Min hund har helt stängt ner och vill inte gå ut.

Hej! Har en polarhund på 13 månader. Jag är mycket bekymrad för dennes mentala hälsa av flera orsaker. Det första är överkänslighet mot stimuli som yttrar sig i hyperventilerande, skakningar och flyktbeteende. De gravaste uppvisningarna är riktade mot särskilt stimuli som flygande drakar, svävande föremål i allmänhet. Och dessa reaktioner är på skalan 8 eller 9 av gravhet...

Hon sprang från fältet en gång hela vägen hem när hon såg en segelbåt ute på sjön.

Jag har låtit henne bli ögonlyst av en specialist i Landskrona som dock inte kollade för brytningsfel. Fann inga fel överhuvudtaget.

Till det värsta nu.. Den senaste veckan ligger hon bara kvar på morgonen och eftermiddagen och vill inte ens ut och släppas på fältet på morgnarna (vilket hon tidigare älskade. Även när jag äter kommer hon inte ens ut och tigger längre

Har bokat tid hos en veterinär som är expert på hormonella obalanser, men jag kan lika gärna skriva av mig här och höra om någon känner igen detta och om det finns hopp för denna stackars hund som endast fått kärlek och stimulering från dag 1.

Har hunden blivit utsatt för trauma?

Mig veterligen inte. Det hade förklarat en hel del. Hon var överkänslig från dag 1. Sedan har det gått lite i vågor och nu nått kulmen där hon agerar som en deprimerad hund. Det är inte rastypiskt överhuvudtaget heller. Jag känner till raser som präglas av emotionell instabilitet, och hon är inte en av dem.

Parodoxen är att hon är "rock solid" med andra hundar när de attackerat henne (hänt två gånger). Hon blir inte traumatiserad av konflikter utan kan släppa dessa på en sekund, vilket är tvärtemot vad som hade förväntats av en hund med hennes symptom. Hon är snarare: vill du slåss? Okej... då slåss vi... .Sen om jag separerar henne från hunden är det som att händelsen aldrig ägde rum, medan den andra hunden är fortfarande skakad. Helt ologiskt.

Har hon haft en bra och trygg uppväxt hos uppfödaren?

Ja, såvitt jag vet har det inte varit några problem alls. Det är likväl ett nervvrak när det gäller stimuli.

Men skulle attack från främmande hundar inte kunna ses som trauma? Eller kanske nåt från valptiden hos upofödaren? Hur har det gått för andra valpar från samma uppfödare?

Hon har inga problem med andra hundar eller människor. Hon är rädd för ljud och intryck ute. Levande subjekt är hon emellertid inte rädd för. Hon blir dock orolig av att höra andra hundar skälla, vilket jag upplever som väldigt ovanligt, att det naturligaste lätet i världen för henne ska ge upphov till oro. I samspel med hundar är hon en riktig tuffing och är minsann ingen fegis där inte.

Hon skakar ute numera åt minsta lilla och konstant på helspänn. Jag vet inte hur det gått för de andra valparna. Uppfödaren spekulerar att det är är cushing syndrom, att min hund utsöndrar för stor halt kortisol och är i således i ett konstant tillstånd av stress. Jag ska gå till botten med det här, men det kan vara svårt att veta vad man ska söka efter och det kostar...

Nu kommer jag ställa en fråga som är viktig och kan svida lite men som kan bidra till att hitta en lösning.

Är du stressig av dig som person? Har du lätt för att hetsa upp dig och blir stressad inför hundpromenader?
Hundar är fantastiska på att känna av hur ägarna mår och handla där efter, men annars får du helt enkelt prata med uppfödare, veterinär osv.

Tror du på fullaste allvar att jag kan förorsaka min hunds frenetiska skakningar och hyperventileringar gentemot yttre miljö? Hon kan ligga och skaka hemma och gömma sig under sängen, utan att skänka en tanke på mig. Jag har ingenting med dessa grava uppvisningarna att göra. Hon är inte kontaktbar under dem. 100% flyktbeteende.

Svaret på din fråga är (helt otippat) nej..... Jag har växt upp med hundar hela mitt liv.

Bara tvungen att fråga, har sett det hända. Bra att det inte beror på det, hoppas att det löser sig.

Problemet är att jag har egentligen inte råd med alla dessa prov. Tänk om de är förgäves dessutom. Får gå på kreditkortet.