Kompletterande partier till SD, AfS möjligheter, finansieringsfrågor m m

På den nystartade sajten/bloggen https://vansteralternativtillsd.wordpress.com finns under rubriken ”Behovet av kompletterande partier till SD för att täcka upp fler väljarsegment” en intressant argumentation till varför det behövs kompletterande, invandringskritiska partier till SD. Först en introduktion och därunder ett helt utkast till någon slags ”valplattform” på uppåt 70 stycken (A4?)-sidor till ett av alternativen (ett litet till vänster om SD).

Medan 7-klövern kan täcka upp det mesta av den ekonomiska höger-/vänsterskalan där det finns några väljare att tala om så kan SD som ett enda parti bara täcka upp en begränsad del av höger-/vänsterskalan. Även om det går att täcka upp en ganska stor del av väljarsegmenten om man placerar sig ungefär i mitten så blir det ändå betydande områden kvar som man har väldigt svårt att täcka upp trovärdigt i alla väljares ögon. Utpräglat borgerliga väljare kan t ex ha svårt för att SD röstade nej till de marginalskattesänkningar som Alliansregeringen föreslog under den förra mandatperioden. Folk till vänster om mitten kan ha svårt för att SD nu säger sig vilja återinföra den bortre parentesen i sjukförsäkringen. Det är också svårt att trovärdigt samtidigt hävda att man vill ha samma skattesänkningar som Alliansen och samma generösa regler i socialförsäkringarna som Vänsterpartiet. Visst, hade man avstått från invandring hade vi kanske kunnat ha haft kvar samma regler i socialförsäkringarna som i början på 90-talet och samma antal bäddplatser i sjukvården med de marginalskatter Alliansen nu vill ha. Men magkänslan hos väljaren säger att detta inte är trovärdigt. Dessutom får SD i den realpolitiska miljö man verkar i praktiken välja mellan Alliansens och sossarnas alternativ med befintlig utgiftsnivå för invandring, antingen aktivt genom att rösta ja eller nej till förslagen eller så passivt genom att lägga ner rösterna. Och det vet väljarna.

En överläkare som vill ha sänkt marginalskatt röstar troligen inte på SD.

Troligen heller inte en långtidsjukskriven person som inte tror sig kunna bli kurerad i tid.

En långtidsarbetslös 55-åring upplever antagligen också att det finns vissa risker med att rösta på SD eftersom SD sagt att man vill samarbeta med moderaterna som vill sluta ge aktivitetsstöd efter 3 år och i stället hänvisa folk till försörjningsstöd. Speciellt om man har en slant på banken som man först måste förbruka innan man får försörjningsstöd (man får tydligen ha max 30 000 :- i likvida medel). Visst, SD kan säga att ”vi kompromissar inte i sociala frågor, bla, bla, bla”. Men litar de flesta långtidsarbetslösa på detta? Kan de inte ändra sig om ersättningen till långtidsarbetslösa precis som när det gäller sjukförsäkringen? Och vad händer om moderaterna i utbyte mot att få stöd för att klippa aktivitetsstödet efter 3 års total arbetslöshet erbjuder SD något typ möjlighet att upphäva medborgarskapet för folk som varit utomlands som jihadist-krigare eller aningen strängare regler för anhöriginvandring? Sådana frågeställningar bör kunna göra den långtidsarbetslöse nervös. Finns en 10-procentig risk för att han med SD + Alliansmajoritet i riksdagen tvingas gå till socialen så röstar han på sossarna eller t o m Vänsterpartiet hur mycket han än är mot invandring.

Så det borde alltså gå att pressa ut fler invandringskritiska mandat ur väljarkåren med ett alternativ till höger om SD i ekonomiska frågor och ett alternativ till vänster om SD i ekonomiska frågor.

