Svensk inrikespolitik - dränkt i oxytocin?

//Tråd utbruten ur (FB) Början på ett mediakrig om mångkulturen? /Mod.//

Du länkade Knutsson för drygt en månad sen på tråden, om hennes utsvävning kring amygdala - ett parigt organ i hjärnan. Om man ska spinna på detta kan man väl säga att svensk nutidspolitik har blivit omhändertagandet, feministiska inferno. Kanske är det oxytocinet som spökar, som påverkar bl a amygdala. Moderliga känslor omfattar våldsbenägna, ljugande skäggbarn. Huruvida det är deras cortex som förhindrar dem att ana fara låter jag vara osagt; en mer trolig påverkan är hjärntvätt, rädslan att stötas ut ur gruppen och slutligen att liera sig med sin baneman, av nåd(grupptryck, rådande åsiktskorridor respektive Stockholmssyndrom). En viss omnipotens eller äventyrslusta kan inte uteslutas; ungefär den maktkänsla en domptör kan få i tämjandet av lejon eller andra farliga djur.

Fiskar och andra djur missar att se eller agera adekvat på faror, eftersom exponering av antidepressiva medel. Experimentellt eller fysiologiskt/patologiskt uppkomna skador i amygdala kan ge Klüver-Bucy-syndrom, med en liknande oförmåga att se och agera adekvat på faror. Där kan cortex kamma sig.

Ett indicium som skulle kunna tala emot Knutssons cortex-hypotes när det gäller att i breda lager hantera samhällsfaror adekvat, är att strutsmentalitetens lögnhalsar och mest förhärdade PK-ister inte kan backa upp med argument i en sakdiskussion. De har ingen plan för att hantera verkliga faror, utan sätter sitt hopp till en spontan lösning och hoppas att historiska exempel - utan rimliga historiska förlagor och med en sorts intecknad försyn eller profetisk förmåga om ett lyckligt slut, problemen bara ska försvinna.

Jag tror orsaken främst handlar om kvinnlig rösträtt. Det är en feminisering av samhället. Från början röstar kvinnorna som deras män, senare blir de lite självständigare och får också en större betydelse i samhället. Vilket i sin tur påverkar männen som anpassar sig efter mer kvinnliga ideal eftersom även kvinnor blivit en maktfaktor. Männen blir mer kvinnliga.

Jag tror även att det är mer än omhändertagandet i vår tid som är ett resultat av det där. Antagligen är det sociala fokuset om att tycka och tänka rätt en följd av kvinnornas makt. Kvinnor tycks mer tendera mot konformism och socialt spel, vilket ju på sätt och vis är vad PKismen är.

Utan kvinnlig rösträtt hade antagligen PKismen aldrig uppstått. PKismen är en avspegling av kvinnlighetens allra mörkaste sidor. Utfrysning, mobbning, sociala spel a la skolgården.

Det är bara att avskaffa kvinnlig rösträtt och kvinnlig riksdagsrepresentation så löser det sig självt.

Du har inte funderat på att det kanske rör sig om ekonomisk makt? Kvinnor, inte minst unga medelklasskvinnor, är en mycket mer köpstark grupp idag än för 30-40 år sedan, de köper mer och påverkar dessutom männens köpbeslut på ett mycket tydligare sätt. Att förbrudningen av media har att göra med detta tycker jag verkar uppenbart. Media siktar mycket mer än tidigare på en kvinnlig publik och då väljer redaktioner, chefer och ägare att leta efter kvinnliga tilltal, ett mer känslosamt eller "girly spunky" sätt att berätta och diskutera. Figurer som Pascalidou, Ebba von Sydow, Linda Skugge och Mona Masri är värvade för att nå ut till en ung kvinnlig publik. Liksom det idoliserande tjoandet om Zara Larsson, Rihanna, damfotboll, damboxning, tv-serier för tjejer osv.

