Skvaller om Northvolt (Konkursansökan 2025-03-12) - Lyten tar över

OT, bro lär inte fungera då djupet mellan städerna är för långt för pelare. Tunnel möjligen.

Men, VW och GS har nog gett upp oavsett. De inser det inte blir någon fabrik i Skellefteå, eller annorstädes. Finns många andra att stötta i EU, typ 20 fabriker som verkar fungera.

Varför stötta en trebentad häst i V75?

Uppskattningsvis har väl Northvolt genom de anställda betalat knappt 2 miljarder i skatt och arbetsgivaravgifter. Rätt lite med tanke på att pensionsfonderna köpt in sig med nästa fem gånger mer.

2 miljarder om året.

Ja de som förlorat sina pensionspengar kanske?
De hade nog varit glad om de pengarna funnits kvar i bolaget.

Kapitalet har alldeles för bråttom att investera i allt som verkar grönt, desperata att sätta in deg i det för att se fina ut.

Nej, de var ju under 500 anställda bara för fyra år sedan. Om vi säger att det betalat mellan 2 och 4 miljarder totalt så ligger det nog nära sanningen.


Framför allt politikerna som bjuder på gratispengar.

Den högutbildade Naveed var aldrig hemma när han jobbade åt ett internationellt storföretag i Pakistan. Vad passade då bättre än att ta hela familjen till Skellefteå så han kunde använda sina högutbildade kunskaper till batteriproduktion.

Alltså vad är det här för dynga? Om han nu är så högutbildad och får jobb på internationella storföretag, varför väljer man då att flytta till Skellefteå?

Menar NV på fullaste allvar att man inte kunnat få tag på Svenska ingenjörer, utan måste vända sig till batteriproduktionens mecka Pakistan?

https://yle.fi/a/7-10068093



Mer godbitar:



Är det inte det som vi har spekulerat om i tråden? Det produceras ingenting i 100 miljarders "fabriken" i Skellefteå, utan det lilla man har producerat har kommit från Västerås.

Eller är det så illa att man inte producerar något där heller, utan bara importerar batterier från Kina som man säter en etikett med namnet Northvolt på?

En etablerad batteritillverkare hade kunnat bygga en fullt fungerande fabrik i Skellefteå för 20 miljarder och sedan producerat väl fungerande batterier.
Northvolt hade allt utom kompetens och erfarenhet, därför blev det pannkaka av allting.

Det är möjligen sant, men å andra sidan hade de aldrig valt Skellefteå (och vi lär inte få se några kinesiska batterifabriker på Antarktis heller, trots att det såvitt jag vet inte hade brutit mot några internationella konventioner och samtidigt hade kunnat bli en intressant situation tullmässigt, eftersom inget land egentligen har tullar mot Antarktis). De storskaliga batterifabriker som byggts eller har byggts i Europa av östasiatiska batteriföretag (framför allt CATL, BYD och LG) ligger i Tyskland, Polen, Ungern, och nu senast Spanien. Av någon anledning trots att elen är mycket dyrare där än i norra Sverige.

Detta är inte sarkasm riktat mot just dig, men det är som om dessa östasiatiska batterijättar till skillnad från pappskallarna och/eller svindlarna bakom Northvolt förstår att billig el (och mycket kapacitet var det inte som Northvolt fick reserverat till sig av Skellefteå Kraft heller, bara 300 MW) inte uppväger de enorma nackdelar som Skellefteå som plats för med sig:

(1) Logistiska problem (hamn bara i Östersjön utan långt upp i Bottniska viken), eftersatt infrastruktur i största allmänhet (inte bara vägar och järnvägar, utan skolor, bostäder m.m., men de problemen finns på andra ställen i Sverige också),
(2) bristande skalfördelar (man är långt från Europas tätbefolkade och, än så länge, tungt industrialiserade hjärta),
(3) långa avstånd i synnerhet till europeisk bilindustri - till och med till det mesta av den svenska fordonstillverkningen, framför allt personbilstillverkningen,
och (4) inte minst svårigheterna att locka kompetent personal till en så isolerad och karg plats utan att erbjuda enorma löner (jämför norska oljeplattformar, eller varför inte gruvorna långt uppe i Norrland för den delen).

Med mera.

Valet av Skellefteå var, som sagt, ett (smart) politiskt drag av sol-och-vårarna bakom Northvolt. Man kunde lägga "vi kommer få Norrland att blomstra" till de paroller man använde för att sälja in bluffen till både allmänheten, regeringen och andra motparter. Men i andra länder bryr man sig inte nödvändigtvis lika mycket om Norrland och dess historiska problem med avfolkning och avindustrialisering.