Ekonomiskt till höger om SD har vi Medborgerlig Samling (MED) och sannolikt även Alternativ för Sverige (AfS). I och för sig finns det väl vissa som hävdar att MED bara lanserades för att dra röster från ett förmodat framtida Kasselstrand & Hahne-parti när de hade sparkats ut ur SD. Ilan Sadé, ny partiledare i Borgerlig Framtid några månader efter att Kasselstrand & Hahne sparkats ut ur SD och sedan ledare för efterträdaren MED, är född i Israel med judisk far och kan kanske misstänkas ogilla Kasselstrand & Hahnes mer pro-palestinska linje (som ju var anledningen till att de tidigare sparkades från partikansliet). Men oavsett hur det nu förhåller sig med den saken så verkar det redan finnas alternativ ekonomiskt till höger om SD.

Men ekonomiskt till vänster har det inte funnits några alternativ hittills. Och det är detta problem man på sajten https://vansteralternativtillsd.wordpress.com adresserar.

Tanken verkar vara att få tag på någon eller några personer som kan fronta för att registrera en partibeteckning senast 28 februari 2018. Med uppmärksamhet från någon sajt som har en del trafik bör detta vara möjligt. Folk kan då skicka in ifyllda blanketter med bara det egna namnet till den/de som håller i partiregistreringen. Jag tycker att detta verkar vettigt. Man måste göra ett försök. Jag hoppas att de som kan uppmärksammar initiativet på sociala medier. De som är intresserade av att hjälpa till får gärna PM:a mig här på Flashback så kan jag vidarebefordra eventuella mailadresser. En person/flera personer vars politiska historia kan spåras någorlunda med offentlig politisk verksamhet eller t ex ett wordpress-konto för läsarkommentarer är ju speciellt värdefull i det här sammanhanget. Den som inte sagt/gjort något dumt och är beredd att fronta är sannolikt guld värd. Det är personer som kan/vill fronta som behövs.

Folk måste också vara beredda att börja öppna plånboken om man vill att något skall hända. Med ett någorlunda rumsrent parti så bör folk kunna ta risken att skänka en slant. Den som har drygt en halv miljon bör var beredd att hosta upp 10 000 :- om man är en engagerad invandringsmotståndare. Jag är det. Man måste ställa in sig på att kunna offra några krogbesök eller en Mallorca-resa. Tänk som så att dylikt är ändå inte något man har kvar efter upplevelsen i fråga. Det är bara en upplevelse för stunden. Ställ detta mot känslan att i framtiden kunna säga ”jag gjorde ändå vad jag kunde” - inom högst rimliga gränser. Eller mot ”varför gjorde jag inget när jag kunde?”. Eller: ”varför försökte jag ens inte?”. Betalningsmetoder är i det här sammanhanget ett intressant problem, både till nya och gamla partier. Ser gärna en diskussion om detta i tråden. Själv är jag beredd att ta att outas som bidragsgivare även om jag helst slipper. Men inte som aktiv medlem/sympatisör e dyl, eller mja, det finns ju inga garantier så fort man postar något på nätet. I teorin kan ju AFA även hacka din bredbandsleverantör eller se till att någon där läcker även om detta hittills aldrig hänt och även om bolagen har ett ekonomiskt incitament att värna sina kunders anonymitet. Blir den som är inne på nationalistsajter outad så inser även porrsurfaren att han kan bli outad, och med detta talar vi om stora kundgrupper bredbandsleverantören inte vill förlora.

Man borde kanske också fundera på lösningar som att låta ett högeralternativ (AfS?) och ett vänsteralternativ till SD dela på ett hushållsutskick – varsitt blad i ett enda kuvert. Med tunnt papper blir kostnaden densamma som för utskicket för ett enda parti. Noterar här osökt att Ron Paul rätt nyligen lanserade tankegången att samarbeta med amerikanska ”progessives” i motsatt ände av den ekonomiska skalan för att få stopp på Neocon-figurernas utrikespolitik och försvarsspenderande. Ron Paul föreslog att hälften av besparingarna på försvarssektorn kunde gå till skattesänkningar (enligt hans önskan) och hälften till statskassan (enligt ”progessives”) önskemål.

