Det svenska språket är otillräckligt, några exempel

Hur kan svenskan – och många andra språk – komma undan med en så förvånansvärt luddig grammatik? Ja, det måste bygga på att man ständigt VET vad folk menar.

Exempel: Polisen stoppade en cyklist.

Man VET ju vad detta betyder och kan lätt se händelsen framför sig. Trots att själva grammatiken inte säger ett dyft om den korrekta tolkningen.

1. Ordbildningen är rena anarkin. Vad är en cyklist? Färdades cyklisten på cykel vid tillfället?

2. Vi uttrycker inte i vilken grad subjektet deltar i handlingen. Valde polisen att stoppa cyklisten, eller råkade det vara polisens fel att cyklisten blev stoppad?

3. Vi uttrycker inte i vilken grad objektet drabbas av handlingen. Märkte cyklisten något av stoppet? Försvann cyklisten? Eller var det tvärt om polisens stoppande som orsakade att cyklisten nu existerar?

4. Vi uttrycker inte verbets aktionsart. Var stoppet snabbt avklarat? Är cyklisten fortfarande att betrakta som stoppad? Utgjordes stoppet av en rad aktioner som under flera års tid riktades mot cyklisten?

Fördelen med luddgrammatik är naturligtvis att all kommunikation blir väldigt snabb och effektiv. Nackdelen är att det kan bli ganska petigt att göra sig förstådd om man ska uttrycka helt nya och oväntade saker.

Om personen är skjuten till döds så kan det stå dödad av polis och om det står skjuten av polis så är hen skadad...eller?

Så för att sammanfatta tråden hittills så har svenskan alltså åtminstone fyra ganska triviala allvarlighetsnivåer för skottlossning via particip.

1. Beskjuten -> 2. Skjuten -> 3. Ne(r/d)skjuten -> 4. Ihjälskjuten

Har polskan större exakthet längs just denna skala? Typ enordsbegrepp med innebörden "lätt skottskadad i vänster vadmuskel"?

På vilket sätt är meningen "Polisen stoppade en cyklist" luddig? Ordagrant översatt till tyska låter meningen likadant:

"Der Polizist stoppte einen Radfahrer".

Som svar på det fetade så är det kanske snarare så att den man talar med är rent ut sagt dum i huvudet om han/hon inte förstår, även om han/hon råkar tala ett så pass högstående och "avancerat" språk som polska eller litauiska. Kan man inte läsa mellan raderna och förstå outtalade meningar och avsikter så behärskar man helt enkelt inte det språk man påstår sig tala.

Den är "luddig" i bemärkelsen att det alltid (definitionsmässigt) går att trycka in mer information än vad som redan finns.

Japaner kanske tycker polska verb är "luddiga" då inte ens ändrar form efter vilken social status talaren har i förhållande till de(n) omtalade. Navajoindianer kanske tycker att poska verb brister i att de inte kodar in information om objektets form. Osv ... osv ...

Jag utgår ifrån att Palme levde i ögonblicket han sköts. Ganska meningslöst att skjuta honom annars.

Såvida man inte har "Yoda-grammatik" är den inte på något sätt luddig. Dåligt exempel kallar vi det.

Fast den är ju luddig. Att man nästan alltid vet vad den betyder beror ju på att det absolut vanligaste är att polisen har en trafikkontroll och stoppar en cyklande cyklist vid ett enstaka tillfälle och att det är detta som avses, men meningen själv innehåller inte den informationen.

Nej. "Mördaren stoppade Janne" betyder alltid att mördaren var den som stoppade. Har inget som helst att göra med det specifika fallet.

Har jag på något sätt har hänvisat till vad du tyckte? Ser du dig som »media«?

Den där är ju ännu konstigare. Det är inte ens säkert att det inte var Janne som stoppade mördaren. Jämför med tyska: "Der Mörder hat Janne gestoppt/stoppte Janne". Där råder det ingen tvekan, eftersom Der Mörder står i nominativ.

"Bosse sköt Gunnar" är alltså tvetydig?