FAQ: LARO - Substitutionsbehandling, vanliga frågor och svar.

Har nu gått buvidal i 9 månader, först veckodoser de två första månaderna för att sedan bara tagit månadsdoser. Den första månaden gick bra, visst hade jag abstinens, svettningar, rysningar etc.. Men efter ett par månader gick det över. Jag sköter det mest grundläggande äter bra, sover och rör på mig varje dag. Jag springer 10km varje dag och mår utmärkt. Jag är helt säker på att mitt eget arbete har en stor inverkan på mitt mående.
Hade jag varit en soffpotatis och haft en allmänt negativ attityd till medicinen är jag övertygad om att jag hade skyllt på medicinen till mitt allmäntillstånd.

Till er som är tveksamma till buvidal vill jag verkligen råda er att ge det en ärlig chans. Alltså prova inte någon månad eller så utan utvärdera medicinens effekt efter 3-6 månader.
Ät bra, sov bra men framförallt träna, träna träna. Kom tillbaka för utvärdera hur du tycker att det fungerar.

Många är rädda för för buvidal (med all rätt) för det släcker ut ett beteende (operant betingning). Läs på om det. Det är jobbigt i början med en behandling med buvidal för man är så beroende att man måste ha någonting varje dag. Men jag lovar det går över och jag är fruktansvärt stolt över att ha klarat det.

Jag har bestämt mig för att trappa ner buvidal och skall bli fri från bup en gång för alla. Första sänkningen fick jag för 2 veckor sedan 96mg och nästa blir 64mg. Efter det blir det veckodoser för det finns inte lägre månadsdoser. Jag är den första patienten som trappar ner på buvidal så det finns inga referenser att gå på.

Jag kan hålla er uppdaterade om någon har intresse.


Vill bara säga ge buvidal en ärlig chans och då menar jag inte 2 månader utan minst 4 tillsammans med mycket träning, kost och sömn. Kom tillbaka, utvärdera och berätta hur det funkar för er.

Min erfarenhet

Dag 5 på metadon, har 40mg nu och får 50mg imorgon. Funkar skitbra, ingen abstinens alls eller något dåligt att klaga över alls.

Hur tycker du att effekten är mellan sub och metadon?

Natt och dag, doser räcker framförallt hela dygnet och jag känner mig inte helt slut på morgonen innan dos och det började verka när jag fick 40mg, innan det lite segt på kväll och morgon men nu mår jag toppen på 50mg.

Trots att jag gick från en ganska hög dos buprenorfin till metadon så blir jag ändå ganska påverkad av dosen, noddar inte eller så men jag har ett ganska kraftigt välbehag men detta är ytterst temporärt och kommer plana ut med tiden vilket jag är väl medveten om och förlikar mig med det.

Kraftigt dämpat drogsug, går inte att jämföra med buprenorfin, metadonet spelar i en helt annan liga.

En del svettningar men inget överdrivet, minskad sexlust och minskad känsel vid sex.

Har inte gått upp nåt i vikt än men har endast gått på det i 7 dagar, dock tränar jag hårt fem gånger i veckan och äter bra mat så det är A och O.

