På väg mot ensam vårdnad

Hej!

För några år sedan gjorde jag ett inlägg här som beskrev slutet på ett förhållande med en kvinna som jag har två barn ihop med. Det sista halvåret under vårt förhållande präglades av en kraftig nedåtgående trend i glädje och välmående av flera olika anledningar, som ekonomi, tilltagande sjukdomsbild (hos henne) och slutligen bråk. Till slut på julaftonen fick hon en rejäl knäpp, och vi bröt. (Den som vill läsa mer om den tiden hittar nog mina gamla tråd någonstans)

Det var julen 2014, sen dess har vi haft ett väl fungerande växelvis liv, med två glada barn, nu 3 och 6 år gamla.

En som inte var glad var hennes son sedan tidigare förhållande, som gick in i puberteten som en fullfjädrad rebell och när styrkan tilltog rök han och hans mamma ihop allt allvarligare. Till slut började hon ringa polisen.

Detta resulterade i att socialen ryckte in och började undersöka oss, eftersom en otrygghetsanmälan hade lämnats in hos polisen.

Resultatet av detta blev att den äldre pojken (mitt f.d bonusbarn) bor nu på annan ort, och en utredning utifrån de små barnens trygghet har resulterat i att socialen har dömt ut henne som förälder, men ansett att jag är en närmast optimal pappa. I onsdags informerade dom mig om att deras starka rekommendation är att ansöka om ensam vårdnad, och försöka hålla barnen hos mig till dess att ensam vårdnad är på plats. Bedömningen är utifrån hennes oförmåga att lyssna på barn, och att inte kunna se sina egna brister. Hon har en mycket diktatorisk uppfostringsmetod och kan inte se det själv. Sedan ser hon väldigt mörkt på världen i allmänhet och tycker alla andra är "dumma i huvet". Dessutom fick jag reda på att hennes ström är avstängd. Hon ringde soc dagen innan detta möte, skällde på dom och ringde mig sen och förklarade att jag gärna fick gå på mötet, men att hon inte skulle dit. Dom gör ett nytt försök att informera henne nu på onsdag som kommer.
Dessutom förklarade dom med all önskvärd tydlighet att det enligt föräldrabalken så är jag skyldig att agera om misstanke om att barn far illa finns. Vilket det ju gör om en utredning har slagit fast det.

Hennes och min kontakt fungerar fortfarande, men jag inser att det kommer vara en utmaning att få den att kvarstå. Det hade varit så enkelt om hon hade insett att vi arbetar mot samma mål, att i framtiden kunna gå tillbaka till växelvis, men att hon måste låta mig ha barnen just nu och börjar arbeta med sig själv istället. Det är ju i egentligen den enda vägen, jag lär ju ha barnen själv oavsett, men under längre tid ju mer hon kämpar mot. En stödperson kommer stötta henne och mig, och det är ju denna personen som regelbundet kommer bedöma hennes förmåga att börja träffa barnen igen.

Jag antar att jag kan glömma att hon skulle skriva på familjerättens papper om att ge mig ensam vårdnad på onsdag, så då är det tingsrätten som gäller. Jag har ingen egen vilja egentligen av att ha barnen på heltid, men jag har heller inga problem med det. Säger soc at det behövs, så skyddar jag barnen hos mig. Däremot så är jag totalt novis i alt detta, och tar gärna emot andras erfarenheter, särskilt av tingsrätten.

Du kommer troligtvis ha minst 2 möten i Tingsrätten, det beror på hur resonlig hon är. För mig blev det 3 möten. Första mötet får ni i princip bara lägga fram eran avsikt med det hela (ensam vårdnad i ditt fall) kostar ganska mycket pengar. I såna här ärenden så delas alltid kostnaden oavsett hur det går i förhandlingarna. Även fast jag hade rätt till rättshjälp så slutade ändå notan på dryga 16 000 kr med advokat inräknat.

Om det blir så att ni inte kommer överens som det var för mig så får ni sen göra ett sista försök att komma överens. Går inte det så får ni göra en slutplädering (vanligtvis framfört av advokaten) varför du ska ha ensam vårdnad och sen så ska tingsrätten fundera och klura i drygt 2 veckor innan dom fattar ett beslut.

I ditt fall precis som i mitt så säger jag att det inte ska vara några stora frågetecken huruvida du ska ha vårdnaden eller inte så du behöver nog inte oroa dig.
Tingsrätten är inga konstigheter utan dom förklarar bra vad som händer och det är lätt att hänga med.

Enda dom kanske kommer trycka på är att det kanske finns en farhåga att barnen kommer bli uteslutna ur mammans liv, då får du vara tydlig med att det inte är din avsikt alls och att du vill eftersträva att dom även träffar mamman. För jag förstår det så i ditt inlägg också?