Funderar också på vad ett parti som Alternativ för Sverige skulle kunna ha som bete för väljare på högerkanten. Man verkar satsa på Stockholm trots att höginkomsttagar-stockholmare torde tillhöra den grupp som i snitt fnyser mest åt att stänga gränserna. Men kanske skulle kommunernas köp av dyrare bostadsrätter i Stockholmsområdet kunna skrämma. ”Vad händer med värdet på din bostad om man dumpar en somalisk man med 3 fruar i ditt hus?”. ”Vad händer om väljarna i utanförskapsområden börjar kräva att kommunerna i högre grad skall börja häva bostadssegregeringen genom att köpa fler bostadsrätter och dumpa fler figurer typ somalier med 3 fruar där?”. Jag är i och för sig skeptisk till att dylika argument kommer att funka förrän folk verkligen ser att det händer (och är för sent). Men man kan ju försöka.


FORTSÄTTNING NEDAN

FORTSÄTTNING:

Sammantaget tror jag att det skulle vara litet lättare att plocka röster aningen till vänster om SD än på AfS troliga position. Här, litet till vänster, finns antagligen en relativt lätt-tappad men begränsad reservoar av väljare med tyngdpunkt bland människor i de lägre inkomstskikten med tyngdpunkt på skogslänen. Man bör dock komma ihåg att väljarunderlaget för (s) och (v) i relativt hög grad utgörs av invandrare som i relativt liten grad röstar invandringskritiskt. Å andra sidan har valdeltagandet i denna grupp hittills varit relativt lågt. Så det finns väl en del potentiellt mandatunderlag att hämta där. I alla fall än så länge. I Sydsverige ger partier med en slags vänsteridentitet sämre vibbar än i skogslänen. Där vill man ha ett icke-vänsteralternativ även om man i sak kan vara väldigt sossig när det gäller socialförsäkringssystemen. Så ett parti med en vänsteridentitet kommer sannolikt att gå sämre i Sydsverige där det finns rätt mycket folk. SD får suga upp folk i de lägre inkomstskikten där. I Sydsverige är man väl också mer mot islam. Det föreslagna vänsteralternativet på https://vansteralternativtillsd.wordpress.com föreslås få en mer neutral syn på islam. Man tycker inte att ett amerikanskt ghetto är mindre farligt för vita kristna än Rosengård eller Rinkeby.

När det gäller det gäller den föreslagna ”valplattformen” för ovannämnda vänsteralternativ så kan man kanske tycka att den är litet mastig som utgångspunkt. En naturlig tanke är kanske att börja med några begränsade programpunkter för att lättare hitta en minsta gemensam nämnare. Men om man i stället startar med rätt många programpunkter med rätt rätt utförliga motiveringar och resonemang så blir det lättare att utröna vad man är ense resp oense om och var man eventuellt inte kan komma överens. Då undviker man problem längre fram. Man får ett bra underlag för att svara på frågan om man är rätt människor att samarbeta med varandra eller inte.

Den som är intresserad av att hälpa till att promota vänsteralternativet ovan eller har förslag på människor som är lämpliga att fronta får gärna PM:a mig. Jag vidarebefordrar gärna mailadresser och namnförslag. Debatt om idén tycker jag vi tar i den här tråden.

Synpunkter på AfS, vilken inriktning partiet bör välja och ett eventuellt samarbete med ett vänsteralternativ tycker jag också att vi tar i tråden.

Synpunkter på vilka andra typer av kompletterande partier som man tycker vore bättre tar vi också i tråden. Kan t ex tänka mig att en del tycker att ett mer radikalt alternativ till SD som vill börja deportera invandrare är en vettigare differentieringsvariabel (men det tror inte jag).

