Mamma med diagnoser har kommit på att hon vill byta kön

Förmodligen är det sant som hon säger. Det är väl inte nåt lätt beslut för henne heller. Särskilt svårt måste det vara att prata med sina barn om detta.

Vi människor består av en cocktail med hormoner i våra endokrina system. Din mamma har förmodligen haft en rejäl dos manlighet i sig, som balanserats upp av hennes kvinnliga hormoner. Men det kan ju tänkas att hon nu närmar sig övergångsåldern, och de kvinnliga hormonerna tryter. Dvs de manliga blir än mer tydliga. Och därför kommer hon i en sådan här fas.

Det kan ju också vara så att hon länge funderat på detta - och så slutar hennes äggledare producera ägg. Hon känner då att "shit" nu är det roliga över. "jag kommer torka ihop" - OM, jag skulle ta och göra om mig till man - då kan ju det ljuva livet fortsätta länge till.

Smart win-win. Och hon går och besöker vården som absolut inte vågar säga något sådant. Det vore så politiskt inkorrekt.. Så blir det utredning och din mappa kommer få låtsas tokig.

Heter det mamma även som man. Det är väl lite respektlöst att kalla en karl för mamma. Du kommer förmodligen få kalla henne pappa. Eller menar hon på allvar att du ska säga "föräldern".

Hej föräldern, ska vi ta en fika?

Du kunde ju kontra med något roligare. Du vill själv ha ett roligare tilltal. Något roligt namn som du tänkt skulle passa dig bättre? ditt alias hihahiha - associerar jag med en åsna. (säg till din nya pappa att du vill bli kallad Åsna och om du gillar glass kanske du tar dig namnet Glassbåt - detta sista förstås bara skrivet på skoj).

Hon får känna sig som en man om hon vill, men har hon frivilligt tagit på sig rollen som mamma så har hon en skyldighet mot sina barn att fortsätta vara deras mamma resten av deras liv. Det är min åsikt.

Din åsikt är registrerad. Ibland hör man sådana som säger så. Men för förtydligandets skull vill jag veta hur länge barndomen pågår?

Det handlar inte om att vara barn i fysisk eller mental bemärkelse. Det handlar om att man har kvar den (förhoppningsvis) nära relationen till sin mamma och pappa hela sitt liv. Att plötsligt inte vara någons mamma eller pappa längre är att uppoffra den relationen, och därmed svika sina barn.

Jo det är registrerat - men sviker man sina "barn" även när dom ("barnen") är i sjuttioårsåldern?

Talar vi alltså om folk som närmar sig 100-sträcket som tänker genomgå könskorrigering?

Alltså det var du som skrev det
citat: " relationen till sin mamma och pappa hela sitt liv"

så det var därför jag undrade. Det är ju absurt.

Hej!

Min mamma kom för lite mer än ett år sedan ut som transsexuell. Alltså hon sa att han var född i fel kön. Först ville hon bli kallad den, men sedan någon månad tillbaka har hon sagt att hon hellre blir kallad för han.
Jag har svårt att greppa det här och liksom ta in vad det innebär. Enligt mamma kan jag fortfarande säga mamma, men till mina barn kallar hon sig hellre morförälder än mormor och presenterar hon sig för mina bekanta kallar hon sig min förälder istället för min mamma.

Klart jag vill stötta mamma i detta, men det är sjukt konstigt att ens mamma helt plötsligt inte är den man trodde utan vill byta kön och skaffa skägg och operera bort brösten. Mamma har aldrig varit särskilt kvinnlig, men helt plötsligt är det som om jag inte förstår något alls. Brukar försöka säga han istället för hon när mamma hör på för att inte göra henne ledsen, men när mamma inte hör på så säger jag hon. Grejen är att mamma är bipolär och har Asperger och är rädd att detta är en fixidé på grund av detta, även om hon säger att hon känt såhär sen hon var fem år gammal utan att våga komma ut med det. Om det är en idé hon fått på grund av diagnoser så skulle hon inte heller kunna se det själv för när hon får för sig något så är det verkligen en sanning för henne.

Hur hade ni gjort? Känns så jobbigt att stötta om det senare visar sig (efter att hon gjort operationen och allt) att det var en sjukdomsgrej och hon ångrar sig för då blir jag liksom "medskyldig". Om det inte är en sjukdomsgrej så känns det dumt att inte stötta och lära mig rätt pronomen för då är det en väldigt stor grej som inte kommer ändras under resten av hennes liv. Jag är grymt förvirrad verkligen.

BIG LIKE!!