Alternativ för Sverige (AfS) - samlingstråd

Mja, det som gjorde att Ny Demokrati med rekordfart på några dagar tog sig upp på nivån kring 4 %-spärren trots att partiet ännu inte var formellt bildat var väl att partiet formligen lanserades av de stora medierna, främst då Siewert Öholm, en gubbe med kopplingar till Trosrörelsen (Livets Ord m fl församlingar).

Poängen med att lansera Ny Demokrati var, som jag tidigare påpekat här på Flashback, att sätta P för Sjöbopartiet och Sven-Olle Olsson i Malmöhus län och hindra dem att få 12 % (1 mandat) i detta län genom att lansera ett parti som skulle kunna dra röster från dem. Anledningen till att Öholm och de stora medierna agerade på det här viset var att man att man med ett parti uppbyggt kring Sven-Olle skulle kunna dra till sig idealister samtidigt som man skulle kunna få en relativt stor folklig uppbackning. Det skulle vara en stabil konstruktion med stabil kärna och med ett tydligt mål, alltså snarast motsatsen till Bert & Ians tänkta parti. I Öholms fall kan vi kanske också lägga till att Aftonbladet- och Expressen-journalister kände till att han stått åtalad för att ha sexuellt ofredat sina barnflickor på 60-talet. Säkerligen också en del andra som ogillade svensk nationalism. Så om någon antydde för Öholm att det kanske skulle kunna bli ett avslöjande inför en större publik om vad han anklagades för på 60-talet om han inte gav Ian & Bert litet draghjälp i TV-rutan genom att ordentligt sätta deras parti-idé på folks dagordning så skulle han nog vara med på noterna. ”Neeej, nååååd!” skulle han nog ha kunnat tjoa, typ, och säga ”jag gör allt ni vill!”. Mer subtila hot hade antagligen varit mer än tillräckligt för att få Öholm med på noterna. Jag noterar också att ägaren till det enmans-marknadsundersökningsföretag som Öholm anlitade utgjordes av en person som fått sparken från ett etablerat marknadsundersökningsföretag för fejkade intervjuer. Marknadsundersökningsföretaget hade ringt upp de ställen han påstod att han hade besökt för intervjuer och funnit att han fejkat en del (han förnekade i och för sig detta i media). Maximum Research hette företaget. Företaget hade sitt säte i Dala-Järna. Hos det här bolaget beställde alltså Öholm en marknadsundersökning där folk skulle svara på om de kunde tänka sig att rösta på ett parti bildat av Ian och Bert (partiet var alltså inte bildat än). Marknadsundersökningsföretaget redovisade en siffra kring 4 %-spärren. Sedan hakade övriga media på. Och vips så hade Ian och Bert flera hundra personer redo att ställa upp som valarbetare.

Så det var väl inte Den Nya Välfärden som utgjorde stommen för Ny Demokrati. Man kan också notera att Ian Wachtmeister hade frågat Patrik Engellau om han ville ställa upp och lansera ett nytt parti. Engellau hade tackat nej. Har inte ens hört att det kom några stora pengar från Den Nya Välfärdens bidragsgivare.

Medborgerlig Samling skulle kunna få samma uppmärksamhet som Ny Demokrati av media om Kasselstrandarna skulle förses med väldigt stora finansiella muskler. Det Medborgerlig Samling verkar satsa på nu är att vara ordentligt i startgroparna om det skulle behövas, se det här inlägget i tråden om Medborgerlig Samling:




Även om jag uppfattar Medborgerlig Samling som en tänkt Kasselstrand-parti-dödare (jag framför också den tanken i Medborgerlig Samling-tråden) så kan man kanske också betrakta Medborgerlig Samling som plan B för att dränera SD på röster i det fall moderaternas kampanj för att plocka tillbaka röster misslyckas.