Nya metoder för betalning är också lämpligt att diskutera i tråden. Denna fråga är intimt förknippad med hur man skall få fram finansiering till nya och även befintliga partier som inte är mainstream. För runt 15 år sedan kunde man fortfarande anonymt på vilket postkontor som helst sätta in pengar på vilket postgirokonto som helst. Sedan kom en gräns för anonyma donationer på runt 100 000 kr. Idag kan man inte sätta in en spänn anonymt. Får AFA tag på ett partis räkenskaper så kan man en dag stå där uthängd som donator till något olämpligt. Detta är kanske inte lika stigmatiserat som att vara medlem, men nästan. Detta begränsar antalet donatorer och bidragsgivare. Frågan är om man skulle kunna åstadkomma en lösning med t ex Bitcoin och hur detta praktiskt skulle kunna gå till i detalj.

Det är mycket möjligt att det så småningom kommer att finnas plats för ett vänsteralternativ till SD, i synnerhet om SD etablerar sig som ett borgerligt parti.

Initiativ till ett sådant parti togs dock förra året av "Folkets rätt 201", men initiativtagarna lade planerna på is på grund av att de inte lyckades rekrytera tillräckligt många aktiva partianhängare.

Det är nu för sent för att starta upp ett helt nytt parti på riksnivå inför höstens val. AfS, som kommer att lansera sig inom kort, har förberett sig i åtminstone 1,5 år och har ett brett nätverk och kontaktnät i ordning.

De som efterlyser ett vänsteralternativ till SD får helt enkelt börja opinionsbilda i sakfrågorna, liera sig med likasinnade och sedan eventuellt satsa på valet 2022.

Svar till Alfheim:

Den som lagt upp sajten https://vansteralternativtillsd.wordpress.com verkar i högsta grad vara medveten om att det är bråttom. Sajten är inte färdig, default-moduler med Wordpress ursprungliga text finns kvar. Allt har bara handlat om att få upp en någorlunda färdig text som duger fortast möjligt.

Tanken verkar ha varit ”nu måste förfan något hända, jag kommer att ångra mig resten av livet om jag inte i alla fall gjorde ett försök!”. Detta intryck borde stämma till eftertanke. Varför känner en person som tycker att han/hon måste var någorlunda anonym att något måste hända, att det måste komma ett kompletterande parti? Den som totat ihop det här förslaget till valplattform är uppenbarligen inte politiskt och nationalekonomiskt okunnig. Det finns en väldigt bra bredd på materialet. Material som inte finns på nätet och som är 25, 30, ja t o m uppåt 50 år gammalt finns med. Personen i fråga verkar vara väldigt väl bevandrad i årtionden av debatt, nationalekonomi, utrikespolitik, religion och t o m kommunikationsateori. Hur många känner till det oranga häftet med titeln ”The Positioning era”? Info om detta finns kanske på nätet, jag har inte kollat. Men den här personen verkar veta vad han talar om någorlunda. Tror dock inte att han själv jobbar med kommunikation. Men det jag vill säga är alltså att om sådan här person som har järnkoll, eller snudd på järnkoll, på så här pass mycket inom den politik-relaterade sfären och nu tänker ”det här går förfan åt helvete, jag måste bara göra något”, vad bör då andra tänka? Skall man sitta med armarna i kors eller i alla fall försöka? Skall man försöka heja på ett sådant här alternativ på sociala medier och uppmärksamma andra på idén även om det kanske inte lyckas eller skall man säga ”nä, det går inte” och därmed vara 100 % säker på att det inte går?

Man kan inte ha perspektivet flera år på att lansera ett nytt parti. Ny Demokrati fick till sin partiregistrering på några veckor genom uppmärksamhet i media som gjorde att folk strömmade till. Macron gjorde en liknande raketstart.

Det avgörande idag för att starta ett nytt, invandringskritiskt parti är att man får uppmärksamhet från en redan befintlig invandringskritisk sajt med hyfsad volym på trafiken. Man behöver också någon slags auktoritet som folk lyssnar på och som säger typ ”skriv på nu förfan, det är bråttom, du har hyfsat anonymitetsskydd eftersom man kör det via Notarius Publicus”.

