Citat:
Ursprungligen postat av
Clodius
Mmmm...., du har säkert helt rätt, men den strategin (att bli ett "normalt" borgligt parti) är mycket svår. De hamnar i en situation liknande den vänsterpartiet har - ett i stort maktlöst stödparti till socialdemokraterna vilkas sakpolitiska inflytande har varit i stort sett noll. Jämför med miljöpartiet som varit öppen för samarbete med såväl alliansen som socialdemokraterna - man må tycka vad man vill om deras politik, men miljöpartiet har gjort politiskt avtryck. Detta gör ju att AfS ändå är lite intressants projekt, även om också jag tror att deras möjlighet att lyckas är mycket låg, skulle man välja en tunga-påvågen-strategi (omman nu kom ini riksdagen), istället för som Åkesson slicka skorna på Kristersson och Lööf, så skulle det tvinga blocken att reagera.
Att MP lyckats med sin tungan-på-vågen-politik beror ju på att de legat mellan blocken och kunnat förhandla med båda sidor. Precis som C gjorde på den tiden de hette bondeförbundet.
V har aldrig kunnat göra det. De har inte haft något att erbjuda borgarna. SD har haft möjligheten att driva en tungan-på-vågen-politik i vissa frågor, men har av strategiska skäl valt att i stället lägga sig platt för borgarna.
Vad gäller AfS, så tvivlar jag på att de skulle kunna driva en tungan-på-vågen-politik om de mot förmodan tar sig in i riksdagen. Det skulle väl vara i försvars- och utrikespolitiken då, där de sannolikt inte skulle vurma lika mycket för NATO-medlemskap och överstatlighet som borgarna, och därför möjligen stödja den försiktigare linje som S driver.
Men i ekonomiska frågor har jag fått intrycket av att de snarare står till höger om SD. Jag kan iofs ha fel, det finns ju inte så mycket underlag att gå på.
Vi får väl se på måndag var de egentligen står i olika frågor, och om det finns några förutsättningar för dem att driva en tungan-på-vågen-politik.