Ilan Sadé har från start agerat väldigt rationellt och logiskt och har med en till synes väldigt begränsad budget lyckats bygga upp en bra position för en potentiell Kasselstrand-parti-dödare och ett alternativmedium (Nyheter Idag) som kan hjälpa till med lanseringen och eventuellt utgöra bromskloss för t ex ett Kasselstrand-parti. Kasselstrandarna har inte ens gjort några försök att bygga upp ett alternativmedium sedan de sparkades ut ur SD. Detta får väl betraktas som det allvarligaste missgreppet av SDU:arna. Speciellt med tanke på att helt andra personer på nätet hade kunnat göra det jobb som tar tid när det gäller ett alternativmedium. Den typ av alternativmedium jag främst efterlyst är en nyhetsaggregator som främst skulle bygga på att plocka citat och referat ur befintliga lokala medier för att därigenom göra det lättare för folk att sluta prenumerera på sin (dyra) lokaltidning. Det jag tänkte mig var att den här typen av nyhetsaggregator skulle kunna upplysa folk om saker typ var systemmedia rapporterar att nya fartkameror skall sättas upp och var kommunen skall sälja nya tomter etc. Detta skulle vara ett otroligt billigt sätt att ställa till problem för systemmedia. Men i stället har SDU:arna suttit med armarna i kors eller poddat. Jag diskuterar möjliga orsaker till det här problemet i detta inlägg:

Vilka ska Sverigedemokraterna välja till riksdagen 2018?
(FB) Vilka ska Sverigedemokraterna välja till riksdagen 2018?


Övergår vi sedan till Junilistan så kan vi konstatera att Junilistan inte heller hade någon mer imponerande personell infrastruktur än SDU:arna från start. Det var inte alls så att Nej till euro-kampanjens organisation gick direkt in i Junilistan och utgjorde stommen från start. Det som fanns var ett antal mycket trovärdiga namn från Nej till euro-kampanjen från start som kände varandra och lätt kunde dra till sig folk till en kampanjorganisation om de signalerade att en sådan skulle behövas. Möjligen fanns också Sven Hagströmer med på ett hörn som finansiär. Har dock inte intrycket att det var några fantasisummor han bidrog med. Rune Andersson och Mats Qviberg, som stöttat Nej-kampanjen, fanns dock inte med (vad jag vet) som stöttepelare för Junilistan.

Den kanske främsta tillgången för Junilistan var två extremt trovärdiga galjonsfigurer i form av förre chefsekonomen för PK-banken/Nordea Nils Lundgren och förre riksbankschefen Lars Wohlin (som också innehaft topp-positioner i näringslivet). Nils Lundgren hade 30 års medievana, en bra akademisk titel och en prestigetitel i bagaget i form av att ha varit chefsekonom för en av Sveriges största banker. Debatterade han med någon topp-politiker från ett av 7-klöverpartierna var det ingen konst för honom att plocka ner vederbörande och få vederbörande att framstå som en idiot som inte kunde något om ekonomi. Lundgrens bakgrund i kombination med en naturlig intellektuell pondus gjorde utgången rätt given. Han behövde i princip bara mysflina in i TV-rutan (och underförstått sända signalen ”den här idioten har inte fattat något” eller ”den här skojaren försöker slå blå dunster i ögon på folk”) och säga något vederhäftigt. Det han sade i sak var också alltid rent sakligt rätt. Det gick liksom inte att rå på honom.

Finns inget mer påtagligt psykologiskt motstånd hos den breda allmänheten och har man rimlig tillgång till media så går det att med bra namn, precis som för Junilistan, att väldigt snabbt komma upp över 4 %-spärren i opinionsundersökningarna.

Den chans ett kompletterande, invandringskritiskt parti har att snabbt plocka röster är i princip att snabbt plocka stora väljarsjok från Sverigedemokraterna. Detta gör man dock inte genom att framstå som mer ”extrem”. På det viset tar man i princip noll röster från SD. Kom ihåg hur det gick för det numera avsomnade Nationaldemokraterna t ex. Den breda allmänheten väljer det alternativ som känns minst obehagligt att rösta på.

