Tova Moberg, 19, från Njutånger hittades mördad (2017-05-16)

Att socanmäla tjejen som håller på med ens kille är ganska svartsjukt och kontrollerande, jo. Men dock helt förståeligt och mänskligt att vara svartsjuk med tanke på att han hade ett extra snapchatkonto där han pratade med tjejer bakom ryggen på T.

först och främst: förlåt om min svenska är lite konstigt, är schweiziska som har lärt sig svenska lite sådär och har nu läst hela fupen här i Schweiz. Mina funderingar är föjlande:

1. vad har den misstänkte haft för sig åren innan dådet? vad hade han för sysselsättningar dag in och dag ut? fanns det NÅGOT han gjorde som åstadkommit att han kunde känna sig någorlunda nöjd eller stolt över innan det var läggdags? Fanns det NÅGON mening i sitt liv (förutom Tova)? svar: knappast!

2. det enda han klarade av var väl att ha makt över Tova och styra hennes liv tills den dagen hon gjorde slut med honom (kanske blev det definitivt klart för honom först natten mellan 13:e till 14:e maj). Tror det är klart vad tjafset handlade om den kvällen....

3. allt tyder på att han ville ha makt över henne, stå alltid ett trappsteg högre än hon, och när Tova har tagit över makten och sagt: nu är det definivt slut, då GÅR det helt enkelt INTE att HON STYR och STÅR ÖVER HONOM, hon FÅR INTE stå högre än han, det FÅR hon inte, för då har han INGENTING kvar i sitt ömkliga liv (se punkt 1)

4. följaktligen finns det bara ett sätt att återvinna makten över henne: att mörda henne (och med det löste han också sitt andra problem "att någon annan kunde vara med Tova")

5. när jag läser vad han sagt och hur han sagt det (skrattar ganska ofta) i sina förhör känner jag en ganska stor tillfredställelse i honom. han lyckas till och med att skratta flera gånger samtidigt som bilder av döda Tova ligger på bordet framför honom. åven när förhörsledaren hänvisar till honom att det inte alls ser bra ut för honom då åklagaren tycker att bevisläget är jättebra, tycks han inte alls "ta det på allvar" (som man som "normaltänkande" människa skulle tro).

6. sammanfattningsvis tror jag att han:
a) är glad för att ha återvunnit makten över Tovas liv (och död)
b) är glad för ingen annan får känna lyckan av att ha Tova i sitt liv
c) är nöjd att kunna få ett strukturerad liv i fängelset där han inte måste bry sig om mycket mer än sin egen kroppshygien och ta vara på den enda röktimmen om dagen
d) är hoppfullt att han kan få lite begagna bilar i ett fängelseutrymme där han får skruva och meka lite
e) blir glad när alla tråkiga förhör och förfrågor om hans känslor kring "ämnet" äntligen upphör så att han inte längre behöver anstränga sig att visa MINSTA känslor ("vad känner du nu när du har hört att åklagaren tycker bevisläget är bra och alla pilar pekar mot dig"?....)

nu skulle jag gärna fundera lite på VAD DET VAR SOM GJORDE ATT HANS LIV BLEV SÅ JÄVLA (LÅNG)-TRÅKIGT så att han hamnade på min överst benämda punkt 1.....

Tror tyvärr mycket på den här beskrivningen. Att han verkar så avslappnad och road beror nog inte på att han tror att han kommer att gå fri. Han kanske har vissa orimliga förhoppningar om det men tror nog ändå att han åker dit.

Han är helt enkelt så pass lugn för att han tycker att det var värt det. Det var värt ett kvarts liv på kåken för att slå ihjäl henne, och nu behöver han ju inte oroa sig för vad hon har för sig. Dessutom blir ju som sagt hans liv inte avsevärt sämre än det redan var av att sitta inne. Kanske ser han det rentav som något av ett äventyr, eller iaf en omväxling. Är det någon som tror att han fått ett bättre liv utanför än innanför murarna? Det tror inte jag. Nu är han iaf grovt ökänd, annars hade han vart en loser.

Det är ju den här typen av person man velat återinföra dödsstraffet för. Dels för att ett par decennier i fängelse inte är ett kännbart straff för honom för det han gjort. Dels för att jag inte tror för en sekund att han någonsin kommer att vara safe för allmänheten utanför murarna. Han kommer vara lika farlig när han kommer ut, eller farligare, om han lärt sig ett och annat.

först och främst: förlåt om min svenska är lite konstigt, är schweiziska som har lärt sig svenska lite sådär och har nu läst hela fupen här i Schweiz. Mina funderingar är föjlande:

1. vad har den misstänkte haft för sig åren innan dådet? vad hade han för sysselsättningar dag in och dag ut? fanns det NÅGOT han gjorde som åstadkommit att han kunde känna sig någorlunda nöjd eller stolt över innan det var läggdags? Fanns det NÅGON mening i sitt liv (förutom Tova)? svar: knappast!

