Lars Truedson: Media har inte varit trovärdiga om invandring och integration

I en artikel på DN:s debattsida går nu mediegranskaren Lars Truedson, föreståndare på Institutet för mediestudier och tidigare redaktör på Sveriges Radios mediegranskande program Medierna, ut och sågar mediernas rapportering om invandring och integration. Den är inte trovärdig menar han, och stöder sig på de opinionsundersökningar där SOM-institutet genomför och där frågor som mediernas trovärdighet i olika föreningar ställs.

Remarkabelt är att Truedson stöder sig på en opinionsundersökning, visserligen utförd av ett aktat institut men som ändå ifrågasätter mediernas trovärdighet. Tidigare har dessa resultat tolkats som att främlingsfientliga krafter försökt och delvis lyckats med att undergräva mediers trovärdighet. Se till exempel Tidningsutgivarnas vd Jeanette Gustafsdotter : Men nu tar alltså Truedsson människors åsikter på allvar och redan det är en nyhet ochrn omsvängning.
Hur blev det så? Han pekar på likriktningen inom media, där flertalet journalister bor på Södermalm och inte ser vad som händer i andra delar av landet. Man vågade inte lyfta en fråga där de partipolitiska skillnaden låg mellan Sverigedemokraterna och de andra partierna. Samt att en missriktad humanism fick stå över konsekvensneutraliteten.
Vad bör då göras?
Han förordar en total genomgång av principer för tidigare rapportering.
Tyvärr vill han se en bred överenskommelse, vilket riskerar att öppna vägen för en journalistisk styrning av typen Lilla Saltsjöbadsavtalet 2.0. Varför inte låta varje tidning och program välja sin egen väg och så får läsarna väljas vad de föredrar? Som man gör i alla andra frågor.
Direkt länk:
http://www.dn.se/debatt/lasarna-miss...om-invandring/
Gustavsdotter om trovärdighet: https://www.sydsvenskan.se/2017-01-2...n-trovardighet
Arkiverad:
http://archive.is/SWTT9

Ironin. När den skrytigaste plattformen DN Debatt till slut upplåts för medial självkritik är frågan redan överspelad och avgjord på arenor bortom etablerad medias kontroll.

Invandringens avigsidor har kommunicerats intill mättnad TROTS journalisternas hantverk. Bortom deras berättelsers räckvidd har etablerats överenskomna sanningar de nu måste förhålla sig till. Oj, hedersvåld? Va, extremism? Kostnader, sexövergrepp, skolvåld, vårdkris - vad fan säger ni, murveljävlar?

Att nu börja fundera på läsarnas förtroende är att stänga dörren när spiltan är tom, men är väl en fas att gå igenom:




En dellösning är alltså att eliminera "Lasse" och "Janne" - let that sink in.

Vilket kan illustrera det tondöva och dödfödda i planerna att återvinna förtroende och marknadsandelar genom att reaktivt kurskorrigera men ändå behålla samma grundläggande agenda. Skulle DN-prenumerationerna eller TV-licenserna öka i orten, är det tänkt? Eller "Silan och Mohamed" grundmura ett nytt förtroende hos Nisse i Hökarängen genom att konsekvensneutralt konstatera att Avpixlat hela tiden hade rätt?

Alltså att en Jan Helin inte ställs till ansvar, utan ges nya verktyg att sälja in samma budskap som förut.

Nej, så återvinns inget förtroendekapital, så erkänns bara bankrutten. Vilket inte hindrar att detta är en viktig samhällsutveckling, eftersom det är demoraliserande för mångkulturens förkämpar och förstärker dess kritikers narrativ.

Notera att det bara är ett år sedan som Truedsson i egenskap av föreståndare för Institutet för Mediestudier går ut en antologi "Migrationen i medierna" där rad på rad av mediechefter och tyckare ansåg att det bara var en rasistisk konspirationsteori att medierna inte rapporterade trovärdigt om invandring.

http://mediestudier.se/publikationer...en-i-medierna/

Det där är verkligen ett öppet erkännande på många sätt. Att kritiken inte kommer från "näthatare" utan att misstron är total. Att man vinklar nyheterna kring invandring på ett sånt sätt att man förstört allt förtroende. Och att man blev avslöjade under 2015 när verkligheten blev för påtaglig.

Det är väldigt intressant att man öppet skriver hur man gjort val vid nyhetsrapporteringen och att man nu


Hela den här delen är extremt betydelsefull och talande för hur de tänker. Han vill att man kommer överens om en ny lögn och ger upp mycket av de äldre lögnerna. Det normala hade ju varit att inte behöva komma överens alls, utan att bara neutralt rapportera från verkligheten, men de är livrädda. Tänk om någon börjar göra så på egen hand, då blir det ju en katastrof för media. Nej, självklart måste de hålla kontakt och komma överens om en ny position som inte ger upp för mycket av den gamla lögnen.