Man behöver också personer som frontar utåt och som inte sagt något dumt. Eller i alla fall inte sagt något alltför dumt.

En sajt som Flashback skulle kunna fylla funktionen att som ringarna på vattnet sprida info om initiativet och få folk att börja rycka i lämpliga människor som skulle kunna ställa upp. Man behöver också som sagt uppmärksamhet från alternativa media. (Tyvärr tror jag dock att några av de större alternativa medierna kontrolleras av personer med fel underliggande agenda.)

Jag noterar också att jag inte kände till partiinitiativet ”Folkets rätt 201" förrän du informerade mig om detta i denna tråd. Ändå torde jag tillhöra de 0,01 % av väljarna som följer alternativa medier mest noggrant. Detta visar på en del av problemet med initiativet ”Folkets rätt 201”.

Jag noterar också andra problem med tänket kring ”Folkets rätt 201":

Jag tror inte någon som hävdar att Estonia sjönk p g a sabotage i stället för p g a stormen kan fronta för ett parti som vill bli taget på allvar. Jag har själv haft litet tankar kring något som kallas för konspirationsteori och som rör ett terrordåd där jag höggradigt misstänker att det är fråga om en modern variant av Gladio. Men jag skulle aldrig säga det offentligt om jag vill bli trodd i andra frågor. Det är svårt att få tag i folk med trovärdighet som kan och vill fronta. Man får kanske kompromissa. Men helst inte.

Jag noterar också att partiet ”Folkets rätt 201" varken knäppte på rätt strängar för typiska invandringskritiska aktivister som är brinnande i själen eller för någon tydlig del av den breda allmänheten. Det hela var väldigt fluffigt. Om man skulle försöka identifiera en position i det politiska landskapet för det här partiet så skulle man kanske komma fram till något typ hur Centerpartiet var förr, plus kritik mot invandring kryddat med en liten dos miljöpartism. Men man saknade något som kunde tända gnistan hos människor som är brinnande eller, potentiellt brinnande, i själen. Initiativet https://vansteralternativtillsd.wordpress.com verkar adressera båda dessa frågor i högre grad. Den verklighetsuppfattning man framför kan kanske appelera till en del eldsjälar. Att appelera till eldsjälar är i och för sig svårt om man inte vill skrämma bort andra. Man måste väga sina ord på guldvåg. Man måste ge sig ut på litet tunn is givet den verklighetsuppfattning folk har men ändå inte trampa igenom. I alla fall måste Expo och Researchgruppen vara tvungna att extrapolera och förvränga en hel del för att få fram den bild man själv vill. Samtidigt måste man ha ett tydligt bete bland en tillräckligt stor väljargrupp. I denna väljargrupp skall man förhoppningsvis kunna fylla på med mer folk utöver typiska eldsjälar. Initiativet https://vansteralternativtillsd.wordpress.com siktar in sig på en tydlig grupp som har väldigt rationella, privatekonomiska skäl att oroa sig för invandringen och som kan känna sig oroliga för att rösta på SD. Jag talar här om de långtidssjukskrivna och de långtidsarbetslösa. T o m sossarna kan för dessa människor upplevas som riskabla eftersom sossarna i Tyskland avskaffade ersättningarna till de långtidsarbetslösa med Hartz IV-reformen år 2005. Detta innebär att man alltså har ett väldigt bra bete för en relativt stor kärnväljargrupp och deras anhöriga. Man måste ha något sådant. I alla fall är det en väldig fördel om man kan hitta något sådant.

SD har i och för sig aldrig haft något klockrent, privatekonomiskt bete åt väljarna. Det som SD har levt på hela tiden är att man varit i princip det enda invandringskritiska alternativet att välja på (utom när Ny Demokrati fanns på agendan). För en ny aktör krävs något mer. Något starkt skäl till att SD inte duger. Och detta tror jag att https://vansteralternativtillsd.wordpress.com identifierat. Detta är av väldigt avgörande betydelse om man skall ha någon framgång, tror jag.