Vill man plocka stora väljarsjok från SD direkt måste man hitta andra differentieringsfaktorer än att vara mer ”extrem” eller ”radikal” än SD. Fattar man inte detta har man inte grundläggande verklighetskontakt.



FORTSÄTTNING, SE NÄSTA INLÄGG NEDAN

FORTSÄTTNING



Den mest uppenbara differentieringsfaktorn är positionen på den klassiska, ekonomiska höger-/vänsterskalan. När det gäller denna kan vi konstatera att det idag är rätt trångt strax till höger om SD. Jag har redan nämnt Medborgerlig Samling (MED) som sannolikt skapades just med syftet att vara en Kasselstrand-parti-dödare (jag har redan här på Flashback konstaterat att tajming och andra faktorer bör göra denna misstanke höggradig). Sedan har vi moderaterna som börjat låtsas vara invandringskritiker och på så vis redan lyckats plocka tillbaka en del SD-röster. Och SD själva har ju lyckats rekrytera en del moderater, bl a Patrick Reslow, vilket också kan göra det knepigare att rycka loss röster från SD:s ekonomiska högerflygel.

Men på SD:s vänsterflygel är det kanske lättare att rycka loss större väljarsjok. Där finns inte så mycket konkurrens. SD:s rekrytering av moderater och svängning när det gäller bortre parentesen i sjukförsäkringen kan också underlätta att rycka loss röster från SD. Sossarnas och LO:s tidigare kampanjer mot SD i syfte att utmåla partiet som ett ekonomiskt högerparti kan också underlätta när det gäller att plocka röster från SD:s vänsterflygel. Ytterligare en differentieringsfaktor skulle kunna vara kärnkraften. SD är strikt kärnkraftsvänligt. Men eftersom vindkraft idag är billigare per kilowatt-timme så är det idag inte en problematisk ekonomisk ståndpunkt att säga nej till kärnkraften, förutsatt att man kan acceptera litet kolkraft e dyl som baskraft när det inte blåser.

Jag diskuterar närmare hur ett vänsteralternativ, ekonomiskt ett halvt snäpp till vänster om SD, skulle kunna se ut i den här tråden:

Kompletterande partier till SD, AfS möjligheter, finansieringsfrågor m m
(FB) Kompletterande partier till SD, AfS möjligheter, finansieringsfrågor m m

I den här tråden länkas också till ett exempel på en valplattform (till synes rätt hastigt ihoprafsad eftersom korrekturläsningen är rätt rudimentär):

https://vansteralternativtillsd.wordpress.com/

Förslaget i ovannämnda tråd är att SDU:arna i princip lämnar över den registrerade partibeteckningen till ett externt gäng som får försöka lansera ovannämnda alternativ ett halvt snäpp till vänster om SD, ekonomiskt sett. SDU:arnas eventuella, mer politiska inblandning skulle bli att en del av dem skulle kunna få bli politiska tjänstemän om partiet skulle få luft under vingarna.

Ser man att ett alternativ ett halvt snäpp till vänster om SD inte får luft under vingarna så går det ju att säga att man lägger sig typ 1 vecka innan valet. Man kan också tänka sig att bara köra kommunalt i någon eller några kommuner om man ser att det inte går att komma någon vart på riksnivå. Hamnar man under 1 % är det kanske inte så stor vits att satsa på riksdagsvalet. Då kan man ju lägga sig typ 1 vecka innan valet.

Om SDU:arna beslutar köra vidare med AfS (med ungefär samma program som SDU) så tror jag att man kommer att satsa kommunalt, kanske i Stockholm. Detta har väl litet bättre chanser att inte helt bli pannkaka som en riksdagssatsning eftersom folk då skulle vara mindre rädda för att ”kasta bort” sina röster på ett parti som ändå inte kommer in riksdagen. När det gäller kommunala val är man väl generellt mer benägen att ta sådana risker.

