Funderar på bli förtidspensionär

Jag närmar mig 30 med rasande fart. Har jobbat som längst 1 år innan kapitalismen tog jobbet ifrån mig och flyttade jobbet till Estland. Har jobbat på cirka 4 olika företag dock mestadels under sommaren då de inte haft behov att tillsvidareanställa. Det är så de gör. Företagen. De tar in folk och ersätter ordinarie när de är sjuka eller på semester. Sen får man gå när de är tillbaka.

Ja ja. Iallafall. Är det lätt att bli förtidspensionär i Stefan Löfvens Sverige? Under Sveriges mest hatade man, Fredrik Reinfeldt så var det antagligen svårt? Men nu är det nya tider!

Vad hamnar inkomsten på? Timlönen från senaste jobbet (120kr/h)? Eller månadslönen?

Har samtalat med flickvännen och hon ser inget fel med det att jag blir en huskarl och sköter det utanför jobbet. Vi planerar skaffa barn inom 2-3 år och då kan jag ta hand om och uppfostra mitt barn medans hon är ute och jobbar.

Du kan pensionera dig när du vill men jag vet inte varför du tror du ska få pengar av nån.

hehehe....det du är ute efter är det som numera heter "sjuk- eller aktivitetsersättning"
Du behöver nog i princip offra hälsan eller stora delar av din kroppliga eller mentala funktion
https://www.forsakringskassan.se/myn...sjukersattning

Skicka ett brev till Stefan Löven och fråga hur du ska göra för att han ska försörja dig.

Ser inget seriöst i din tråd som gör att man vill ge några rätt och riktiga svar.

Rent filosofiskt och moraliskt, etc. är det ju inga konstigheter, däremot känns det föga praktiskt, särskilt om ni vill bilda familj. T o m ålderspensionärer har det väl i allmänhet fruktansvärt dåligt redan idag, och då har många av dem ändå jobbat så gott som hela livet. Tror du att det kommer bli bättre? Det tror inte jag. Och även om det finns en chans att det blir bättre, så kanske det inte är någonting att satsa livet på, så att säga.

Det går inte att säga hur bra det kommer att gå för er, eftersom det saknas en hel del relevant information, ex. om er bostadssituation och ekonomi i överlag.

Kan säkert vara så ni (du) vinner på detta i längden, på något skevt sätt, men jag kan inte säga hur. Och det känns som ett vanskligt företagande.

Jag ser ofta negrer som går med kryckor/sitter i rullstol och är halta och lytta (men för övrigt ser fullt normala och friska ut). Jag gissar att det finns de som låter nån slå en slägga över skenbenet/knäskålen innan de anländer för att riktigt spela på att de är lidande så snyftsverige släpper till.

Slutsats: såga av dig ett ben och kräv "invaliditetsersättning" ts. Inte ens FK kan neka dig i ett sånt läge.

Javisst men på vilka grunder ska du bli förtidspensionär? Du är medveten om att F-kassan inte kommer att låta dig bli permanent sjukskriven bara för att du "vill" det. Inte heller lär du kunna åberopa orättvisorna på arbetsmarknaden som du nämner ovan som skäl att bli sjukpensionär. Man får inte förtidspension för att man inte orkar jobba eller tycker det är lönt att jobba. Det som krävs är: Fysisk sjukdom som drar ner din arbetsförmåga så pass att du inte längre kan anses stå till arbetsmarknadens förfogande. Vilket är svårt att ro i land eftersom om du så blöder ur ögonen idag så är det svårt att få igenom det p.g.a fysisk sjukdom. Psykisk däremot funkar bättre. Men då fodras att du lider av psykisk sjukdom/ohälsa och kan bevisa det. Du måste antingen ha en psykisk sjukdom eller en psykisk funktionsnedsättning. T.e.x ADHD, ADD eller Aspergers. Och även om du skulle råka ha något av detta så är det långt ifrån säkert att du kommer att få förtidspension. Då har jag inte ens nämnt det faktum att du är ung! Något som dom också kommer att ta i beaktande. Tror inte att du har tänkt igenom detta och inte heller att du är särskilt insatt i hur det fungerar.

Okej. Jag har Crohns sjukdom. Fick den när jag var litet barn. Har opererat bort en del av tjock & tunntarmen. Äter stark medicin för att hålla sjukdomen borta. Saker jag lider av:

*Kan behöva akut till toalett
*Ont i leder och muskler
*Ont i magen
*Nedsatt immunförsvar = blir lätt sjuk och kraftigare sjuk än andra
*Kan vara väldigt trött och orkeslös, olustkänsla.