Alternativ för Sverige har hittills inte presenterat så mycket bra ekonomiska argument eller andra, för den breda allmänheten, särskiljande faktorer jämfört med SD. Jag antar i och för sig att de stödjer Alliansens krav på marginalskattesänkningar för höginkomsttagare. Men Alliansväljare inbillar sig i regel hellre att moderaterna är invandringskritiska än röstar på ett alternativ. Moderaterna har ett starkt varumärke. Folk ser vad de vill se i detta parti eftersom de först och främst vill vara moderater. Noterar i detta sammanhang att det också finns en del löjligt fattiga människor som stödjer moderaterna för att stärka självkänslan. En del som tycker att de är ”övre medelklass” för att de har typ en halv miljon på banken (fattigt jämfört med Västeuropasnittet) är också moderater av det skälet.

Vill också tillägga att om man inte lyckas registrera en partibeteckning senast 28 februari så är det ju ingen nackdel att i alla fall ha en partibeteckning till nästa val. Eller till ett nyval. Blir det nyval så blir det antagligen VÄLDIGT kort om tid att registrera partibeteckning.

Alfheim ovan verkar vara en SD-insider, kanske med ett egenintresse att slippa konkurrens. I alla fall var Alfheims spådom att Kasselstrand & Hahne inte skulle bli uteslutna felaktig.

Det som sägs på Vänsteralternativ till SD-sajten är i o f s klockrent. Problemet är väl snarast invandringsmotståndarnas oförmåga att handla rationellt och logiskt. De satsar tid och pengar på fel saker. Tid satsas på meningslösa poddar som folk inte har tid att lyssna på. Pengar satsas på en ur opinionsbildningssynpunkt meningslös bok om våldtäkter av Ann Heberlein. Folk inser inte att det inte hjälper även om boken blir jättebra.

När det gäller de 1500 underskrifter som behövs så är detta en baggis om något av de större alternativmedierna uppmärksammar namninsamlingen, lägger ut en pdf och uppmanar folk att skriva på.

När folk läser Orddepotens argument för ett parti strax till vänster om SD på https://vansteralternativtillsd.wordpress.com så processar deras hjärnor egentligen inte argumenten i sak på allvar. De går på en redan etablerad verklighetsuppfattning och stämmer som hastigast av mot denna. Det handlar om magkänsla. De ställer sig aldrig på allvar frågan vilka konsekvenser det får att 7-klövern kan erbjuda 7 olika alternativ som täcker upp olila egenintressen och smaker medan det på den andra planhalvan bara finns ett alternativ. Det krävs antagligen att någon auktoritet sätter frågan på deras dagordning för att de skall göra detta. Tyvärr.

Tvivlar därför på några spridningseffekter pga denna Flashback-tråd. Tanken är väl att iden ska sprida sig från mun till mun på sociala medier. Rent allmänt är det väl knepigt att åstadkomma något sådant. Iden är väl också lite för "osexig". Valplattformen med sida upp och sida ner om socialförsäkringar o dyl kryddat med lite snack om omvänd rasism... Snaaark, säger folk. Och så förmaningar om att försöka undvika "onödig" extra koflikt med islam... men det som triggar igång aphjärnan på folk idag är muslimer som "våldtar våra honor", typ. Du har inget rationellt, kalkylerande tänk som på en think tank betald av George Soros. Inte ens på SD:s kansli. Möjligen finns ett rationellt tänk kring att förhindra att folk röstar på AfS (men om de röstar på moderaterna så är det OK, i alla fall ibland).

Alltså, våldtäkterna nämns under exempel på vad som kan vara omvänd rasism. Du kan bara ha läst innehållsaförteckningen (30 punkter), den övergripande presentationen och kanske litet i början. Du har max läst de första 40 procenten av texten. Men den där kopplingen till islam som man börjat göra på senare år finns inte där. I stället hänvisar man till USA där man faktiskt har officiell statistik på offer-sidan och där det visar sig att det nästan inte förekommer att svarta kvinnor våldtas av vita män.