Notera att det inte är invandringen i sig han talar om utan: "med syfte att enas om en verklighetsbeskrivning av hur rapporteringen och beslutsprocesserna sett ut."

Det handlar alltså om den egna skulden. De är livrädda för att folk inom media ska börja erkänna och peka finger.

Sen har jag märkt att den här sortens förändringar brukar komma först i debattartiklar. Då slipper de ett eget ansvar, samtidigt som det är de själva som haft makt att tillåta att artikeln publicerats. En sorts försiktig testballong.

Tja lilla Saltsjöbadsavtalet gäller fortfarande.

Det här är inte nytt.

SOM har visat ett lågt förtroende för mediernas rapportering om invandring under flera års tid. Det som ÄR nytt är att man i årets undersökning jämfört medborgarnas förtroende för mediernas rapportering inom en rad olika områden och i det har förtroendet hamnat lågt inom invandring och brottslighet (vilket bör anses kopplat till invandringen).

Lars Troedsson deltog i ett seminarium i höstas:
https://www.svt.se/nyheter/svtforum/...flyktingkrisen (klicka på "visa alla fyra")

Han framförde där åsikten att medierna mestadels rapporterade om invandring på ett sätt som kunde viktas som negativt (den lätt till synes lätt utvecklinggstörda Helle Klein bröt in med ett "inte jag" - vilket var rätt så avslöjande).

Det är en del i problemet. Det handlar inte om negativt och positivt. Det handlar om en förväntan på medierna att konsekvensneutralt skildra hur invandringen påverkar det svenska samhället. Att företrädare för medierna mäter detta i termer av positivt och negativt tror jag förhindrar det synsättet.

På samma seminarium deltog Linn Bursell som i mångt och mycket personifierade problemet med mediernas rapportering.

Hon gick i polemik med orden att hon tycker att det är "ointressant att tala om invandringens kostnader, det är farligt att tala om det" hon fortsatte att det "är inget man behöver låta folk ta ställning till om de vill lägga pengar på invandring och inget politiker behöver tala om".

Varför? Jo, Sverige har "skrivit på internationella konventioner" och det här är människor vi måste ta hand om.

Helle Klein förstärkte "argumentet" genom att säga att det inte är någon som ställer frågan "hur mycket klimatpolitik tål Sverige".

Linn Bursell representerar den infantila idealism som verkar fått fäste inom journalistiken. Med gatekeepers som hon är det inte så konstigt att ingen redaktion rapporterade om de extrema kostnadsökningar som Migrationsverkets verksamhet gav upphov till eller för den skull belastningen inom vård- skola och omsorg.

Vi kan ta ett enkelt exempel på en nyhet som SvD publicerade i lördags morse, nyheten refererades i Sveriges Radios nyheter på morgonen, men sen blev det tyst, helt tyst.

SVD's rubrik: Falsk identitet vanligt bland asylsökande från Marocko

Sveriges radio avstår från att publicera något på webben och i övrig media är det helt tyst, man kan med fog anta att redaktionerna medvetet valt att inte rapportera vidare om denna nyhet. Vad var det då som stod att läsa i SVD?

Jo, gränspolisen har i ett PM konstaterat att 85% av marockanerna i Sverige är här under falsk identitet, och hela 96% av dom som sökt asyl som ensamkommande var över 18 år. Detta är en nyhet att slå upp, polisen har genom samarbete med marockanska polisen jämfört fingeravtryck och fastslagit denna siffra. Det handlar iofs om ett begränsat antal asylsökande (77 st nu och 134 till som det inväntas svar på) men siffrorna är ändå häpnadsväckande och att betrakta som en stor nyhet för befolkningen utanför Flashback. Detta är en nyhet som kan spä på främlingsfientligheten och då läggs locket på.

Men när nyheten om hur bra det går för ensamkommande så skrivs det både på ledarsidor, och nyhetsplats av samtliga tidningar och det bjuds in till TV soffor. Den gången var underlaget för undersökningen bara 21 st ensamkommande som valt att vara med i en enkätundersökning i Tierp och dom som man inte fick tag i eller inte ville svara redovisades aldrig, ett faktum som inte kritiskt granskades av media. Detta är en nyhet som kan minska främlingsfientligheten och då slås den upp.