Min far fick sjukpension av den sjukdommen. Men han är i dag, 81 år. I dag får du det inte.
Jag själv har den o för mig är den så illa att jag vissa dagar inte tar mig upp ur sängen pga smärtan.
Jag har även andra besvär av sjukdommen som ska leda till stora hudtransplantioner.
Men du har ett fel i din självdiagnos. Du har för starkt immunförsvar. Detta gör att ditt immunförsvar har långtråkigt o letar upp sjukdommar som din kropp inte har. Jag har ex inte varit förkyld eller haft maginfluensa så länge jag kan minnas. Men jag är ändå sjuk oftare än andra.
Därför tar jag i dag, Humira o tidigare Remicade för att dämpa immunförsvaret.

Ett normalt sjukdomsförlopp ger i dag inte en sjukpension. Men har du det lika jävligt som mig så kan du få det.
Jag själv har varit för sjuk för ett vettigt jobb sedan 2009 o sedan 2012 har jag varit heltidssjukskriven.
Jag kan få sjukpension, eller vad det nu heter detta halvår, om jag vill.
O det är från o med nu du ska börja fundera.
Jag ser o hör min far. Jag ser o hör andra som gnäller via olika Facebookgrupper. Det jag ser är människor som gett upp o låtit sjukdommen ta över.
Jag möter även människor som i sitt yrke förstår både min sjukdom o även andra saker som hänt mig. Dessa människor begriper sig inte på mig. De anser att en människa som mig borde ligga i fosterställning i ett madrasserat rum o inte sitta o vara lycklig.

Jo, jag är lycklig. Jag lever med en underbar kvinna. Jag har två hundar som är mitt intresse. Jag har en sambo som tar ansvar för dem de dagar jag inte kan. Jag har en underbar familj om man bortser från den som lät mig ärva detta helvete. Han bara gnäller o ger mig sympati. Jag tar inte emot sympati. Jag tar emot kärlek för den person jag är de dagar jag mår ok.
Helt enkelt så levar jag de dagar där min kropp, tillåter o de dagarna njuter jag.

OM jag fixar sjukpension som till o med FK ber mig om så innebär det en sak. Den pensionen tar ifrån mig mitt hopp att bli frisk. Jag vet att jag aldrig blir frisk. Men ett av mina mål är att i framtiden kunna jobba igen även om det så är ett så pissigt jobb som att sälja strumpor via telefon.
Jag lever tack vare min positiva inställning i all skit. En inställning jag lärde mig via KBT. Testa det.

Men ge inte upp. Det kommer på sikt förstöra allt bra du har i ditt liv.

/Sorry för romanen.

Det går inte att svara på om det är lätt eller svårt att få igenom sjukersättning eftersom det helt beror på hur situationen ser ut och varför man inte klarar av att jobba. Innan man kan ansöka måste alla rehabiliteringsmöjligheter vara uttömda och det gäller även arbeten med lönebidrag eller trygghetsanställning. Det krävs ett läkarutlåtande som styrker att dina svårigheter bedöms vara bestående, det är alltså inget man får bara sådär utan vidare. Det är försäkringskassan som till slut avgör om du ska beviljas sjukersättning eller inte. Du kan inte räkna med att det blir någon hög ersättning och det är ingenting man ansöker om för att det är roligt och för att man vill slippa jobba utan det ska ses som en sista utväg.

Jag vill bara upplysa om att FK kan tvinga på dig sjukersättning, om det du skriver nu stämmer i sak. Socialförsäkringsbalk, 36 kap., 25 §:
”Om en försäkrad får sjukpenning eller rehabiliteringspenning enligt denna balk får Försäkringskassan bevilja honom eller henne sjukersättning eller aktivitetsersättning även om han eller hon inte ansökt om det.”
En sådan regel har funnits i många år, och när jag själv jobbade som utredare på FK i början av 00-talet hade jag flera sådana ärenden. Med det sagt beundrar jag ändå din inställning, den hedrar dig. För egen del har jag sjukersättning mycket motvilligt. Det blev så efter att en psykiatrisjuksköterska sade att det var det enda jag kunde göra om jag ville fortsätta leva, och att det var första gången på över 30 år som hon hade uppmanat någon att söka. Jag var döende då, praktiskt taget, av ångest och depression. Så ibland har man inget val. Jag lär för övrigt inte leva särskilt många år till, men det hör inte hit.
TS kan så klart söka sjukersättning om denne vill, men det är verkligen ingen lätt sak att få det beviljat, ska inte vara det, och det är sannerligen ingen dans på rosor. Snarare ett halmstrå i en gödselbrunn.

Hur börjar man ens en diskussion med någon vars utgångsläge är parasitism?