Tänket att i princip lyfta ut islam ur förkunnelsen verkar dels gå ut på fruktan för motreaktionen från muslimer samtidigt som invandringsvolymerna inte minskar om man jamar på om islam och dels på en vilja att hålla kvar kristna dispensationalister och merparten av homosarna i Sverigedemokraterna. Man vill dela upp väljarkåren tydligt där SD tar hand om en bit och vänsteralternativet en annan. Tänket är vettigt då vänsteralternativet bara skulle ligga aningen till vänster om SD och alltså bli något typ sossarna och inte vänsterpartiet. Då minskar man risken för att hålla på och kriga om samma väljare som SD. Ju fler faktorer man kan hitta för att dela upp väljarkåren, desto bättre, antar jag. Synen på kärnkraften är ett annat exempel på där man skiljer sig från SD. Motiveringen verkar vettig. Samtidigt öppnar synen på kärnkraften möjligheter att plocka in miljöparti-väljare och kanske en del vänsterpartister. Resonemanget kring Hartz IV och hur sossarna gjorde i Tyskland kan kanske locka över en del vänsterpartister.

Allt verkar rätt genomtänkt. Men det är inte fråga om att trycka på rätt knappar för att trigga igång typiska nätkrigare. Tänket bygger väl mer på hur man skall locka vanliga väljare i ett senare skede. Det finns områden i valplattformen där man är ute på tunn is och där minsta kommatecken kan leda till problem. En tydlig medvetenhet om problemet verkar finnas. Ordvalet ”evakuering” i stället för något typ ”etnisk rensning” för att beskriva vad som hände i Palestina 1947-48 framstår väl som nästan komiskt underdånigt på sätt och vis. Men jag skulle tro att det är nödvändigt. Frågan är snarast om det räcker.

En sak man bör komma ihåg när det gäller de 30 punkterna, med ibland rätt utförliga diskussioner under respektive rubrik, är att de sannolikt är bra som underlag att bocka av punkt för punkt för personer som funderar på att bilda ett parti tillsammans och vill kolla att man tycker någorlunda lika, och var man eventuellt och eventuellt inte, kan prata ihop sig innan startar upp det hela. Jag inbillar mig att punkterna kan användas även av personer med åsikter som avviker en hel del från de som framförs i valplattformen.

Avslutningsvis vill jag påpeka att om någon hoppas på reklam för den här idén i andra sociala medier än Flashback så får ni nog försöka åstadkomma detta själva. Jag har gjort ett försök på Facebook-gruppen ”Stå Upp För Bechir Rabani” https://www.facebook.com/groups/2085...f=group_header . Censuren hann dock slå till medan jag var inloggad. Krävdes på extra inloggningsinformation för ett konto jag haft i mer än 5 år. Så postningen hann väl inte komma iväg och om så blev fallet så blev den sannolikt bortplockad direkt. Bechir Rabani kom förresten med ett väldigt intressant avslöjande om vilka som jobbade på Facebook Sverige innan han dog. Flashback är väl ett av de få andningshålen om man är mån om sin anonymitet och vill posta grejer som åsiktspoliser ogillar.

Du har rätt. Våldtäkterna nämns faktiskt tydligt som ett exempel på omvänd rasism. Men man nämner inte islam i sammanhanget. Däremot våldtäktsfrekvensen svart mot vit och vice versa i USA.

Ingen bryr sig om MED, förutom ett tiotal postare på Flashback som försöker framställa dem som någon form av opposition. Varför tror du att Filter hade en 15-sidors intervju med Nyheter Idags Chang Frick just, för att han är ett hot mot det rådande systemet?

Det är samma nyblivna 18-åringar som lät sig luras av Piratpartiet häromsistens som kastar bort sin röst på de där.

Det är jävligt tråkigt, för all deras ungdomliga entusiasm, drift och hat mot orättvisor kunde fångats upp betydligt bättre av något annat parti, NMR till exempel.