Flashbacktråden om falsk identitet: (FB) Färskt PM från gränspolisen fastslår - 96% av ensamkommande marockanerna inte barn
Och tråden om barnen i Tierp: (FB) Sensationella siffror-Ensamkommande klarar sig bättre eller mycket bättre än svensken

Den mediala slagsidan är bedövande.

/Provokatör

Det är fascinerande hur man fortfarande lyckas undvika de mest uppenbara sanningarna och förklaringarna. Det kan säkert hjälpa med färre "Jannar och Lassar", men huvudproblemet är knappast i att journalisterna inte bor i förorterna utan att kåren är åsiktsmässigt likriktad och har en extremt osund kåranda som inkluderar kamratuppfostran och förföljelse av dissidenter. Huvudproblemet är att Lisa är vänsterliberal och Lasse är kommunist, inte att Ahmed och Milo inte jobbar på redaktionen.

Journalisterna och politikerna har insett att de sitter i skiten och att det kan få konsekvenser för dem själva. De försöker retirera bakom en rökridå av skitsnack och bortförklaringar.

Precis som det med tydlighet framgår i citatet så kommer etablerad media nu att samlas för en ny verklighetsbeskrivning. De kapitulerar naturligtvis inte utan retirerar, en aning, och omgrupperar vid en ny enad front. Mediekriget kommer sannolikt därför att fortgå, det kanske endast kommer att ändra karaktär något. Någon objektiv och sanningsenlig beskrivning av verkligheten kommer knappast att bli produkten av dessa kartellsamtal. Varför föreslås ens dessa att "enas om en verklighetsbeskrivning"? Det är ju som att låta Paolo Macchiarini leda etikprövningen, inom KI, rörande sina egna operationer. Det är väl kutym, trodde jag, att låta oberoende personer utföra haveriutredningar.

Ja, troligen kommer den nya karaktären handla om att skydda media. Man blir sakta öppnare om invandringens följder och kanske PKismens andra ämnen, genus, feminism m.m., men försvaret handlar istället om den egna skulden. Kriget går från mångkultur till medias skuld. Troligen kommer skulden läggas på politikerna, som ju på papperet är de ansvariga, även fast de i praktiken agerade på medias order.

Problemet med att återbygga förtroende är att det kan inte göras när förtroendet är helt förbrukat. Oyto pekade på att det att en medial plattform företräder en viss grupp och tar vara på dess intressen är förtroendeskapande. Nu har vi nått en punkt där ca: 50% av svenskarna misstror medierna. Detta tillägg i DN "...i rapporteringen om invandringspolitiken" är dödfött. Det spelar ingen roll.

För när folk slutar tro på vad som står i tidningen så gäller det inte bara ett speciellt politikområde. Om folk misstror DN så misstror man inte bara det som skrivs om invandringspolitiken, men man litar helt och fullt på att rapporteringen från t.ex. Syrien är helt korrekt. Summan blir att man som helhet inte litar på någonting alls DN hasplar ur sig.

Vi kan ta en familjerelaterat exempel med en tonåring som börjar stjäla. Om det kuvas tidigt finns lite förtroende kvar att den ska skärpa till sig. Men om man bjuder in två heroinister och sova i ens lägenhet och blir bestulen för att dom ska köpa knark för alla pengar blir man ju inte så förvånad. Noll tillit. Medan en nybörjarbrottsling är tilliten inte riktigt nere på noll efter lite snatterier.

Misstrodd media är förtroendemässigt på heroinistnivån. Dom började med snatteriet redan på 80-talet och nu är det så långt gånget att ingen tillit finns kvar och historiken är för lång för att återuppbygga förtroenden igen. Spelar ingen roll vilka namn som står i deras by-lines. Svenska mediahus varumärken är körda. Heroinister med en halvtimmes klarsyn är fortfarande heroinister.

Tino Sanandaji kommenterar det hela på Face Book. Här ett litet utklipp.

"Ett skäl att medieforskning arbetat långsamt är att Sveriges mest profilerade medieforskare om invandring råkar vara en profilerad invandringsaktivist. Jesper Strömbäck arbetade åt Reinfeldt och skrev en bok om invandringens vinster på uppdrag av näringslivslobbyn, med spännande teorier som ”Utan invandring stannar inte bara Sverige, det gör också kollektivtrafiken”

Närhelst media velat visa att media är neutral om invandring har de gått till Jesper Strömbäck, som försäkrar att kritiken bara är en ”konspirationsteori”. Han är även medförfattare till denna verk, som av oklara skäl tolkar identiska resultat annorlunda nu när debatten om lönsam invandring är förlorad.".

Bara detta kunde bli en serie läsvärda artiklar.