Alternativ för Sverige (AfS) - samlingstråd

MED är globalister.

Jo mer än SD...eller inte..

Tänk pm AfS skulle få honom och Sandelin att ställa upp, då skulle de givet ha min röst. Dessa herrar borde i rättvisans namn redan fått bra poster i SD (om de hade önskat).

Både AfS och SD måste rekrytera personer som är intellektuellt och moraliskt respekterade.

Det räcker inte att inse att höga muslimska invandringen är negativa för Sverige. Man måste formulera argument varför det är så utan att låtar rädd eller hatisk. Åkesson är skarp på denna punkt. Han undviker drama. Han anses inte längre som fanatiker men han kommer inte så ofta vassa retorik.

En av frågorna inom moderna politik är opportunism utfodrad av undersöknings studier. Politiker tar positioner på grund av väljares känslor, snarare än övertygelse. Detta dödar politiken.

En sak jag tror Kasselstrand & Co måste hålla i minnet är det är en stor skillnad mellan att vara populär bland andra ”fd” SDU:are och kanske 500 ryggdunkare på nätet (som gillar honom eftersom han upplevs som mer pålitligt nationalistisk än en del andra) och att bli populär hos den breda allmänheten. Den breda allmänheten bryr sig inte ett dugg om vem som är mest pålitligt nationalistisk. Den breda allmänheten är mer benägen till önsketänkande med anledning av minsta lilla dos signalpolitik typ krav på ”språktester” eller moderaternas nuvarande skojeri. Så sådant är alltså utgångsläget.

Möjligen skulle Kasselstrandarna från start kunna rycka loss litet röster från SD och hoppas att det därefter går att fylla på med röster från andra partier. Frågan är dock varför vanliga väljare skall stödja Kasselstrandarnas nya parti i stället för SD. Att SD:s nuvarande ledning uteslöt Kasselstrandarna med fiffelmetoder tror jag inte är något starkt argument. Speciellt inte om SD-ledningen och MUCF och kammarrätten (som SD-ledningen och media citerar) säger att Kasselstrandarna är mer ”extrema”. ”Jaha”, tänker väljaren då, ”Kasselstrandarna är de som är mer extrema, ja då får man väl passa sig för dom”.

Jag tror att man måste rycka loss en väldigt stor bit från SD från start och ha tur med mediabehandlingen för att ett nytt ”SDU-parti” skall kunna få något typ 5 %.

Frågan är också vilka sakskäl en vanlig SD:are skall ha för att byta från SD till SDU-partiet Alternativ för Sverige. Argument typ ”Kasselstrand är en mer ärlig och uppriktig nationalist än Mattias Karlsson och är en kille att lita på” tror jag är för tunna. Du måste några mer påtagliga, mer fysiska differentieringsfaktorer för att folk som känner att de typ nätt och jämnt passar i SD skall byta parti. Och här är ju den klassiska, ekonomiska höger-/vänsterskalan den mest uppenbara och logiska differentieringsfaktorn. Frågan därefter blir i sin tur hur många procent det i verkligheten finns att hämta på denna differentieringsfaktor. Och vilken konkurrens om dessa röster som finns.

En variant jag funderat på är att Alternativ för Sverige skulle kunna gå till val med två listor eller en varvad lista med kandidater som ligger ett halvt snäpp till höger om SD resp ett halvt snäpp till vänster om SD. Då skulle Alternativ för Sverige ur ekonomisk höger-/vänstersynvinkel bli ett neutralt alternativ. Speciellt med en varvad lista. Frågan är om väljarna skulle köpa något dylikt. Skulle de göra detta skulle antalet röster bli fler än att lägga sig antingen till höger eller till vänster om SD, ekonomiskt sett.

Sedan har vi de kompletterande differentieringsfaktorerna. Här kan man väl blanda stort som smått (exempel på smått: Ny Demokratis gamla krav på fler parkeringsplatser, inget parti har mig veterligen plockat upp detta krav efter NyD:s försvinnande). Det viktiga för de kompletterande differentieringsfaktorerna är sannolikt att de tilltalar ungefär samma väljare och att vissa differentieringsfaktorer inte skrämmer bort folk som lockas av andra differentieringsfaktorer.

Ett problem med AFS är att de kommer bli hårt demoniserade framöver. Man kommer jobba på med att stämpla partiet som jätte extremt i media. Kan man vinna väljare på det? Ja. Kan man lyckas locka en större mängd för att ta sig in i riksdagen? Tveksamt men jag hoppas.

Till skillnad från SD har man inte samma förutsättningar. SD hade monopol på sin huvudfråga. Nu finns både SD och light varianter för lättlurade.

Partiet är välkommet oavsett!

Det här tror jag hade varit den i teorin optimala lösningen ur röstmaximeringssynpunkt, givet de partier som nu finns registrerade:

1. SD tar ett halvt steg åt vänster och släpper kravet på att återinföra bortre parentesen i sjukförsäkringen och går tydligare in för att jaga sosse-röster. Eftersom man är störst bland manliga LO-medlemmar och eftersom namnet Sverigedemokraterna låter litet som ”socialdemokraterna” så har man på så vis ett bra avstamp för en sådan strategi.

