Citat:
Ursprungligen postat av
Som-nam-na
Men svensk polis kan väl mer eller mindre bara åka ner och hälsa på sina kongolesiska kollegor?
Låter som ett visst hopp om uppklarande av fallet väckts just för att svensk polis åker ner och fikar och kanske får se lite av hur utredningens gång fortlöper.
Right. 39 kongolesiska poliser blev mördade nyligen.
Skriver FN-medarbetare på ett papper om att de åker på egen risk eller ingår det så att säga i jobbet? Finns det något som helst arbetsgivaransvar och hur ser det ut? Vem avgör hur och var och när man färdas, med vem? Egna omdömet?
Ofta pratas det om journalister som lever farligt, men det här är väl ändå långt värre än det värsta. De ger sig in i härdar som ingen skulle ge sig in i utan bepansrade fordon.
De valde enkel färd eftersom FNs bilar väcker uppmärksamhet och fara. Det säger allt. Skulle vit hy göra risken mindre? De var levande måltavlor, var bara en tidsfråga i denna del av världen. Frågan är om deras analys av nuläget var korrekt. Så här efteråt låter det inte så.
Zaida är en typisk representant för andra generationens invandare. Har hört att de är lite mer arbetssamma och villiga att riska än infödda. I tredje generationen är tacksamhetsskulden avbetalad. (Undantaget de som kommer hit av fel anledningar, de känner sällan tacksamhet.) Hon ville betala tillbaka. Hennes far var utsatt för tortyr i Chile. Det var hennes arv som ledde henne in på den här farliga vägen. Hon gjorde det många inte vågar. Vad Sharp hade för bevekelse att leva så farligt kan man undra.
Det är visserligen ärofullt, men priset blev livslång sorg för anhöriga. Kanske inte den bästa metoden FN har att sända medarbetare på vinst och förlust, det verkar något för riskfyllt att tacka ja till operationer där den egna kroppen är det enda icke-skyddet. Var de beväpnade, fanns det något enda de kunde göra när de stod öga mot öga med mördarband,
barnsoldater, som det verkar också.