Också vad gäller det s.k. "överflödet" av billig el: Jag har varit inne på detta tidigare, men varför finns det så lite aluminiumproduktion i norra Sverige? Aluminium är det allra första man tar till när man har massor med billig el, men det inte finns så mycket annat vettigt att göra av den, eftersom aluminiumproduktion är så elintensiv att metallen på sätt och viss tillverkas lika mycket av el som av råvaran bauxit.

Det finns mycket riktigt massor av aluminiumproduktion i ett par av våra grannländer, nämligen de som har överflöd på vattenkraft (och i Islands fall även geotermisk kraft): 2019 producerade Norge, med en befolkning på 5 miljoner, 1,3 miljoner ton. Island, med en befolkning motsvarande knappt 4 procent av Sveriges, producerade år 2023 866 000 ton. Sverige producerade 2019 bara 126 000 ton, en bit under Grekland. Kanada producerade 2019 2,9 miljoner ton (det mesta i Quebec, där det finns massor med vattenkraft) och Ryssland 3,6 miljoner ton (det mesta i Sibirien, där det likaledes finns massor med vattenkraft).

Kina spelar i sin egen liga med 36 (!) miljoner ton, men även om Kina har i särklass mest vattenkraftskapacitet i världen på 370 GW (mycket av den dock uppbyggd bara de senaste 10-15 åren) har åtminstone historiskt det mesta av deras aluminiumproduktion hängt ihop med närliggande kolkraftverk.

(Siffrorna kommer från https://en.wikipedia.org/wiki/List_o...ium_production. Alla dessa siffror rör, som också framgår där, f.ö. primärproduktion av aluminium från aluminiumoxid, som i sin tur oftast kommer från bauxit. De inkluderar alltså inte nedsmältning och återvinning av aluminium, som är långt mindre energiintensiv.)

Frågan är alltså: Varför är (åtminstone primär) aluminiumproduktion så blygsam i Sverige, trots de enorma mängder billig vattenkraft som finns i norra Sverige? Kan det vara för att det förvisso finns rätt mycket vattenkraft, men för den sakens skull inte något överflöd av den? Och inte har funnits på många, många decennier vid det här laget nu?

För som jag illustrerade ovan: Överallt i världen (i synnerhet Norge, Island, Quebec och Sibirien) där man har en kombination av låg befolkningstäthet, och därmed inte så mycket naturlig/oundviklig efterfrågan på el, men massor med vattenkraft, finns det en hög koncentration av aluminiumproduktion.

Extra intressant blir det när man tar med i beräkningarna att den kroniska och strukturella elbristen i södra Sverige är ett ganska nytt fenomen, som var ett resultat av nerstängningar dels av två reaktorer i Barsebäck men framför allt av två reaktorer vardera i Ringhals och Oskarshamn (i fallet Ringshals två betydligt större reaktorer dessutom). Ändå växte aldrig någon betydande aluminiumindustri fram i norra Sverige, till skillnad från i Norge och på Island. Så inte ens "vi behöver elen söderöver" räcker riktigt som förklaring.

Verkligen en bisarr artikel. Kanske Arne Müller ändå tar priset:

Enligt Arne Müller kommer Northvolts problem inte att bromsa den gröna omställningen.

– Färdriktningen finns där. Teknologier som minskar koldioxidutsläppen kommer att växa. Men Northvolt visar att det finns risker, särskilt när man som helt nytt företag försöker komma in på en växande marknad i ett rasande tempo, säger Müller.

Tänk om Europa politiker för 60 år sedan hade gått in med gigantiska investeringar i tv-apparater när det var svartvit rör-tv som gällde? Det tog 50 år för marknaden att gå från rör-tv till smart-tv. Det säger något om hur outvecklad teknikerna är idag jämfört med vad de potentiellt kommer att vara 2075. Det som kan sätta käppar i hjulet är emellertid den »färdriktning« som Müller yrar om. Detta är ju det egentliga problemet att okunniga politiker öser pengar över något som inte är färdigt.

Lite spännande är även:

Men förtroendepersonen Victoria Hart tror att ännu fler kommer att förlora sina jobb.

– Ledningen har inte haft koll på ekonomin överhuvudtaget. Nu måste de också få ordning på kommunikationen och lära sig förstå svensk lag när det gäller arbetssäkerheten. Det är dags att de förstår vilket läge de sitter i. De människor som jobbar kvar väntar bara på nästa rond av uppsägningar, säger Hart.

Kommentar till det fetmarkerade är väl snarast att Northvolt borde få dö sotdöden.

Jag reagerade särskilt på detta:

Varför ger han inte ens någon motivering till att det "högst sannolikt" kommer produceras batterier där, vare sig det står Northvolt eller inte på den? Är det förhandlingsbart, så att säga, vilket företagsnamn som står på fabriken, men har man byggt en fabrik för att tillverka en viss produkt så kommer någon tillverka just den produkten där?