En fråga till er som är med i LARO-programmet/den som känner sig manad att svara: Har er mottagning gått med på att ta ansvar för att meddela någon anhörig ifall ni inte dyker upp för att ta er medicinering? Vet ni om det borde vara möjligt att kräva?
Och - känner ni som själva är i, eller är på väg ur ett missbruk, att det är alltför plågsamt att höra om en anhörigs helt ärliga känslor, så ska ni nog undvika att lägga vikt vid detta inlägg, men här kommer bakgrunden:
Min bror är med i LARO-programmet, men har stora problem med sidomissbruk som han inte klarar att ta tag i att ta sig ur. Det utsätter oss anhöriga för en massa oro och ångest - och börjar även leda till att han allt oftare inte ens tar sig till mottagningen för att få sin medicin.
Vår mamma bad mottagningen om att få vara uppskriven som närmast anhörig och att de ska kontakta henne ifall min bror inte dyker upp. De har först sagt att det är okej, men nu meddelade de genom min bror att "det inte funkar så" - de kan inte ta detta ansvar.
Hennes mående är inte bra p.g.a ständig oro för honom, hon undrar dagligen om han lever o.s.v. eftersom en överdos eller att få i sig fel substans etc kan gå så fort.
Hon kunde under en period återhämta sig en del och känna att det finns personal som dagligen ser ifall han lever (på LARO-mottagningen) - men är nu tillbaka på ruta ett igen. Hon och min pappa kan inte slappna av och ifall han inte svarar på telefonen åker de ibland för att se om han lever. Och behöver då se misären i hans lägenhet och hittar honom ibland så borta så han inte hört telefonsignaler eller ringklocka - och ibland andra personer som han hänger med som också missbrukar som är helt borta. Senast igår när de alla rökt något som uppenbarligen var så starkt att de alla fyra (eller om det var fem) knappt var vid medvetande, eller i alla fall var noddiga eller liknande. Jag antar att detta är vad man menar med begreppet "knarkarkvart" - vilket hans lägenhet tyvärr allt mer förvandlats till, sen tycker jag det är ett stigmatiserande ord som inte ens borde användas, men kommer inte på något bättre just nu (jag orkar inte åka dit och se det själv, så det är bara enligt andra anhöriga).
Detta i sin tur gör att jag är så orolig för mina föräldrar, det är ju många anhöriga som lever med posttraumatiska stressymptom o.s.v. vilket vi alla i familjen gör efter hans 13 år av droganvändning, som tyvärr eskalerat mycket de senaste åren. Han själv verkar vara i en fas där han skiter i det mesta och accepterar att leva i tungt missbruk just nu, använder svepskälet "att han inte har tillräckligt med motivation". Jag vet inte, och orkar ärligt talat inte ens analysera det hela, utan tänker att han nog lider av allvarlig psykisk sjukdom i kombination med missbruk. Hade han orkat ta tag i att förändra åt rätt håll hade han nog gjort det.

Jag går hos terapeut och är med i anhöriggrupper för att jobba med alla känslor kring detta. Jag har tyvärr starkt ofrivilliga skamkänslor över att han inte är kapabel till att ta hand om sig själv och har egentligen svårt att orka ha överseende med att han inte tar tag i sin sjukdom. Men försöker att säga till honom att jag fortfarande tycker om honom och önskar att han ska komma tillbaka till världen på något sätt. Det är väldigt svårt att hålla uppe något slags hopp, särskilt när han hela tiden tar så mycket droger att vi inte kan ses. Min yngsta son som är tre år känner inte ens igenom sin morbror t.ex. eftersom han så sällan kan vara med när vi i familjen ses. När han är hög på substanser som lyrica och amfetamin berättar han hur mycket det betyder för honom att vi i familjen inte tar avstånd från honom etc. Men fakta är ju att han inte känner att vi betyder så mycket att han skulle avstå från sina missbrukande vänner eller sitt självdestruktiva leverne, oftast inte ens en kväll för att kunna träffa oss dagen efter eller liknande. Och det kommer ju alltid vara dilemmat för anhöriga att hantera.

Jag undanbeder mig kommentarer om att han inte borde få vara med i programmet p.g.a sidomissbruk etc. Hans läkare verkar ha tagit beslutet att inte kasta ut honom, i vilket fall inte just nu. Men om han nu är under vård till viss del, borde de inte också kunna göra något för att underlätta för oss anhöriga? Är det för mycket begärt? Eller bör mina föräldrar bara strunta i det, och sedan, om han dör p.g.a att han blivit liggandes för länge, behöva klandra sig själva resten av sina livstider för att de inte åkte dit och tittade till honom? Är det nån mening med att kämpa för att vården ska ta detta ansvar?

Varför är det så viktigt att få vanliga bup?
Vet många som tycker espranor är svinbra.
Fattar att du inte vill ha naloxon men det viktiga är väl att det fungerar eller?

