Citat:
Ursprungligen postat av
GophBombardier
Ja, precis. Vi har fortfarande delad omvårdnad och utan ett skriftligt beslut om annat så finns ingen rättslig rätt att hindra henne från att hämta dom.
Tog till slut och ringde henne, eftersom det var ett av kraven från soc för att jag skulle fylla mitt föräldraansvar. Inget vackert samtal. Hon påpekade att hon tagit det till utredarens chef och ännu högre, vilka hade gett henne delvis rätt i att det förekommit tvivelaktiga saker i utredningen. Klart försvårande, eftersom jag med det måste tvivla på hela utredningen till dess jag fått reda på den informationen.
Fick i alla fall informationen till henne att jag blivit hotad med allt möjligt om jag inte ringde till henne och avrådde henne från att hämta barnen på måndag och att jag måste ta det vidare för att inte brista i MITT föräldraansvar.
Fick dessutom en skrapa av henne för att jag samtyckte med alltihop eftersom jag inte satt mig på tvären i utredningen. Det är ju en myndighet, klart som f-n jag inte sätter mig på tvären när det handlar om mina barn.
Så måndag är nästa anhalt, då soc ska ringa och kolla var barnen är. Då får jag lägga fram informationen barnens mamma gav mig om chefer m.m. Vilken jäkla soppa.
Ja. Men men tycker du att det socialen säger om mamman är rimligt? Annars måste du ju säga emot. Socialen är inte ett gäng nazister som rycker barn höger och vänster så fort man säger något som många verkar tro. Dom kan nog då förklara mera ingående hur dom menar och du kan förklara det för ditt ex. DÄREMOT så tycker jag du ska säga till ditt ex att har hon något att säga så kan det ju vara en idé för hon att fara på mötena. Hon kan inte sitta och anse att det är DU som ska ta någon fight åt henne. Eller tipsa henne att ringa till dom och boka ett nytt möte.
Jag förstår dig precis, just nu känns det jobbigt som fan. ALLA tycks lägga allting på dig. Alltid när det känns jobbigt så fokusera på att det är för barnens skull och ge dig själv en kram för att du är duktig och kämpar för dom.
Men som någon annan sa så kontakta socialen och be om en utskrift på vad dom förväntar sig att du skall göra, om det fortfarande känns som att det är oklart för dig. Det tycker jag och klagar dom över det så förklara då bara att det inte är lätt för dig och att du bara vill göra ditt bästa och verkligen ta ansvar.
Hoppas mamman går att kommunicera med och att det går få henne att förstå. Klart man kan ha viss förståelse för att det känns jobbigt för henne också. Fortsätt vara tydlig med att du självklart vill att dom ska träffa henne även i framtiden och att du gör det för barnens skull. För att det ska gå så smidigt som möjligt. Förhoppningsvis så går det in hos henne.
Ingen blir ju hjälpt av att barnen blir placerade hos någon främling. Nu är det ju något som kommer undvikas in i det sista så ingen behöver oroa sig för det än så länge.
Men vad hon sagt om deras chefer o.s.v kan du inte lyssna på, DU har fått veta vad DU ska göra och du kan inte agera på något annat sätt innan du fått höra något annat. Det ska inte betyda något för dig. Jag förstår att det sätter sig men hon kan lika gärna hitta på allting. Än en gång har hon något att säga så säg åt hon att komma på mötena.
Lycka till och kämpa på, det kommer lugna sig så småningom.. det är allt jag kan säga.
