Kanske lika bra att bara inse att mitt liv aldrig kommer bli bra.

Kortfattat om mig: Bor i Hjo, 28 år, har högfungerade autism, inga av mina föräldrar lever, jag har inga vänner, jag ogillar sport och gymmet, sitter mest framför datorn och dricker väldig mycket cola och öl, har ett jobb som jag hatar och jag är väldig deprimerad.

Jag kanske bara få gilla läget att jag aldrig kommer att bli lycklig. Att jag alltid kommer att vara ful och hopplös i alla lägen. Att må som jag gör kanske är det enda som kommer att finns och att jag bara få gilla att det är så.
Vet att jag har klagat väldig mycket och gjort otroligt många trådar där folk försöker att peppa mig. Men jag är nog för lat och orkeslös för att ens försöka fixa mitt liv.
Det enda jag kan göra är bara att vänta tills jag dör. Hoppas att det blir när jag fyller 30.

Vad har ni för åsikter om detta? Folk snackar så mycket om att gott i världen men jag ser allt så negativt. Mitt utseende, min grammatik och hela mitt liv är ett enda stort jävla skämt.
Ingen av det jag skriver har något bra innebörden.

Fuck öl och ge jogging och gymmet en chans.

Det är hårt i början, men du börjar gilla det efter ett tag. När man inte tränat på en vecka börjar det klia i musklerna, man måste verkligen iväg .

Och man, jag har bra lön och arbete, men det är lika dant ändå. Inga brudar, vänner som är frånvarande eller bara svarar på tilltal, kanske eventuellt på sms om man har tur. Så du är inte ensamen, och jag har fan ingen autism vad jag vet.

Men om du är autist så snöa ned dig i teknik och ta anställning på ett teknikföretag. Jobb innebär ofta ganska bra rutiner villket är bra för dig. Det är morgonmöte vid 9, och fika 15 osv. Gå hem vid 18.

Det är skönt när lönen landar på kontot, man får lite mening med livet också.
Jag kan bli så driven att jag nästan får mani när det går bra på jobbet, visst suger det också kuk ibland men jobbet ger dig en mening, en kontext, och faktiskt en del vänner, om än ytliga sådana.

Så klipp dig och skaffa ett jobb så blir livet gradvis bättre. Kanske tar det 10 år, men det blir bättre

Folk kollar på mig när jag har varit där. Därför går jag aldrig dit mera.

Du tror att de kollar på dig, men ingen bryr sig egentligen.
Jag trodde också det när jag började och jag var fett nervös över att ens skaffa ett kort.
Men det gick bra.

Någon gång gick jag dit bakfull och hade knarkat benzo och failade totalt, då var det några som faktiskt kommenterade, och det sket jag i, för jag tog mina 100 kg knäböj som en boss ändå någon vecka efter det. Det var mitt mål då, att komma upp i 100.

Men tänk inte på folk. Vad fan rör det dig om någon kollar? Plus, alla suger i början, jag sög balle i början och gjorde massor av fel så är det. Lärde mig mycket från youtube.

Jag kan ju lika gärna börja knarka istället.

Det är bra att du har ett jobb i alla fall.

Rekommenderar att du ger livet minst 10 år till. 28 år är för tidigt. Hade du gjort det vid 27 hade jag respekterat dig, men nu är du 28 och chansen till självmord är tyvärr förbrukad. Ja, börja träna, sluta dricka och sluta runka.

Som jag inte ens trivs med. Men jag är för feg för att säga upp mig.

Jag knarkar inget alls längre. Jag har prövat en del, men i slutet av dagen så valde jag att inte bli beroende, och så blev jag inte det .

Har inte rökt en joint på över ett år.

Dock är det enda som är roligt tycker jag.

1. Börja träna på gym och ät nyttigt. Ingen gillar att träna i början men efter ett tag kommer du gilla och må bra av det. Första året kommer vara ett helvete. Efter det så kommer du ha ett nytt liv. Du blir mer attraktiv, du kommer att orka socialisera, ta tag i sökandet av nytt jobb och du kommer hitta nya vänner.

Det finns ingen som kommer att göra dig lycklig förutom dig själv. Det är ett val du gör varje dag. Så du kan antingen välja att fortsätta på din nuvarande linje och vara olycklig resten av livet. Eller så gör du något åt saken. Det är ditt val och inget är rätt eller fel.

Men kolla på denna video:

Som sagt, byt jobb till något som passar dina intressen och din läggning, vad det nu är.
Du har det i dig.