Eftersom SDU:arna tidigare via SD verkar ha tänkt sig att kapa åt sig mandat i Stockholms kommun så försöker man kanske där igen. Men med tanke på väljarkårs-sammansättningen där så tycker jag att utsikterna verkar rätt fruktlösa. Men det är ju klart, man kunde ju göra ett försök. Hittills har stockholmarnas metod för att skydda sig mot mångkulturen varit att flytta från ställen med för mycket mångkultur och låna upp 8 miljoner till en bostadsrätt eller villa i ett någorlunda vitt område. I övrigt har man skitit i invandringen. Om Sverige släpper in 500 000 invandrare till innan nästa val spelar inte så stor roll, tycker man. ”För då stiger min bostadsrätt bara ännu mer i värde och det är bra för mig och rätt åt packet som bor kvar”. Denna typ av mentalitet förefaller vara rätt vanlig hos typiska stockholms-moderater. Och det är väl den typ av väljare SDU:arna tänkt locka. Möjligen skulle SDU:arna kunna försöka skrämma de här väljarna med att det kan bli fler exempel typ de i Nacka där man köpt bostadsrätter åt 3:e världen-invandrare och placerat ut dem bland människor som kanske i många fall flytt från mångkulturen (och kanske får värdet på bostadsrätten sänkt med fler mångkultur-grannar). Med fler och fler invandrare ökar risken för fler sådana här fall. Man skulle också kunna tänka sig att invandrare i Rinkeby och Tensta börjar kräva att politikerna skall köpa bostadsrätter och dela ut dem åt invandrare för att ”öka mångfalden” e dyl. Eventuellt skulle man också kunna ta ett sådant beslut på riksnivå eller regional nivå, i den mån sådana befogenheter nu införs. I och för sig tror jag inte att typiska, superegoistiska moderatväljare i Stockholm skulle skrämmas av den här typen av propaganda. De är nog mer inne på att tuta och köra tills det smäller. Kommer här osökt att tänka på några ord i en läsarkommentar under en Dagens Industri-artikel häromåret: ”Det finns inget reservland”. Skribenten menade att folk visserligen sannolikt till slut kommer att inse problemen, men att det då kommer att vara för sent och att det då inte finns något reservland som vissa liksom skulle ha en underliggande känsla av att det måste finnas. Visst, för de riktigt rika finns ju alltid ställen som Schweiz att fly till. Men inte för 99,8 % av den övriga befolkningen. Judar kan ju också alltid fly till Israel. Men i övrigt är ju folk i princip fast här om det smäller. Tror dock inte att sådana domedags-scenarios biter på vanliga stockholmare. Det förefaller nog mer sannolikt att de sväljer moderaternas omsvängning med hull och hår om de nu överhuvudtaget börjar bli litet oroliga.

Intressant, kan du utveckla ditt resonemang? Det är lite väl kortfattat.

Det du säger är att Ian Wachtmeisters syfte med Ny Demokrati var att splittra den nationella rörelsen i Sverige?

Det är bra för många att alternativen radas upp.

Några kommentarer till dina två inlägg:

1. Med färdig infrastruktur menade jag inte att Ny Demokrati och Junilistan tog över lokaler, folk och ekonomi från de organisationer som redan fanns. Jag syftade i första hand på de nätverk och personkontakter som Ian och Bert repektive Nils Lundgren och Lars Wohlin hade. Nätverk som var avgörande för deras snabba etablering och expansion.

2. Jag har läst dina teorier om Siewert Öholms försök att stoppa Sjöbopartiet. Jag kan naturligtvis inte veta vad som rörde sig i Öholms hjärna för 30 år sedan, men jag finner teorierna lite väl långsökta. Mer troligt är att Öholm intresserade sig för Ian och Bert därför att han sympatiserade med dem, eller därför att han såg en möjlighet att skapa rubriker och själv tjäna pengar.