Tidigare har ju detta varit svårt att lösa via en folkomröstning, då det ju hela tiden funnits ett visst kvinnoöverskott. Men nu har ju den pendeln vänt i och med den massiva invandringen av muslimska män. Så man kanske skulle resa frågan?

Haha. Det kan bli svårt ändå eftersom mycket av det nytillkomna mansöverskottet inte har rösträtt. Ett annat sätt vore att dela upp frågorna i blå och rosa. Blå frågor är hårda frågor som ekonomi, budgetramar-, industri- och energipolitik, migration och försvarspolitik. Rosa frågor är omsorgsfrågor inom givna budgetramar och att besluta om färgen på gardinerna i arbetsplatsens lunchrum.

En helt riktig analys.

Det började med att unga arga feminister utan livserfarenhet kampanjade för att alla som ansåg sig ha lite mer kunskap och visdom än dom själva var buffliga mansgrisar. När detta fungerade över all förväntan och alla män la sig platta för vilken galenskap som helst så bannade det vägen för det sammhälle vi har idag. Nu har vi den bisarra situationen att nyligen utexaminerade mentalpatienter från södertörn som anser det vara nödvändigt att springa omkring på stan och leka häst för att visa vilka hemska strukturer de utsetts för har hamnat i en position där de på olika positioner i samhället ska filtrera information och lära andra hur världen fungerar.

Vi gick alltså från ett samhälle där folk med erfarenhet och kunskap lärde yngre personer hur världen fungerar till ett samhälle där unga arga feminister utan någon som helst kunskap eller erfarenhet ska lära personer med kunskap och erfarenhet.

När man ser med vilket självförtroende någon naiv, världsfrånvänd och okunnig feminist debatterar med någon som Douglas Murray inser man hur snett vi hamnat. När man inte ens har en hundradel av sin motståndares intellektuella förmånga men ändå sitter på sina höga hästar och tror att man är den som ska lära andra.

Det går nog i varandra. Rösträtt för kvinnor var inte bara något som hände utan var ett resultat av och en del i en större rörelse för kvinnligt inflytande och omdefiniering av könsroller.

Kvinnor har fått mer egen kontroll över sin ekonomi så det är rimligt att allt anpassar sig efter det. Men framförallt tror jag det hänger ihop med inflytande i allmänhet. Dels det inflytande man fick genom att bli självständig, men idag än mer med den särskilda status som ett feminiserat samhälle ger till kvinnor i och med PKismen. Hierarkierna av offer och förövare har gett kvinnor en helt annan position jämfört med män. De är oskyldigare och kan därför komma undan med mycket mer. Att vända sig till män är att besöka ett minfält av tabu-områden. Ta sexualitet till exempel. Ska media skriva om "Vi har rangordnat de bästa sexleksakerna" så är det lite spännande eller rent av befriande om man vänder sig till kvinnor, men om man vänder sig till män...

Hela samhället är format efter den här demoniseringen av män och idealiseringen av kvinnor. Och kanske ännu mer idealisering av barn. Barn är liksom så naturligt naiva på samma sätt som PKisterna vill vara. Kärleksmanifestationer och fred på jorden och earth hour.

Men allt tror jag är sprunget ur kvinnlig frigörelse ursprungligen. Den ekonomiska makten är något som tillkommit senare.

Så lösningen är att restaurera den sociala ordning och den familjestruktur som fanns runt 1880? Då kvinnor var blockerade från universitet, många läroverk (gymnasier) och de flesta jobb, de flesta slags karriärer, och hade mycket små möjligheter att driva en sak till domstol på egen hand? Då t o m kvinnliga lärarinnor och sjuksköterskor förutsattes vara ogifta - om de gifte sig masades de ut från anställningen eftersom det ansågs att en kvinnas enda verkliga uppgift vara att vara maka och mor? Då kvinnor i princip stod under förmynderskap av sina fäder, bröder och män såvida de inte hade speciella resurser (t ex betydande ärvda pengar och utbildning)?

