Om ni kunde bli av med era problem?

Många som skriver om sina problem och hur jobbigt det är. Vad skulle ni göra och hur mycket skulle det vara värt att bli av med problemen? Om ni kunde betala en summa för att bli av med problemen. Hur mycket skulle det vara värt att bli av med era problem?

Problem bygger på något sett individen. Utan problem, vad finns det då att förbättra, lära osv.

Sedan finns det förstås olika sorters problem. Vissa tyngre än andra som kanske försämrar/tynger ner en rejält, såsom problem med depression eller andra sjukdomar. Dessa kan nog vara värda att betala en summa för att bli av med.

Just det som skulle vara intressant om man kunde sätta en prislapp som att ta ett lån eller liknade men man blir av med problemet så som en djup depression som vara till och med ett år. Speciellt problem man aldrig kan bli riktigt fri från.

Allt jag äger, då skulle min fattigdom och annat fattiga liv blivit rikt.

Frågan blir lite konstig. Till exempel om ens problem är fattigdom? Känns konstigt att sätta en prislapp på det, klart man skulle ge allt man äger och har. Om man blir av med fattigdom behöver man ju ändå inte pengarna man betalade med. Eller snackar vi enbart om psykisk ohälsa?

Enbart psykisk ohälsa. Trodde jag man skulle förstå på en psykologi forum. Dumt av mig att inte vara tydlig.

Ah okej, då blir det lättare att svara på. Hade kunnat funka inom psykologi i vilket fall känns det som. Jag lider inte längre av psykisk ohälsa men har gjort det lite till och från under min uppväxt, tänkte ta mitt liv för första gången när jag var runt 11 år gammal tror jag. För mig går det inte att sätta en prislapp på att må bra, mår jag inte bra kunde börsen lika gärna vara fyld med skithuspapper.

Precis min inställning. Det går inte riktigt att sätta en prislapp på sitt psykiska lidande.

Jag tror inte det är hälsosamt att drömma om ett bättre liv, men istället jobba för det. Vet inte hur man skulle kunna betala av sin autism, men visst. Varje gång jag tänkar på mina problem så tänker jag och att folk som är icke-autism har sina problem med. Så vet inte längre om att ha autism är ett problem.

Sen är du född med autism och vet inte en värd utan. Man anpassar sig oftast till det mesta.

Jag skulle betala en okänd summa, närmare bestämt allt utöver en arbetsfri inkomst på 7 000 kr/mån efter dagens köpkraft från idag till min död, för att få mina (redan påtagliga) psykiska problem ökade till den gräns då jag ovillkorligen måste betraktas som otjänlig till arbete och kan erhålla fullständig sjukpension.

Svår fråga. Skulle jag få må bra livet ut hade jag kunnat betala med i princip alla mina "vänner" och bekanta samt alla pengar jag äger. Men å andra sidan, nu har jag mått i de flestas ögon ett bedrövligt liv de senaste 10-15 åren men jag kan ändå säga att jag har fått kunskap och ett synsätt som inte kan värderas i pengar. Låter kanske märkligt, men skulle jag levt ett liv som vanlig ung Svensson hade jag omedvetet varit betydligt mer korkad och haft meningslösa intressen. Nu känner jag mig faktiskt som en hyfsat klipsk person () och kan känna att majoriteten av vår befolkning lever som får i en hage.