Citat:
Ursprungligen postat av
Mullret
Hörde via en kontakt av en av finansiärerna att anledning till inte kunna producera batterier var att, /
" Fel som uppstår i början av produktionen märks inte förran batteriet är klart. Så, varenda tillverkat batteri måste göras 100% klart, innan man ser att det inte passerat QC"
Och det är väldigt många moment i produktionen, tydligen.
Intressant. Detta är exakt vad ingenjörinsidern som gjorde en Reddit-AMA också beskrev (även om det var oklart om han insåg vad han avslöjade om inkompetensen på Northvolt), och som jag nyligen tog upp i detta inlägg:
(FB) Skvaller om Northvolt
Hittade originalinlägget på Reddit:
https://www.reddit.com/r/sweden/comm...mment/lrku6wf/
Citat:
Jag jobbar inte tillräckligt mycket med produktionen för att säga en massa exakta saker, detta förändras också vecka för vecka i takt med att man nu faktiskt löser en massa problem. För att ta ett exempel så finns det en maskin som svetsar ihop olika lager av metallfolien som ligger inuti battericellen, den svetsar då och då fel, och det finns inget automatiskt system för att hitta de felen utan man måste ha personal som sitter och inspekterar varje svetsning med egna ögon. Alla processteg är inte svåra, men väldigt många av dem har otroligt låg feltolerans. Även om du får ett fungerande batteri ut i slutändan så är kapaciteten på det för lågt för att kunderna ska acceptera det.
Det krävs väldigt väldigt lite för att en slutprodukt ska bli oanvändbar, allt ifrån en svetsning som hamnat någon millimeter fel, till att den råkat ligga en timme för länge i någon mellanlagring, till att en maskin som ska fylla cellen med någon vätska har råkat droppa lite utanför, osv. Lägg till att du ofta inte upptäcker att hela battericellen måste kastas förrän i processteg långt senare.
För att (lite fåfängt, men vad fan) citera mitt eget inlägg:
Citat:
Ursprungligen postat av
Tjackmoster
En annan sak som Reddit-ingenjören (låter kanske som jag driver med honom men ni fattar vad jag menar) också avslöjade, medvetet eller inte, var att man (åtminstone på kollektiv nivå) inte förstår något om hur tillverkningsprocesser av det här slaget fungerar. Det "visade sig", beskrev han, efter att man stoppat in materialet på ena sidan och fått ut ett färdigt batteri på andra sidan i den här automatiserade processen, att någon maskin någonstans hade "svetsat ett par millimeter fel". Och så fick man kassera allting. Detta var alltså den defekta maskinens fel.
Som om inte saker behöver göras steg för steg, som om inte även välbyggda och fullt fungerande automatiserade maskiner behöver kalibreras (regelbundet dessutom), och som om inte noggranna inspektioner av många olika slag (kan vara mikroskopi, ultraljudundersökningar, röntgeninspektion av delar eller fan vet jag) behöver göras på mellanprodukten efter varje steg och inte bara på slutet när man har ett färdigt batteri, åtminstone inte tills man har fått hela processen att fungera perfekt (som sedan behöver ersättas med en ny och modernare för att hänga med, och så börjat allt om igen). Det är ju, bland annat, exakt detta som kinesiska företag har jobbat med att bemästra i många decennier nu och där svenskarna och västerlännigarna Northvolt uppenbarligen trodde att allt kineserna gjorde var att bara kopiera andras teknik.
Att fel inte upptäcks förrän många processteg senare är förstås Northvolts fel, på så sätt att de inte förstår att det inte är så den här sortens tillverkning ska gå till. Inte bara finns inget som tyder på att de utvecklat (alltså i labbmiljö) någon batteriteknik som ens kunnat betraktas som modern, än mindre i framkant.
De har dessutom inte haft någon aning om vilket arbetssätt som krävs för faktisk batteritillverkning i stor skala (eller i ännu högre grad tillverkning av framför allt datorchips) och hur mycket arbete och vilken expertis (och erfarenhet) som behövs för att få
en sådan tillverkningsprocess att fungera, med acceptabel "yield" (dvs. andel färdiga produkter som inte behöver kasseras). Sedan ska ju allt detta upprepas när man behöver byta tillverkningsprocess (för att implenentera förbättrad teknik och/eller börja tillverka en ny typ av batteri). Och detta svarta hål har man slängt in 200 miljarder i för att det "det är ändå vårt bästa hopp att komma ikapp Kina".
Släng förresten gärna in 200 miljarder (eller varför inte 2000) till i samma masugn. Ingen blir gladare än kineserna.
Precis som för datorchips krävs för batteritillverkning (även om utamningarna såvitt jag vet är något mindre extrema i det senare fallet, men det säger inte mycket) dels att man faktiskt inspekterar mellanprodukten efter varje steg, inte bara den färdiga produkten (där man ju inte ens kan veta
när i processen produktionsfelen uppstod) och dels att man utifrån vilka fel som återkommer och i vilket steg med tiden förfinar processen.
Det tog
decennier för Kina, Sydkorea, Japan och Taiwan att bygga upp know-howen för att göra detta (om vi för för tillfället slår ihop batteritillverkning och chipstillverkning), i de tre senare fallen
efter tekniköverföring från USA (inte av generositet för övrigt utan för att hålla dem på rätt sida i Kalla kriget). Inte för att de här folken har någon brist på begåvning (tvärtom) utan för att
detta är svårt som fan, både på fundamental forskningsnivå och i praktiken. Men denna knowhow trodde man på Northvolt skulle ta ett par år att få på plats, med arbetskraft importerad från bokstavligen halva världens länder dessutom. Häpnadsväckande, för att uttrycka det milt.