Riktigt så långt tror jag inte att man kan "o-uppfinna" 1900-talet och rulla tillbaka den kulturella utvecklingen, så att folk skulle acceptera att familjerna och deras ekonomi såg ut som på Geijers och Balzacs tid. Även om vi bortser från frågan hur man skulle kunna få en politisk majoritet (inklusive kvinnor) för att skippa den kvinnliga rösträtten, stänga stora delar av arbetsmarknaden för kvinnor, osv, så går det inte rent attitydmässigt att återställa den här 1800-talsfamiljen och göra den till en central pelare i samhället.

Jag har länge försökt poängtera feminismens roll i den situationen vi hamnat i men blev utslängd från tråden. Om vi kan få en öppnare debatt där man faktiskt kan diskutera varför vi hamnat i denna situationen vore det välkommet.

Man kan inte rulla tillbaka tiden och ta bort kvinnlig rösträtt men man kan göra mycket annat. Man kan t.ex. ta ifrån feministerna den enorma makten de fått genom att kunna peka ut vem som helst för sexuellt utnyttjande och liknande. Allt "sexuellt våld" mot kvinnor som inte är riktiga våldtäckter ska slängas på soptippen. Enbart denna problematik har gjort män fullständigt oförmögna att stå upp mot galenskapen. När vi ger mentalpatienterna som springer omkring och leker häst för att de är fötryckta av statyer makten att när som helst peka ut någon för sexuellt utnyttjande på vilka grunder som helst skapar det en enorm obalans där män aldrig någonsin kan stå upp mot idiotin.

Det är olyckligt att fokus när det gäller mångkulturen har hamnat på invandrarnas sexuella våld mot kvinnor, detta ökar bara Gudrun Schymans makt och förvärrar pussifieringen av svenska män.

Vi måste sluta låta kvinnor känslor eller fantasier förstöra mäns rykten för all framtid. När minsta lilla skitsak tillåts förstoras upp som sexuellt våld mot kvinnor får vi det samhälle vi ser idag.

PKismen har ju visat vad man kan göra till och med utan någon som helst grund så vad vet man...

Kanske går det att hitta tillbaka från en ny vinkel. Om det blir en allmän åsikt att PKismen är ett resultat av kvinnornas makt eller att gamla värderingar är nödvändiga för att inte samhällets ska lösas upp av gränslöshet och normkritik, så kanske man kan återuppbygga delar av det gamla samhället.

Med PKismens fall så befinner sig ju dess förespråkare på väldigt svag grund och kan kanske vara lika försvarslösa som vi var mot PKismens angrepp. Om man imiterar PKismens metod med att sakta flytta gränserna samtidigt som motståndarna hålls svaga så kan man nog åstadkomma lite vad som helst.

Skillnaden är dock att medan det gamla samhället som gav vika för demokrati och relativism hade försvagats under lång tid så är PKismen mer av en plötsligt expanderande bubbla som plötsligt spricker. Det är inte som när kungens maktanspråk gnagdes ner långsamt av rimliga invändningar, det är en ordning som plötsligt erkänns vara en lögn och alla "värderingar" som PKismen byggde på försvinner.

Det kommer inte finnas något arv kvar just, som det gjorde när den gamla ordningen sakta avskaffades. Vi kommer vara tvungna att bygga upp nya värderingar på en gång, och rimligen blir det då att gå tillbaka till det som finns kvar av värderingarna innan PKismen.

Om det innebär att vi kommer fram till att männen ska bestämma så kanske det går väldigt lätt, men antagligen blir det någon syntes av de gamla värderingar som överlevt och de nya värderingar som inte helt förstörts med PKismens fall. Kanske blir det en kompromiss av att kvinnor får rösta m.m. men att de ska betraktas med misstänksamhet. En sorts omvändning av dagens situation där män får rösta m.m. men betraktas med en fientlig misstänksamhet. En jämlik laglig status men en mycket svagare social status.