Mamma med diagnoser har kommit på att hon vill byta kön

Hej!

Min mamma kom för lite mer än ett år sedan ut som transsexuell. Alltså hon sa att han var född i fel kön. Först ville hon bli kallad den, men sedan någon månad tillbaka har hon sagt att hon hellre blir kallad för han.
Jag har svårt att greppa det här och liksom ta in vad det innebär. Enligt mamma kan jag fortfarande säga mamma, men till mina barn kallar hon sig hellre morförälder än mormor och presenterar hon sig för mina bekanta kallar hon sig min förälder istället för min mamma.

Klart jag vill stötta mamma i detta, men det är sjukt konstigt att ens mamma helt plötsligt inte är den man trodde utan vill byta kön och skaffa skägg och operera bort brösten. Mamma har aldrig varit särskilt kvinnlig, men helt plötsligt är det som om jag inte förstår något alls. Brukar försöka säga han istället för hon när mamma hör på för att inte göra henne ledsen, men när mamma inte hör på så säger jag hon. Grejen är att mamma är bipolär och har Asperger och är rädd att detta är en fixidé på grund av detta, även om hon säger att hon känt såhär sen hon var fem år gammal utan att våga komma ut med det. Om det är en idé hon fått på grund av diagnoser så skulle hon inte heller kunna se det själv för när hon får för sig något så är det verkligen en sanning för henne.

Hur hade ni gjort? Känns så jobbigt att stötta om det senare visar sig (efter att hon gjort operationen och allt) att det var en sjukdomsgrej och hon ångrar sig för då blir jag liksom "medskyldig". Om det inte är en sjukdomsgrej så känns det dumt att inte stötta och lära mig rätt pronomen för då är det en väldigt stor grej som inte kommer ändras under resten av hennes liv. Jag är grymt förvirrad verkligen.

Din mor har alltså tre störningar, asperger, bipolär och identitetsstörning. Inte konstigt att du är rubbad.

Man ska inte främja sjukdomar och uppmuntra beteendet, man ska bota det. Vad fan är det för fel på dig?

Din mamma är störd och behöver hjälp. Hon behöver inte ett könsbyte. Det finns bara två kön och vilket kön man har bestäms redan vid befruktningen. Allting annat är pseudovetenskap och galenskap.

Herregud.

Herregud alltså, jag beklagar. Du har en ytterst psyksjuk mor. Att vilja byta kön är bara en psyksjuk person kan vilja göra och du måste därmed ta det för vad det är dvs. acceptera att du har en psyksjuk mor och försöka göra vad du kan för att hon inte ska förstöra för mycket för sig själv med att försöka efterlikna en man.

Hon kommer aldrig att kunna bli en man med massa testosteron och en riktig penis och bollar.
Det här med att låtsas vara förstående och PK och dum i huvudet och tro på att hon föddes i fel kön och att allting skulle bli så mycket bättre ifall hon skaffade skägg och skit är givetvis trams som du bör motarbeta i den mån du orkar och kan. Men sen råder jag dig att bara försöka gå vidare med ditt eget liv, vilken pärs, stress och press det måste bli på ditt liv av att ha en sådan sjuk person i din närhet.

Nu vet jag inte om en operation är beställd eller ej.
Men det är ingen snabb process dör att få byta kön som jag fattat det.

Det måste ju startas en utredning och göras bedömning osv. Vissa får vänta i flera år innan utredningen är klar. Så det är inget som går i en handvändning direkt.

Så en psykolog kommer utvärdera detta och då lär ju diagnoser komma upp.

Och set är inte ovanligt att man är äldre och är transsexuell. Och jag förstår att du känner det som att: wtf hände just?

Jag tycker att pronomen det är ju relativt harmlöst och den tycker jag du ska acceptera och faktiskt säga det din mamma önskar.

Och som sagt så kommer det göras en utredning på detta och psykolog kommer vara inblandad. Så låt dom göra sitt jobb. Det är mitt råd.

Jag tror inte du kan göra något annat än att stötta henne MEN vara fullt ärlig mot henne:

Ja, du vill stötta henne om hon verkligen är transsexuell. Det kan ju hända att hon verkligen upplever sig som en man född i en kvinnas kropp och har gjort det hela livet.

Nej, du vill inte vara medskyldig till att skada henne för livet om könsbytet är en fix idé som beror på psykisk sjukdom. Det kan hända att det är så, könsbyte är rätt inne just nu så det är inte svårt att se hur just en sådan tanke kan komma i denna tid.

Nej, du kan inte avgöra vad som är verkligt, för du är inte din mamma eller någon som förväntas kunna göra en sådan komplicerad bedömning, som hennes psykiatriker/psykolog eller liknande.

Ja, du är orolig för hennes väl och ve, nu och i framtiden.

Ja, du är förvirrad över hela situationen.

Det här är inte en situation som du kan lösa, men du har full rätt till dina känslor och det borde finnas utrymme för en viss hänsyn för din situation också. Prata med henne ur ditt perspektiv, som barn. Hon borde kunna förstå din oro och din förvirring.

Jag tycker att du skall acceptera at din mamma väljer den vägen, men även att din mamma skall acceptera att du inte längre vill ha med henne att göra.

Vart läser du att ts inte vill ha att göra med sin mamma mer?
Jag läser det som att ts är mer rädd att detta är bara någon idé mamman har kommit på och att efter könsbytet så skulle mamman ångra sig. Inte att det är direkt snack om att bryta med mamman.

Ingenstans läser jag det, utan det är mitt råd till vad han borde göra.

Är det bara för att du inte tål personer som är transsexuella?

Känt vad? Att hon har fel kropp och hatar sitt könsorgan och vill ha en penis?
Eller att hon aldrig känt som hon passat in i en flickors/kvinnors könsroll? Det är många kvinnor som finns i den sistnämnda kategorin, speciellt kvinnor med aspergers. Många tonårsflickor med asperger nuförtiden som pressas till att bli trans.

Det är helt OK att vara en ofeminin kvinna.

Tala henne till rätta.
Det har blivit trendigt och många som vill byta kön gör det för att få sympatier, bekräftelse och uppmärksamhet. Vad ska hon göra när trenden försvunnit och det är ute att vara transsexuell?

Det borde finnas en prövotid på minst 5 år för att få byta kön, där personen måste vara transvestit under dessa år.