3. Du påpekar - korrekt - att gamla SDU inte försökt etablera några egna mediakanaler. Här skulle jag dock inflika att en av de största och mest seriösa svenska alternativa mediasajterna, Fria Tider, ligger mycket nära gamla SDU åsiktsmässigt. Om Kasselstrand & Co mot förmodan skulle vakna ur sin Törnrosasömn och aktivera sig inför valet skulle de säkert få eldunderstöd från Fria Tider.

4. Knäckfrågan är dock om de tänker vakna. Jag frågade ovan om AfS överhuvud taget finns annat än som en ifylld blankett på valmyndigheten. Frågan är fortfarande aktuell och obesvarad. Jag har inte sett några som helst tecken på att partiet finns eller att de har några planer att lansera sig inför valrörelsen. Om inte annat, så skulle det säkert skvallras här på Flashback om sådana planer fanns. Vad tre vet, vet världen står det ju i Havamal.

5. Vad gäller möjligheten för ett SD-liknande parti till vänster om SD, så håller jag med om att det utrymmet finns politiskt. SD:s politik de senaste åren har gått ut på att lägga sig så nära M som möjligt i alla frågor. SD röstade t. ex. för avtalet med NATO och svek sitt vallöfte om att stoppa vinster i välfärden. Tanken - som jag tror är ett fundamentalt feltänk - är att SD därmed ska bli salongsfähiga i moderaternas ögon och kunna delta i ett framtida regeringsunderlag. Vad SD glömmer är dock att politiska partier sällan gillar dem som försöker kopiera deras politik och sno deras väljare.

Dock tvivlar jag starkt på att gamla SDU - om de vaknar ur sin Törnrosasömn - skulle kunna lansera sig som ett vänsteralternativ till SD.

6. Dina funderingar om vindkraft köper jag inte alls. Om vindkraft på papperet är billigare än kärnkraft just nu beror det på politiska subventioner (vindkraft) och politiska straffskatter (kärnkraft). Det finns ingen långsiktig ekonomi i vindkraft. Framtiden ligger snarare i fusionskraft när den väl blir tillgänglig, och det kan gå snabbare än många tror. Jag tror överhuvud taget inte att teknologifientlighet och bakåtsträvande är en bra grund för ett nytt parti. Den nischen är redan befolkad med andra partier.

För att starta ett livskraftigt parti behövs dock ett politiskt program som skiljer sig markant från de befintliga. Detta hade knappast SDU hösten 2015 då förbundet uteslöts från SD, eftersom det skilde sig ytterst lite sakpolitiskt från moderpartiet.

Det hade heller knappast varit lyckat att lansera ett nytt parti offentligt under 2016-17 då dess ledare studerade i Finland och Singapore.

Vad de däremot borde ha gjort är att hålla sig själva och SDU aktuella genom att delta i den politiska debatten. Men trots att förbundet beskriver sig som "en av Sveriges främsta konservativa och nationalistiska opinionsbildare" på Twitter, så tycks det överhuvudtaget inte ha bildat någon opinion sedan brytningen med SD.

Nästan lika tyst har det varit från William Hahne trots att han suttit i Stockholms kommunfullmäktige sedan 2014. Denna passivitet kan göra det svårt att återlansera sig som kommunal kandidat inför nästa val, även om det sker för ett nytt parti.

Den enda i gänget som har hållit sig någorlunda aktuell är just Kasselstrand, trots att han befunnit sig utomlands större delen av tiden. Även om hans podd inte har nått ut till några breda folklager, så har åtminstone hans gamla anhängare kunnat följa honom, och förhoppningsvis lockat till sig en del nya.

Jag håller med om att det var frånvaron av utåt märkbar aktivitet som gjorde att gamla SDU försatte sina chanser, inte huruvida de bildade ett parti redan 2015 eller inte. De hade ju problem med att de inte fick ut det organisationsstöd som de hoppats på, men även utan det hade de ju kunnat uppdatera sin facebook lite oftare och skicka en och annan tweet för att hålla grytan kokande. En utomstående betraktare fick lätt intrycket av att de var en nedlagd organisation.