Vart lite spritt men är lite trött idag, bara fråga om du har mer funderingar.

Hej och tack för ditt svar!

Javisst, tanken med det hela både från min, och särskilt från socialens, plan är ju att det är en lösning för att skydda barnen under mammans återhämtning till en sund syn på saker och ting och får ordning på sin ekonomi så barnen kan ha ett tryggt hem. Målet är ju fortsatt växelvis arbete med barnen för oss båda i framtiden, efter att allt detta är över.

16000? Usch. Trist att lägga så mycket pengar på något man egentligen inte vill. Man får hålla tummarna på att gemensamma ansträngningar från mig och socialen kan få henne att skriva på hos familjerätten istället, slut resultatet blir ju ändå samma.

Nä, jag är inte orolig för utfallet, finns ju redan papper på att hon är olämplig som mamma, efter en rejäl undersökning av proffsen..

Går det att hålla en vettig kommunikation med mamman efter en runda i tingsrätten, tror du? Hur var det i ditt fall? Man vill ju så gärna se en rationell plan för att gemensamt nå till ändring och att få allt detta bakom sig, men det kanske är en utopi, skapad av min rationella, ultraanalyserande hjärna. Hittills har vi kunnat ha en vänlig kommunikation om saken och även om barnen, hoppas hon förstår att det inte är jag som är den onde som dragit igång allt detta..

Jag var visserligen den som drog igång allt i mitt fall, men det var inte för att jag ville utan för att det fanns ingen annan utväg. Hon vägrade samarbete på allt som kunde skapa en tillit och jobbade inte på något sätt för att bygga upp någon form av förtroende så hon träffade inte ens barnet under en lång tid. Det blev mycket bättre efter jag hade sökt, då helt plötsligt insåg hon att det kanske var en idé.

Jag har sagt åt henne att det är bra och att det var synd att det inte var så från början men gjort är gjort. Men det blev så att både hon och hela hennes släkt behövde en syndabock och då blev det mig dom hatade, allt jag hade gjort var dåligt. Det verkar inte längre som att hon har någon skuld i det. Men men. Jag tar på mig det om det får dom att må bättre. Nu har ju faktiskt umgänge börjat komma igång och förhoppningsvis så ser dom också att ju blev en förbättring.

Sämre kontakt med mamman blev det inte men inte bättre heller. Vi skickar korta sms med nödvändig info till varandra, det är allt och så var det även före ett bra tag. Svårt att säga hur det blir för er men det beror ju helt på hur hon är. Om hon behöver en syndabock så blir det kanske du.

Tycker det låter som att du har en sund inställning till det hela så fortsätt bara som du tänkt så ska det gå bra.

Måste återigen tacka för dina svar, hjälper mig en hel del och har läst dom flera gånger vid det här laget.

På onsdag gäller det, då blir hon delgiven alltihop från socialen och sedan någon dag efter det tänker jag ta kontakt med henne för att se hur vi ska göra det, om hon är samarbetsvillig eller inte. Fjärilar i magen är en rejäl underdrift just nu, illamående av nerver ligger närmare sanningen.

Soc har dessutom lagt på mig att försöka övertala henne om att barnen ska vara hos mig nästa period som borde vara hennes, och fortsätta så till ensam vårdnad är på plats. Skulle jag inte lyckas med det, eller om jag inte sätter igång processen för ensam vårdnad, kommer dom placera barnen istället. Antar hos mig, men det sa dom inte.

Men nästa är onsdag, som sagt. Då ska dom informera henne om utslaget från utredningen, beslut om åtgärd och att jag har blivit rekommenderad ensam vårdnad. Huganamej.

Inga problem kul å hjälpa till. Du har ju en skyldighet att hålla barnen hos dig om du misstänker att barnen far illa i den andras omsorg, i det här fallet verkar det ju vara solklart. Däremot så kommer säkert mamman motsätta sig detta och försöka hämta barnen ändå. Det jobbigaste är att förskolan t.ex har ingen rätt att neka den andra föräldern att hämta barnen så länge det inte finns något beslut om ensam vårdnad. Men du kan ju säga åt dom att t.ex ringa till dig ifall mamman dyker upp så kan du ringa socialen direkt du hör något, ifall det händer något.

Det viktigaste är att hon får klart för sig på onsdag att det just nu inte finns något alternativ och förhoppningsvis känner hon att barnen har det bättre hos dig än hos en främling.
Risken är stor att hon känner sig påhoppad och som att "alla är emot henne" när det egentligen handlar om att alla bara vill barnens bästa och hjälpa henne.
Det är ju förståeligt men någonstans har hon förhoppningsvis lite förstånd och inser att det är så.