Jag har testat Espranor flera gånger och jag tycker inte alls om dom. Jag föredrar vanliga Buprenorfintabletter

När ni lämnar UP på LARO suger dom upp urinet i små rör? Eller tar dom sticka direkt på erat urin?
Min fråga är, vad gör dom senare med urinet efter dom varit i rören? Kör dom sticka på det sen eller hur funkar det? Väldigt nyfiken på detta, varför inte bara köra en stick-panel direkt? Ska alla prover skickas på analys måste ju det vara rent ekonomiskt inte så billigt.

Frågan: Vad gör dom med urinet som oftast brukas dras upp i 2-3 rör? Kör dom sticka på det senare eller testas det på nått annat sätt? Verkligen nyfiken på detta.

//filuren

Rör används för prover som ska skickas iväg.
Så det är på analys garanterat

Mmmmm😊😜just fått i mig 128mg buvidal. Första 2 dygnen är det en härlig känsla. Väntar på att medicinen ska börja värka bara

På mig har de kört stickan direkt i urinet (snabbtest) men de kan bero på att jag inte haft återfall på snart 11månader o de litar på mig

Hallå! Blev riktigt irriterad sist jag hämtade min medicin (har gått 1 år den 19 februari). Jag berättade att jag hade hål i tanden för kom precis från tandläkaren, skall tilläggas att jag ALDRIG haft hål i tänderna innan. Då säger hon "ojdå, men har du tandkort? Det ska du få" men jag jag sa att jag har fri tandvård året ut, då svarar hon "Jamen vad bra", sen frågar jag "Varför skulle jag behöva tandkort från er när jag inte har fri tandvård längre??" (MEN tror hon inte ville säga detta, men råkade försäga sig med tandkordet) Men får i alla fall till svar svar att man får tandkort utav LARO pga medicinen förstör tänderna och har en väldigt negativ effekt mot tänderna(!!). Detta har INGEN sagt till mig, inte ens läkaren när jag hade mitt första möte och fick "all" information. Inte heller när jag skrev in mig. Min pojkvän hade ingen aning heller. Bör tilläggas att vi har vanlig buprenorfin
Eftersom man får medicinen i en påse så får man inte heller med bipacksedeln. Absolut hade jag kunnat lusläsa bipacksedeln på FASS, men trodde inte mina tänder skulle förstöras, trodde de på LARO skulle berätta all RELEVANT information på alla möten jag gått på!
Jag tycker detta är otroligt dåligt. Ingen säger något förrän jag får mitt första hål, efter snart 1 år. Fick en "gel" som jag ska använda under natten av tandläkaren eftersom min medicin tydligen gör att jag bl.a. får muntorrhet (speciellt under natten) och tandsten. Mer information från LARO fick jag inte, endast det jag nämnde som muntorrhet och tandsten.

Har era mottagningar berättat om dessa biverkingnar? Och borde inte de på LARO ge något MOT muntorrhet, redan i tidigt stadie så man inte förstör sina tänder?? I förebyggande syfte! (Jag förstår såklart att alla kanske inte får problem med tänderna) Min pojkvän har haft hål flera gånger i sitt liv så han hade nog aldrig tänkt på att det var medicinen som kunde göra att det blev så (nu har han bara gått 2 månader och har fina tänder nu), medan jag som aldrig haft hål misstänkte medicinen direkt.

Jag tycker det är åthelvete att de inte berättat ett pip förrän jag får hål. Bättre att informera och ge någon tablett eller gel som återfuktar munnen, som man kan använda om man själv vill. Jag ska prata med läkaren om detta nästa gång jag får tid med henne. Ska tillbaka till LARO på onsdag, då ska jag ifrågasätta tanten som ger mig medicin.

Pratade med en vän som har andra mediciner (ej narkotikaklassat), där har de varit noga med att berätta att medicinen kan påverka tänderna och har sagt vad hon kan köpa på apoteket för att motverka det. SÅ ÄR DET INTE PÅ MIN MOTTAGNING.

Min frågeställning är; Har era mottagningar berättat för er i tidigt skede att det kan vara dåligt för tänderna? Och vad kan jag göra? Finns det något annat jag kan få istället? Har ni fått problem med tänderna pga buprenorfin, och vad i så fall? Och hur är det med tänderna om man har metadon, någon som vet?