Några övergivna - och antingen förfallna eller rivna - stålverk, mekaniska verkstäder eller skeppsvarv finns det förstås inte heller, utan de bara drivs vidare av någon annan aktör oavsett vilka förutsättningar som finns för att bedriva verksamheten på samma ort i de aktuella lokalerna? (Möjligen klippte YLE bort just hans motivering till varför han tror vad han tror, men det skulle inte vara min gissning.)

Det verkar vara enbart en trossats ungefär som att Jesus kommer att komma tillbaka, och det är bara en fråga om när. Och han ska ändå föreställa journalist, och frilansande sådan dessutom (dvs. man kan förvänta sig ett större oberoende från etablissemanget),

Sveriges enda aluminium smältverk ligger i Sundsvall och det var från början inte populärt hos företagsledningen att placera fabriken i norr...

Den svarar dock kanske inte riktigt på din fråga på varför vi inte har större produktion av aluminium i Sverige. Men lönsamheten har väl helt enkelt inte varit särskilt stor från 90-talet och framåt.

Citerar en artikel från Sundsvalls Tidning:

"Egentligen var företagsledningen inte ett dugg intresserad av att bygga någon fabrik i norra Sverige. Man ville helst bygga den intill det befintliga smältverket i Månsbo. Men Statens Industrikommission tryckte på för att placera fabriken i Norrland.
SAKO kämpade länge emot kraven på en norrländsk lokalisering, bland annat med hänvisning till olägenheterna med de långa transporterna. Företaget fick så småningom böja sig för de statliga kraven, men det gjorde man inte utan att försäkra sig om rejält utbyte i form av både kommunalt och statligt stöd och kraftiga rabatter på elkraft.
Till en början fanns fem alternativ; Kubikenborg och Bergeforsen i Medelpad, samt Brunne, Nyland och Köja i Ångermanland. Avgörande för valet av orter var tillgången till riklig och billig elkraft.
Senare dök nya tänkbara alternativ upp, det var Gävle, Västerås och Hudiksvall. Men ingen av dessa städer kunde skaka fram en lika lämplig industritomt som den som fanns i Kubikenborg.


Efter att företagsledningen bestämt sig för Kubikenborg utanför Sundsvall vidtog långdragna förhandlingar med de kommunala och statliga myndigheterna. Att man tvingats till Norrland skulle man ta igen på alla möjliga sätt och kravlistan var omfattande."

"Under tiden som förhandlingarna kring nybygget pågick blev situationen runt Sveriges gränser allt svårare för handelstrafiken. Kriget satte till slut stopp för smältverket i Månsbo eftersom det inte gick att skeppa in någon aluminiumoxid från Norge. Så när förhandlingarna kring nybygget var avslutade satte man genast igång med att bygga i Kubikenborg. Den 19 maj 1941 togs första spadtaget till det som så småningom skulle bli en av de längsta industribyggnaderna i landet. Det anade naturligtvis varken företagsledning, politiker eller ortsbor just då.
Knappt ett år efter byggstarten kunde oxidverkets smältugn startas, därmed räddades också driften vid anläggningen i Månsbo.
Kvaliteten på den aluminiumoxid som producerades i Kubikenborg var till en början inte särskilt hög, framförallt på grund av betydande inkörningsproblem. Men när de värsta barnsjukdomarna var avhjälpta höjdes successivt kvaliteten. Samtidigt fortsatte bygget av elektrolys-smältverket. Redan under byggtiden reviderades planerna för bygget. Istället för att bygga för en produktion av 1.200 ton per år ökade man på kapaciteten till 1.800 ton per år.
Den 9 november 1942 blev en historisk dag. Då kunde nämligen den första helsvenska tackan aluminium gjutas i Kubikenborg. Råvarorna kom då från Skellefteå (andalusit) och Gotland (kalksten och koks) och hela den komplicerade förädlingsprocessen gjordes vid den nya fabriken.
Helsvenskt aluminium blev dock en kort historia. Redan 1947 lades driften ned vid oxidfabriken och smältverket har sedan dess klarat sig på importerad aluminiumoxid.


Aluminium blev precis som företaget annonserade, den nya tidens metall och fabriken byggdes sedan ut gång på gång fram till dess miljöprotesterna på 70-talet satte stopp för den senast tänkta utbyggnaden.
I olika omgångar diskuteras sedan under 80-talet en flyttning av produktionen. Aktuella orter för att ta över aluminiumproduktionen är Jokkmokk, Karlskrona, Luleå, Malmö och Piteå. Men företaget kan även tänka sig en etablering på Island.
De blomstrande och vinstgivande åren på 80-talet förbyttes till nollresultat i och med att man går in i 90-talet. När bokslut görs för 1990 visar det till och med på en förlust på 100 miljoner kronor. Något som upprepas under 1991 när förlusten blir en bra bit över 100 miljoner kronor."