I mitt fall var det inte så utan hon hade mera inställningen "Om inte jag får ha barnet, då ska fan inte du heller det." å det vart ganska stökigt å drygt ett bra tag. Låter som att det ska gå bättre för dig faktiskt för hon verkar mer resonlig.

Tror iaf det är viktigt att du håller barnen hos dig så som det är sagt och inte släpper iväg dom för då kommer dom kanske ifrågasätta din lämplighet också. Stålsätt dig och var hård. Tänk alltid att barnens bästa måste gå först. Lycka till på onsdag

Det kanske räcker att hota henne med att du går vidare till tingsrätten och att socialen står bakom dig?

Sen heter det enskild vårdnad 😉

En sak att tänka på är vårdnad kontra umgänge. Du kanske redan förstår skillnaden o bara formulerar dig fel.
Enskild vårdnad innebär att du, ensam tar hand om alla beslut rörande barnen. Men dina beslut måste alltid vara för barnens bästa.
Men även om du har egen vårdnad så ska du arbeta för att få fram en situation där den andre föräldern kan ha barnen så mycket som är möjligt.

Om nu mamman är uppfuckad men ändå går att resonera med så är det faktiskt bättre att ha gemensam vårdnad för barnens bästa. Kan ni resonera er fram så ger det barnen en trygghet. Detta innebär just nu att ni får resonera er fram att du har barnen 100% till hon kommit på fötter igen.
Sedan kan det vara omvänt att den ene föräldern är bra för barnen men kör över den andre föräldern. Där blir det oftast bäst med enskild vårdnad med 50/50-tid med barnen.

Ni har ju förstås helt rätt i att jag kämpar med att hålla isär och försöka komma ihåg alla benämningar. Som jag skrev i ett av inläggen så är jag totalt novis på alltihop, utom just att vara förälder då.

Socialen styr mig och rekommenderar hur jag ska göra, och det är dom som säger att jag bör se till att få enskild vårdnad, med mamman helt avskärmad till en början. Jag frågade om hon kan få komma på besök etc, men dom sa att det nog inte var någon bra ide, inklusive telefonsamtal. Min förhoppning är att den biten inte varar så länge, eftersom det är helt mot mina tankegångar om att barn alltid behöver sina föräldrar. Enligt Soc var det viktigare med sund barnuppfostran och tryggt hem än att båda föräldrar är med i bilden.

Jag ska ta och prata med henne efter hon varit på mötet på onsdag, och försöka resonera fram något, därav min nervositet just nu..

Du har rätt angående enskild vårdnad och umgänge men tror du missar att blanda in boende också. Syftar på din sista mening där du nämner enskild vårdnad med växelvist boende.

Man ska inte glömma att många tingsrätter inte ge enskild vårdnad om det ska vara växelvist boende, dvs barnen bor 50/50

Som föräldrar ska man utgå från 3 saker:
* Vårdnadsformen - enskild eller gemensam
* boendeformen (växelvist - vilket inte måste vara varannan vecka, varannan helg osv)
* umgänget (dvs den som inte är skrivna med barnen på samma adress, är umgängesförälder, den förälder som är skrivna på samma adress som barnen är boendeföräldern)

Kom bara ihåg att socialen kan bara rekommendera hur det bör vara. De har ingen bestämmanderätt i hur det ska vara. Vilket innebär rent krasst att om mamman vägrar ge dig enskild vårdnad så kan du bara få den genom ett domstolsbeslut och då måste du stämma henne. Dvs du får inte enskild vårdnad bara för att socialen säger det OM mamman vägrar.

Även om barnen placeras hos dig så har barnen rätt att träffa mamman. Har socialen tänkt lite längre med tex överbevakade besök? Kolla upp det med dem!

Precis som här sägs, så finns det också möjlighet till överbevakat umgänge. Något som tyvärr också brukar ta tid att söka eftersom att socialen oftast inte godkänner att leta någon förän det finns ett domstolsbeslutet om det. Allt med sånt här tar en jävla tid. Men det verkar ju inte vara aktuellt just nu för er eftersom att mamman verkar ju anses ha sån stor negativ inverkan på barnen att dom inte bör träffas överhuvudtaget. Låter väldigt allvarligt om socialen sagt så.

I mitt fall hade jag förväntat mig den inställningen och var av den åsikten själv men dom var verkligen noggrann med att hon skulle ha möjlighet till umgänge med stödperson iaf.

Det är mycket att tänka på och komma ihåg men det blir lugnare med tiden 🙂 Kommer gå bra! Oroa dig inte så mycket i förväg. Det påverkar inget i slutändan