Mycket intressant om hur Ian & Bert kunde slå igenom. Enligt min mening absolut självklart att en journalist/producent inte själv får ta ett beslut om att praktiskt taget föra in ett parti i riksdagen.

Jag vet inte ens om de förmodade hoten med den tidens MeToo hade behövts. Säger inte TV-kanalens styrelse bara till Öholm och andra journalister hur de skall agera?

Jag tror att Öholm som medial kändis hade större frihet att göra som han ville.

Sedan är det frågan vilken roll Öholm spelade. Bert Karlsson påstod senare att det var han själv som genom idoget telefonerande lyckades få opinionsinstituten intresserade av Ny Demokrati. Han sa att han använde samma marknadsföringsmetoder som när han snackade in sina artister på svensktoppen.

Vi har ett helt annat medielandskap idag jämfört när Ny Demokrati kom in. Då var det helt nödvändigt att få uppmärksamhet i MSM för att ha en chans. Idag gäller inte det. AfS kan klara sig genom bevakning i alternativmedia.

Sedan är det kul att spekulera i vad som drev Öholm att på egen hand ta NyD in i riksdagen. Jag ser honom som en tidig regimkritiker som hatade etablissemanget, men till skillnad från dagens regimkritiker så handlade det inte om invandringen utan om avkristnandet av Sverige som han såg som en katastrof. Ny Demokrati var visserligen inte ett kristet parti men jag tror Öholm ansåg att det gamla etablissemanget måste avsättas till varje pris nästan oavsett vad som kom istället.

Jag hänvisar ju till länkar med liknande innehåll.



Jag vet inte vad Ians syfte var. Men Siewert Öholms syfte tycker jag verkar rätt uppenbart. Han brukade gå in och peta där han kunde. Minns en gång då han försökte blåsa upp en konflikt med två litet stökiga palestinska invandrarpojkar på en skola i Värmland. Syftet verkar ha varit att folk skulle dra slutsatsen att palestinier är jobbiga och stökiga (slutsats: Palestinierna är jobbiga även i Israel/Palestina och judarna har rätt, typ). Jag har svårt att tro att de här pojkarnas bråk med några andra elever skulle ha något nyhetsvärde på riksmedia-nivå. Inte en chans, skulle jag vilja säga. Siewert gjorde allt han trodde kunde gynna Israel eftersom han då trodde att Expressen inte skulle intervjua flickorna han anklagats för tafsa på (ETC eller någon annan mindre tidskrift körde den här nyheten kring 1990).

Jag noterar också att om Wachtmeister verkligen hade prioriterat invandringsmotståndet så hade kan kallat in Sven-Olle Olsson som ersättare när han avgick. Men något sådant var han tydligen inte intresserad av. Sven-Olle hade definitivt varit rätt man att få slut på cirkusen i NyD och få gaphalsarna att hålla klaffen och kavla upp ärmarna. Att det blev en folkomröstning i Sjöbo berodde väl till stor del på Sven-Olles egendomliga pondus. När Sven-Olle blev arg och inte fick som han ville blev han röd i ansiktet av ilska och hans röst lät som om det skulle kunna börja bildas is på fönstrena, typ. Jag har själv hört det. Väldigt märkligt. Läste i en tidning hur någon ojade sig över att ”de var jätterädda för Sven-Olle”. Och det stämde nog. Han var litet som en vallhund, typ.