2. det enda han klarade av var väl att ha makt över Tova och styra hennes liv tills den dagen hon gjorde slut med honom (kanske blev det definitivt klart för honom först natten mellan 13:e till 14:e maj). Tror det är klart vad tjafset handlade om den kvällen....

3. allt tyder på att han ville ha makt över henne, stå alltid ett trappsteg högre än hon, och när Tova har tagit över makten och sagt: nu är det definivt slut, då GÅR det helt enkelt INTE att HON STYR och STÅR ÖVER HONOM, hon FÅR INTE stå högre än han, det FÅR hon inte, för då har han INGENTING kvar i sitt ömkliga liv (se punkt 1)

4. följaktligen finns det bara ett sätt att återvinna makten över henne: att mörda henne (och med det löste han också sitt andra problem "att någon annan kunde vara med Tova")

5. när jag läser vad han sagt och hur han sagt det (skrattar ganska ofta) i sina förhör känner jag en ganska stor tillfredställelse i honom. han lyckas till och med att skratta flera gånger samtidigt som bilder av döda Tova ligger på bordet framför honom. åven när förhörsledaren hänvisar till honom att det inte alls ser bra ut för honom då åklagaren tycker att bevisläget är jättebra, tycks han inte alls "ta det på allvar" (som man som "normaltänkande" människa skulle tro).

6. sammanfattningsvis tror jag att han:
a) är glad för att ha återvunnit makten över Tovas liv (och död)
b) är glad för ingen annan får känna lyckan av att ha Tova i sitt liv
c) är nöjd att kunna få ett strukturerad liv i fängelset där han inte måste bry sig om mycket mer än sin egen kroppshygien och ta vara på den enda röktimmen om dagen
d) är hoppfullt att han kan få lite begagna bilar i ett fängelseutrymme där han får skruva och meka lite
e) blir glad när alla tråkiga förhör och förfrågor om hans känslor kring "ämnet" äntligen upphör så att han inte längre behöver anstränga sig att visa MINSTA känslor ("vad känner du nu när du har hört att åklagaren tycker bevisläget är bra och alla pilar pekar mot dig"?....)

nu skulle jag gärna fundera lite på VAD DET VAR SOM GJORDE ATT HANS LIV BLEV SÅ JÄVLA (LÅNG)-TRÅKIGT så att han hamnade på min överst benämda punkt 1.....

Det fetade är inte svårt att svara på. Han hade inga pengar. Han hade inget jobb. Han hade inget alls. Han försökte få in pengar svart genom att skruva på andras bilar. Hans intressen var bilar, droger och sprit. Hur kul är det? Och sen se att Tova hade två deltidsjobb, hon pluggade dessutom. Hon hade en familj som INTE var WT. Hon hade en meningsfull fritid. Självklart kände han sig som en loser. Och då har han dessutom tid att ständigt kontrollera henne för att få lite spänning i tillvaron och känna att han hade kontroll över NÅT.

Ja, det är klart att det är så.
Men VARFöR hade han inga pengar, inget jobb, ingenting? Var han så dåligt i skolan att han inte kunde börja en utbildning? som hans mor beskriver fanns det troligtvis inte något större problem i skolan. han själv säger att han blev mobbad i skolan på grund av att han har fetare än andra.... var det på grund av mobbningen han blev som han blev??? (vet, svår fråga....)
tenderar lite på att han inte VILLE lära sig något... för att han tycker att det är mysigare att bara lite hänga dagarna ut och in och antagligen får han ju bo "gratis" där i Forsa...?

Kan tänka mig att det handlar om motivation och driv. Killen verkar ju de facto lite svagbegåvad. Han har noll konsekvenstänk både vad gäller sitt liv, framtid och i allt övrigt. Han var en lat jävel som gärna levde på andra (i detta fallet Tova). Hårt arbete var inget för honom. Man kan inte skylla på mobbning. Hade han haft lite jävlaranamma i sig, så hade han tänkt att "jag ska allt visa dom". Alla har ju inte läshuvuden heller. Eller drömmar. Han verkade nöjd med att skrota omkring med sina lika svagbegåvade kompisar, supa och droga. Tror inte det är nån idé att fråga "varför".

vad betyder "jävlaranamma" förresten?

Nån som vet när den rättspsykiatriska undersökningen beräknas vara klar och i så fall, hur långt efter kan vi räkna med att meddelas tingsrättens dom?

frågan jag ställer mig nu är följande: är han ond eller sjuk? eller går det att vara både och? var finns gränsen mellan ond och sjuk? ärligt talat, jag tenderar att han är mer frisk och ond än sjuk.... hm...eller finns det ingen frisk ondska?!