Hej!
Det finns ju många trådar här där folk har svårt att släppa och komma över sina ex. Jag vet hur det är och var i precis samma sits för ungefär 1.5 år sedan. Men tiden gick, hon försvann ur tankarna och jag träffade andra tjejer. Jag var helt inställd på att aldrig se eller höra ifrån henne igen, och jag var okej med det. Det kändes skönt och befriande på ett sätt.
Spola fram till nutid så har hon hört av sig. Hon sa det inte i klartext men jag antog att hon ville ses, så jag frågade. Så efter att inte ha hört av henne på ett helt år har vi nu alltså träffats för ett par veckor sedan, och igen några veckor efter det. Vi har haft det väldigt trevligt och nu senast sas det att vi ska ses snart igen. Men jag blir fan galen på mig själv. Det tog slut mellan oss på ett bra sätt, vi mådde dåligt på varsitt håll som gick ut över förhållandet men vi älskade fortfarande varann. Och nu börjar ju såklart dessa känslor att blossa upp igen.
Jag har ingen aning vad hon vill med det hela och det känns definitivt för tidigt att prata om det. Ett litet hopp har tänts inom mig att kanske, kanske kan det bli vi igen. Nu när vi har setts har det varit på en väldigt vänskaplig nivå, så det är svårt att tyda. Hon är försiktig av sig av naturen, men hon tar på mig om hon får chansen - och det gör man ju inte med vem som helst, tänker jag. Samtidigt är jag ju inte vem som helst i hennes ögon så just det kanske inte betyder särskilt mycket för henne egentligen. Vem vet.
Så långt känns väl allt okej, jag har inte tänkt stressa något eller hoppas för mycket, utan försöka ta det som det kommer och se vart det leder. Men mina tankar går i spinn och jag känner att jag håller på att bli alldeles för needy. Jag får hela tiden slåss emot att skriva till henne trots att det bara gått någon dag sen senast. Det är nog mycket på grund av just ovissheten. Jag vet inte vad hon vill, jag vet inte när vi ska ses härnäst - hela tiden vill jag fråga om hon vill träffas. På ett sätt hade det varit skönt att ha något bestämt, för då vet jag när det händer och jag kan släppa det fram tills dess.
Jag är väl medveten om att om jag inte tar det lite lugnt kommer jag helt klart att sabba alla eventuella chanser jag har. Men det är svårt när man hela tiden måste brottas med att inte höra av sig, det är det enda jag kan fokusera på. Jag har väldigt mycket dötid på jobbet och gör inte så mycket om kvällarna, så det är inte särskilt mycket som distraherar mig utan tankarna är där konstant och vill att jag skriver.
Det hade varit så oerhört skönt att bara finna mig i detta och sluta vilja stressa så förbannat mycket. Det blir inte bättre för att jag vill bestämma träff varenda vecka, veckorna går fort nog som det är ändå. Vill hon ses så kommer hon att höra av sig. Det kanske även ligger någon rädsla i det där, att tänk om hon inte hör av sig? Men vill hon så kommer hon ju att göra det, jag behöver inte vara först på bollen varenda gång.
Hurfan ska jag lyckas med det här då? Jag förstår ju egentligen precis hur jag ska göra, men mina känslor fattar verkligen inte och vill bara nu nu nu. Tips?
Det finns ju många trådar här där folk har svårt att släppa och komma över sina ex. Jag vet hur det är och var i precis samma sits för ungefär 1.5 år sedan. Men tiden gick, hon försvann ur tankarna och jag träffade andra tjejer. Jag var helt inställd på att aldrig se eller höra ifrån henne igen, och jag var okej med det. Det kändes skönt och befriande på ett sätt.
Spola fram till nutid så har hon hört av sig. Hon sa det inte i klartext men jag antog att hon ville ses, så jag frågade. Så efter att inte ha hört av henne på ett helt år har vi nu alltså träffats för ett par veckor sedan, och igen några veckor efter det. Vi har haft det väldigt trevligt och nu senast sas det att vi ska ses snart igen. Men jag blir fan galen på mig själv. Det tog slut mellan oss på ett bra sätt, vi mådde dåligt på varsitt håll som gick ut över förhållandet men vi älskade fortfarande varann. Och nu börjar ju såklart dessa känslor att blossa upp igen.
Jag har ingen aning vad hon vill med det hela och det känns definitivt för tidigt att prata om det. Ett litet hopp har tänts inom mig att kanske, kanske kan det bli vi igen. Nu när vi har setts har det varit på en väldigt vänskaplig nivå, så det är svårt att tyda. Hon är försiktig av sig av naturen, men hon tar på mig om hon får chansen - och det gör man ju inte med vem som helst, tänker jag. Samtidigt är jag ju inte vem som helst i hennes ögon så just det kanske inte betyder särskilt mycket för henne egentligen. Vem vet.
Så långt känns väl allt okej, jag har inte tänkt stressa något eller hoppas för mycket, utan försöka ta det som det kommer och se vart det leder. Men mina tankar går i spinn och jag känner att jag håller på att bli alldeles för needy. Jag får hela tiden slåss emot att skriva till henne trots att det bara gått någon dag sen senast. Det är nog mycket på grund av just ovissheten. Jag vet inte vad hon vill, jag vet inte när vi ska ses härnäst - hela tiden vill jag fråga om hon vill träffas. På ett sätt hade det varit skönt att ha något bestämt, för då vet jag när det händer och jag kan släppa det fram tills dess.
Jag är väl medveten om att om jag inte tar det lite lugnt kommer jag helt klart att sabba alla eventuella chanser jag har. Men det är svårt när man hela tiden måste brottas med att inte höra av sig, det är det enda jag kan fokusera på. Jag har väldigt mycket dötid på jobbet och gör inte så mycket om kvällarna, så det är inte särskilt mycket som distraherar mig utan tankarna är där konstant och vill att jag skriver.
Det hade varit så oerhört skönt att bara finna mig i detta och sluta vilja stressa så förbannat mycket. Det blir inte bättre för att jag vill bestämma träff varenda vecka, veckorna går fort nog som det är ändå. Vill hon ses så kommer hon att höra av sig. Det kanske även ligger någon rädsla i det där, att tänk om hon inte hör av sig? Men vill hon så kommer hon ju att göra det, jag behöver inte vara först på bollen varenda gång.
Hurfan ska jag lyckas med det här då? Jag förstår ju egentligen precis hur jag ska göra, men mina känslor fattar verkligen inte och vill bara nu nu nu. Tips?
Så att få förslag på nästa date borde vara naturligt.
