I augusti 2015 mördade Abraham Ukbagabir 2 personer på Ikea i Västerås, detta som en hämnd för att han fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd. I juli 2016 mördade Serbe Brhane sin flickvän, efter att hon ångrat sig och inte ville gifta sig med honom och detta när han redan fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd och skulle utvisas. Rakhmat Akilov misstänks nu på sannolika skäl för dådet den 7 april 2017, detta efter att han tidigare fått avslag på sin asylansökan. Jag var tyvärr inte förvånad över dådet, det kändes som en tidsfråga innan något av det här slaget skulle hända.
Leif GW Persson uttrycker det jag själv bara tänkte när han i Expressen säger att det behövs "realistisk handlingskraft" istället för "verbala gymnastikövningar" (dvs. att säga t.ex. att "Sverige viker sig inte för terrorn" m.m.):
http://www.expressen.se/nyheter/gw-efter-attacken-visa-lite-realistisk-handlingskraft/
Jag ser hans kritik främst riktad mot politiker och myndigheter. Men frågan är – är det bara politiker och myndigheter vi ska kritisera? Nej, menar jag.
Jag tror tyvärr, i likhet med många andra på det här forumet, inte att det kommer att hända så mycket i form av åtgärder. Det finns nämligen, precis som Fredrik Haage på Smålandsposten uttrycker det ett kulturellt problem – åsiktskorridoren:
http://www.smp.se/ledare/dags-for-verklighet/
Denna åsiktskorridor gjorde sig bl.a. gällande för några år sedan då polisen gjorde ID-kontroller i tunnelbanan; Det blev ett väldans rabalder, folk demonstrerade och politiker kritiserade och till slut upphörde kontrollerna.
Det finns förslag för att försöka lösa problem med avvisningar och människor som vistas olagligt i Sverige (fortsatta ID-kontroller i bland annat Stockholms tunnelbana, fotboja för de som fått avslag på asylansökningar så att de inte bara "försvinner", upphörande av vård, skola och omsorg för de som vistas olagligen i Sverige m.m.). Men många svenskar ställer sig inte bakom dessa åtgärder; Det finns människor som drivs så av sin vilja att vara goda att deras resonemang till slut går ut över alla andra hänsyn: samhällsekonomiska, säkerhetspolitiska m.fl.
Det finns alltså mer än 12.000 personer som avvikit efter att de fått avslag på sina asyl-ärenden, en siffra som Migrationsverket räknar med kommer att öka till nära 50.000 personer fram till 2021. Och som Aleksandra Boscanin på Göteborgs-Posten skriver så är det sannolikt fler av dem som gått under jorden som utgör en fara för rikets säkerhet:
http://www.gp.se/ledare/utvisningsbeslut-m%C3%A5ste-verkst%C3%A4llas-1.4231440
"Godhetsviljan" som man kan notera bland både vanligt folk, politiker, mediefolk och andra noteras på olika håll. Till och med författaren och mellanösternvetaren Eli Göndör talar i Dagens Nyheter att "Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet bör samtidigt mildra sin självkritik och återupprätta stoltheten över det som många eftersträvar att uppnå. Det är inget att skämmas över. Den som ser något sådant som fascistoid nationalism blottar sin egna oförmåga till att se gråzonerna mellan det absolut vita och det absolut svarta.":
http://www.dn.se/debatt/generaliseringar-om-islam-gor-det-svart-stoppa-terrorn
Problemet är att många svenskar verkar oförmögna till några mer omfattande analyser eller något djupare tänk. Önskan att vara god och älska alla kravlöst smäller högre än att försöka lösa riktiga samhällsproblem.
Politiker är till stor del populister, om etablerade partier uppfattar att tillräckligt många svenskar vill vara goda till vilket pris som helst och frälsa hela världen så kommer de inte att känna att de har mandat att ändra något i invandrings- och asylpolitiken. Att regeringen tajtade till flyktingpolitiken hösten 2015 kan ses som en ovanlighet i svensk nymodern politik, men har samtidigt fått kritik från både medborgaren, mediefolk och politiker.
Jag tror att SD kommer att öka (eftersom att många svenska ändå är frustrerade över åsiktskorridoren och de andra politiska partierna).
Och precis som några skribenter före mig tror jag inte vi har sett det sista dådet i Sverige. Frågan är bara denna: hur många dåd ska det till innan folk tröttnar på bred front, innan godhetsvilja börjar dala, de verbala gymnastikövningarna tystnar och något börjar hända?