Logik kontra tolkning i språk (om underförstådda budskap)

Osäker på om denna tråd passar bäst under språk eller filosofi men den får börja under filosofi så får en moderator flytta om det inte passar.

Jag undrar om det finns någon systematik eller lära bakom sättet vi tolkar meningar kontra den logiska uppbyggnaden. Jämför följande meningar:

(i) Jag presenterar argument för varför du ska äta kött.
(ii) Jag presenterar argument för varför du inte ska avstå från att äta kött.

Låt - vara en negering, A(x) vara "Jag presenterar argument för varför du x" samt k vara "ska äta kött". Då kan vi skriva meningarna på denna form:

(i) A(k)
(ii) A(--k) = A(k)

Där --k = k följer ur dubbelnegation. Rent logiskt innebär de samma sak men tolkningsmässigt innebär de inte samma sak. (i) ger direkta argument för varför du ska äta kött, medan (ii) istället ger argument för varför du inte ska avstå handlingen, som att valet att avstå köttätande framställs som avvikande från någonting normalt. Min poäng här är att negeringarna (eller avsaknaden av dem) gör att meningen underförstått kan åsyfta olika saker trots att de logiskt betyder samma sak. Allt på grund av att jag tolkar meningarna. Tolkning är någonting som är svårt (eller omöjligt) att beskriva intersubjektivt, vilket gör att detta fenomen förmodligen är väldigt komplicerat att beskriva precist i en logisk miljö. Vi får anta att syftet med att beskriva det logiskt är att avbilda den verkliga kommunikationen mellan sändare och mottagare av ett budskap. Är tolkning ens möjlig att beskriva logiskt?

Det är självklart att du kan hårdkoda in preferenser, exempelvis genom att skapa p = "Gusten gillar att se bilder på din KUK". Därför begränsar vi tolkningen till att handla om att förstå ett underförstått budskap i en godtycklig mening.

Diskussionsfrågor

• Finns det någon lära som behandlar logik kontra tolkning i språk?
• Går det att skriva datorkod som kan förstå underförstådda budskap i godtyckliga meningar?

Menar du satslogik?

Valfri logisk miljö. Förtydliga gärna vad syftar du på, jag är osäker på vad jag svarar på.

Jag är osäker på vad du frågar efter?

Du kan ju såklart skriva kod som avgör logiska påståendens giltighet, eller som ur en stor textmassa fylld med påståenden kan avgöra om ett påstående är giltigt.

Men eftersom datorn inte förstår innebörden i en text kan den nog inte förstå underförstådda budskap?

Googla satslogik och boolesk algebra är det nåt spnt du menar?


Här är väl en kort artikel om datorns förmåga att förstå text?

http://www.nada.kth.se/kurser/kth/2D...mmanslagen.pdf

Det faller faktiskt under retoriken, vilken är en konstart, enligt somliga.

Jag vet vad satslogik och boolesk algebra är. Det är inte ett språk jag frågar efter (i första hand).

Självklart kan en dator avgöra logiska påståendens giltighet, givet att påståendena är logiska. Min fråga gäller huruvida man i ett logiskt system kan avgöra hur en mening ska tolkas. Det vill säga; kunna identifiera att det finns ett underförstått budskap och vilket det i sådana fall är. Är budskap alltid logiska? I trådstarten försöker jag visa att det inte alltid verkar vara så. Jag har presenterat två snarlika meningar där den logiska utsagan är samma, men budskapet kan uppfattas olika.

Rapporten du länkade till i din ändring verkar vara inne på precis det jag vill diskutera.

Ett sekundärt problem som jag tänker kan uppstå med att programmera ontologier är att den är en produkt av programmerarens egna ontologier. Programmeraren har tolkat informationen på grundspråket utifrån sina egna referensramar som den sedan kodar in. Ett språk ska översättas till ett annat, mellan vilka en överföring ske. Där får det inte ske några tolkningar som påverkar budskapet. Vi kan beskriva det med en överföringsfunktion f(x) som överför data från språk A till språk B med indata x och utdata y. Index får beteckna språket.
f: A --> B
x_A --> f(x_A) --> y_B
Vi måste försäkra oss om att vi kan skapa en isomorfi mellan A, B så att all information bevaras och har en motsvarighet i båda språken. Vi måste även se till att programmeraren motsvarande f(x) mappar bijektivt mellan indata och utdata så att varje mening har precis en och samma motsvarighet i det andra språket.

Alla språk har ju inte direkta översättningar mellan varandra i alla lägen.
Då måste programmeraren aktivt välja språk som har direkta översättningar mellan sig.
Och då funkar det ju bara mellan vissa spektra av språk.
Och inte alla.
Språken är erfarenhetsbaserade och alla har inte samma erfarenheter.

Bra inlägg. Du har rätt i att det kan bli svårt, såtillvida en dator inte kan tolka idiomatiska uttryck i ett språk och beskriva det i ett annat språk. Det kanske handlar om att programmera in ontologier som motsvarar alla möjliga erfarenheter, om detta är möjligt.

Vem ska programmera in ontologierna som motsvarar alla möjliga erfarenheter?
Gud?
För det kommer inte att vara en människa.

En programmerare till viss del, sedan kanske datorn klarar av resten själv. Tänk dig en artificiell intelligens som kan programmera själv.

Jag tror förövrigt att man skulle behöva skapa en extremt kraftfull matematisk abstraktion av vad erfarenheter är för att lyckas.

Yeah jag tänkte på AI precis när jag skrev det.
Men jag vet inte, ja kanske.