Svar till Regulus i tur och ordning:

1. Ian och Bert hade i princip inget nätverk de använde till sina partier. Nämn en enda person de kände sedan tidigare och som hamnade på riksdagslistan. Tror heller inte att Peter Voors kände Bert eller Ian. Nils Lundgren och Lars Wohlin hade väl sitt gäng på runt 10 pers från Nej till euro-kampanjen. Nils Lundgren kände kanske Robert Bergqvist men han var inte med på Junilistan-projektet, bara Nej till euro-kampanjen. Birgitta Swedenborg på SNS kände kanske både Lundgren och Wohlin. Hon var faktiskt med på Junilistan-projektet. Hon var väl kanske den enda personen från någon äldre typ av nätverk som hängde med på Junilistan-projektet, vad jag vet. Men den som kom in EU-parlamentet tillsammans med Lundgren och Wohlin var Hélène Goudin, en helt extern rekrytering som hakat på när hon sett Junilistan-projektet presenteras på TV, typ. Hon hade inte alls någon näringslivsbakgrund utan var någon slags högstadielärare. Hon körde det vanliga 7-klöverreceptet förutom EU-frågan.

2. Se mitt tidigare svar till rough-justice ovan. Kan väl tillägga att beställningen av den tämligen suspekta opinionsundersökningen torde vara ett tämligen unikt drag av ett SVT-program. Och att SVT i princip skulle lansera ett lätt invandringskritiskt parti förefaller bara logiskt om syftet var att sabotera för ett riktigt invandringskritiskt parti. Kom ihåg att Radionämndens regelverk explicit sade att SVT skulle främja en positiv syn på invandring e dyl. Objektiviteten och ”neutraliteten” gällde inte i ”rasism”-relaterade frågor. När man rapporterade från Sjöbo var det hårdvinkling som gällde. Kommer ihåg när man intervjuade det bölande präst-paret som just lät Nej-sidan valbroschyr ”Sjöbo – ett demokratiskt föredöme”. Prästparet bölade över orden ”inte bara med avseende på rasen… buhuuu”. Vad som inte framkom i reportaget var att uttalandet kom från Tage Erlander och var av årgång 1965 och syftade på att Sverige var lyckligt lottat genom att slippa de raskravaller man hade i USA på den tiden med afro-amerikaner i massupplopp. Erlander sade något typ ”vi är ju så oändligt mycket mer lyckligt lottade, inte bara med avseende på rasen...”. Man bör också komma ihåg att 1988 fanns inget Internet. Så nyfikna kunde inte själva kolla vad som egentligen stod i Nej-sidans valbroschyr. Man var beroende av vad som sipprade igenom SVT:s hårdvinklade filter. Och det här var alltså samma SVT som genom Siewert Öholm lanserade Sjöboparti-konkurrenten Ny Demokrati.

3. Fria Tider är en enda mediekanal. Och den saknar den speciella funktion jag efterlyste. Notera också att Fria Tider när som helst kan säljas till någon med en helt annan redaktionell policy.

4. Knäckfrågan är väl om de tänker försöka använda den registrerade partibeteckningen till något konstruktivt. Att köra i egen regi går nog inte. De måste lämna över partibeteckningen till ett externt gäng.

5. Nej, SDU:arna kan inte själva lansera ett alternativ till vänster om SD. De måste ha tag i ett externt gäng. Möjligen kan de sköta hemsidan och stoppa i kuvert (men det sistnämnda sker väl i regel maskinellt nuförtiden).

6. Nyproducerad vindkraft är numera faktiskt billigare än nyproducerad kärnkraft per producerad kWh idag. Kolla själv.




Stämmer nog. Ett nytt parti bör ha en så tydlig egen nisch som möjligt. Dessutom bör det vara så rumsrent som möjligt. SDU var aningen mindre rumsrent än SD 2015. Detta problem har förvärrats med MUCF:s och kammarrättens beslutsmotiveringar.




Siewert Öholm hade nog rätt fria tyglar om det kunde sabotera för riktigt invandringsmotstånd.




Men genombrottet via Maximum Research var det väl Öholm som fixade? Eller var det Bert Karlsson som betalade för denna opinionsundersökning och sedan gav resultatet till Öholm? Detta är i så fall en nyhet för mig.