2. Moderater som Patrick Reslow hoppar över till Alternativ för Sverige.

3. Kasselstrandarna satsar på en lista med ett helt externt gäng och en helt extern styrelse, detta för att minimera effekterna av MUCF:s och kammarrättens beslut. Kasselstrand får bli politisk tjänsteman i stället (om han nu skall ta aktiv del i partiets verksamhet).

Min prognos är väl dock att det inte riktigt blir som jag hoppas. Med tanke på Kasselstrands anti-islamistiska retorik nyligen så kommer jag osökt att tänka på Thoralf Alfsson vars distrikt såg till att ge SDU ett bidrag när Alfsson inte blivit nominerad till riksdagen inför förra valet. Den mest sannolika värvningen till Alternativ för Sverige tror jag är Alfsson.

Sedan har vi Jeff Ahl. Han är min näst mest sannolika kandidat.

Som nr 3 i sannolikhet är min gissning Mikael Jansson.

Själv tror jag dock alltså som sagt att Kasselstrand bör satsa på externa kandidater som inte sagt något dumt. Alfsson tror jag är den minst riskabla av ovannämnda tre kandidater, givet det jag vet idag. Nackdelen med Jansson är att bunker-falangen anses vara mer gammel-nationalistisk än den nuvarande SD-ledningen.

Jag gillar inte Alfssons ”anti-islamistiska” retorik. Inte för att jag inte tror att dylikt kan generera stöd bland nätkrigare m fl i det kortsiktiga perspektivet. Utan p g a effekterna på sikt. Jag tycker att det är bättre om muslimerna i framtiden i stället får fokusera på att klubba ner dispensationalister, Ecce Homo-kristna, liberaler, marxister och andra företrädare för typiska västerländska ideologier. Gammeldags kristen kultur är väl bland det man är minst fientligt inställd till. Men okej, vill man i det korta perspektivet värva entusiastiska nätkrigare så är väl anti-islamistisk retorik ingen nackdel. En valbroschyr med den mosade lillflickan som Akilov körde över skulle kanske också kunna väcka visst uppseende och ge viss uppmärksamhet.

Denna märkliga tro som finns på att Kasselstrand skulle ha goda kontakter med utländska althöger-poddare, författare och debattörer inom Kjome-och-Renvalls huvud. De flesta svenskar har naturligtvis aldrig hört talas om varken Mike Enoch, F Roger Devlin eller Jared Taylor och förmodligen har de inte hört talas om Heinz-Christian Strache eller Matteo Salvini heller, men det är uppenbart att

1 AfS riktar sig inte mot det svenska folket i gemen i dagsläget utan de kanske 10 % av valmanskåren som står längst till höger
2 Friherr avsåg säkerligen inte folk inom althögern, som Kasselstrand knappast har särskilt goda kontakter med, utan utländska politiker.

Jag är också nyfiken på deras program och kommer granska det när det kommer. Dock utgår jag från att det i praktiken blir omöjligt för AfS att gå från ingenting till 4% av rösterna på ett halvår. Så om inte ett mirakel inträffar och de ligger över spärren i opinionsundersökningar direkt inför valet spelar det ingen roll hur mycket jag gillar deras program, detta är inte rätt läge att slösa bort sin röst.

SD får min röst för det är det mest invandringskritiska partiet som kommer ha riksdagsplatser. Sen att SD har sina fel och brister, det är jag helt medveten om.

Det jag funderar på är om AfS kan få en Macron-liknande utveckling, genom att även kunna locka unga väljare? Men det är kanske att vara överoptimistisk. Först behöver vi dock se vad de själva vill leverera. Men det har åtminstone det goda med sig att det nu uppstår konkurrens på högerflanken, vilket leder till att båda partierna måste skärpa upp sig dvs bli tillräckligt relevanta i sina budskap och handlanden.

Jag tycker dock att det var klantigt från start att SD drev konflikten så långt att splittring blev resultatet.

Ett SD på 20% och ett AfS på 4-5% skulle vara mumma..men kanske tufft att uppnå.

Problemet är att här på FB finns ett gäng som inte förstår en så enkel logik. Utan gärna slösar bort viktiga röster på promillepartier. Exakt vad som hände med det här uppblåsta SvP.

Du glömmer att alla med minsta insikt i SD vet hur det står till på lokal nivå (och även i riksdagsgruppen) - med ideliga strider, fulspel, svågerpolitik osv. Många(!) vanliga och engagerade SD-medlemmar som någon gång försökt engagera sig i partiet har slutat under årens lopp pga detta. När/om de börjar berätta sina historier om SD för likasinnade vänner och bekanta, som nu helt plötsligt får ett alternativ, så kan det gå fort utför för SD. Till dessa besvikna fd medlemmar kommer naturligtvis även faktiska företrädare för SD som blivit desillusionerade, och som kanske inte heller finns med på valbar plats på de nya listorna.

Den stora bulken av väljare läser dock bara rubrikerna i kvällstidningarna så där kanske extremistkortet fungerar, men man får inte heller glömma 'alternativmedia' som kommer att spela en stor roll i nästa val. Tar de ställning för AfS så ändras spelplanen väsentligt.