that there is no empirical evidence to support such notions, certainly not in the way that Freud originally conceptualized them. As far as the scientific community is concerned, there is no secret repression vault, so there cannot be a secret technique to unlock it, thus eliminating the possibility of regression as a feasible therapeutic technique.
There is also a tremendous problem with assuming that there is such a hidden emotional vault"


Så.... Vad gör man nu då? Jo, det jag tycker du borde göra är att sluta fundera på vad som möjligtvis kan eller inte kan ha hänt i din barndom, det kommer nämligen inte leda någon vart, det du istället borde göra är att fokusera på hantera dom känslor du känner nu. Det du känner är nämligen äkta oavsett om det är skapat på en falsk situation. Det spelar ingen roll om detta hänt eller inte egentligen för det viktiga är hur du hanterar dom känslorna. Prata med din psykolog om vad du kan göra med detta som handlar om att hantera det i vardagen och inte så mycket om vad som faktiskt hänt eller inte. Du har obehagskänslor som är äkta och du behöver hantera dom helt enkelt.

Tack för intressant inlägg, ska kolla in de där länkarna.

Är den inte redan förstörd? Hon har tigit och offrat sitt barn när hon misstänkte att det blev utsatt för övergrepp. Det minsta man kan begära är att hon berättar vad hon vet.

det är ganska "vanligt", har också haft såna tankar och känslor, men varför det är så anar jag inte.

Är det så uppenbart att hon misstänkte det? Jag vill väl inte se det. Min mamma är i princip den enda jag har, klarar inte av att förlora den relationen...det går bara inte.

Eller hur, och Thomas Quick-fallet, en av de troende terapeuterna (av bortträngning) i det senare fallet fick själv terapi där den felaktigt erinrade sig övergrepp av sin far i barndomen och anklagade honom[1]. Många som fått terapi har felaktigt blivit övertygade att de blivit sexuellt utnyttjade av föräldrar i tidig barndom.

Kvinnan bakom Thomas Quick (2013)

Nej detta är endast något terapeuter helt utan vetenskaplig grund trott på. Psykologers teoretiska grund var under många år helt tagen ur luften d.v.s. den saknade vetenskapligt stöd.

Jag är väl medveten om att falska minnen kan planteras hos patienter av inkompetenta terapeuter. Detta är ju tyvärr dock inget bevis för att äkta bortträngda minnen inte existerar.

Tycker att det här är en rätt balanserad artikel i frågan:

https://modernpsykologi.se/minnets-gengangare/

Om din syster är klarare i tankarna än dig får du helt enkelt fråga henne vad din pappa eventuellt har gjort. Du verkar förvirrad så ta ett längre snack med henne, det är nog enda vägen.

Alla som haft lite intresse av Quick-fallet eller fallet Ulf vet massor om detta.
Förträngda minnen är bullshit, byt terapeut.

Kan rekommendera denna bok för dig: http://www.adlibris.com/se/bok/the-m...-9780312141233