Svar till nils.flygel:

Lustigkurre där. Alla med ett minimum av politisk insikt vet att en av de grundläggande anledningarna till att NMR inte förbjudits är att man därigenom kan solka ner 18-åringar och yngre så att de blir oanvändbara för mer rumsrena partier som en bredare allmänhet faktiskt kan tänka sig att rösta på. Kom ihåg att nazisterna på 30-talet, när vi ännu inte hade fått Lex Åberg (lagen om hets mot folkgrupp som instiftades år 1947 p g a den verksamhet som Einar Åberg, ledare för Sveriges Anti-Judiska Kampförbund, bedrev) som mest fick runt 1 % av rösterna. Notera också att vi då hade ett rätt annorlunda samhällsklimat med raslära i Soldatinstruktions-manualen, förbud mot invandring av zigenare sedan 1912 (lagen avskaffades 1954) samt ett rasbiologiskt institut sedan början av 20-talet.

I och för sig gör det väl inte så mycket för mer rumsrena partier (eller kanske snarare mindre orumsrena partier) om NMR lyckas värva figurer typ de där dokumenterat lätt förståndshandikappade personerna som mördade transan Madeleine Delbom i Långshyttan som de var skyldiga pengar. Men när man lyckas dra till sig yngre killar som kombinerar en stark emotionell drivkraft med en viss intelligens, typ när NRP lyckades värva Patrik Ehn på 80-talet, så innebär detta i realiteten en förlust för mer rumsrena partier. Individer typ Patrik Ehn kan, om de lyckas hålla sin politiska läggning i garderoben [nykterism är väl då bra antar jag om man vill undvika en motsvarighet till något typ Eric Erfors (Expressen) bravader], utgöra en motvikt till andra individer med motsatt innehåll i garderoben som jobbar på insidan i nationalistiska/invandringskritiska organisationer för att göra partierna till kontrollerad opposition och vid ett skarpt läge kan trycka på fel knapp i riksdagen. Sådant här är antagligen en viktig anledning till att Sverige och Danmark inte har samma lagstiftning som andra EU-länder inom rasism/antisemitism-området trots att vi egentligen skall ha det (Danmark har eventuellt ett formellt undantag men Sverige har det definitivt inte).

När det gäller MED och Chang Fricks intervju i Filter så vill jag fylla i med att Ilan Sadé numera verkar kontrollera Nyheter Idag ekonomiskt. Jag tror inte att det sistnämnda är bra om nu Ilan Sadé & Co tog över Borgerlig Framtid och sedan lanserade Medborgerlig Samling bara för att dra röster från ett sannolikt, framtida Kasselstrand-parti. Och risken för att det faktiskt förhöll sig så verkar rätt stor då tajmingen stämmer häpnadsväckande väl med att Kasselstrand & Hahne sparkades ut ur SD och spekulationerna om ett nytt parti började ta fart.

På det hela taget tycker jag att ägar-/finansieringsbiten när det gäller alternativ media är en riskfaktor. Det finns inget stort, mer moderat alternativmedium som kontrolleras av en större grupp människor av kristen europeisk bakgrund med ekonomin tryggad (pensionärer, välbärgade bönder, rika människor) som man nästan helt säkert kan veta inte tycker att Prio 1 är att för all framtid slå undan benen för nazism och liknande utan att minimera mängden problem för svennar. Nu invänder sådana som du kanske att ”jamen vi har ju NMR och Nordfront, bla, bla, bla”. Men det var ju inte det jag menade med att undvika problem. Hade vi gjort som nazisterna velat och t ex deltagit i 2:a världskriget på Tysklands sida hade vi defintivt haft problem kring 1944/45. Nu klarade vi oss istället så bra. Tyvärr förvaltade man inte arvet efter den skickliga balanseringen mellan stormakterna under 2:a världskriget speciellt bra efter kriget. Speciellt inte de senaste 35 åren. I stället fick vi någon slags gradvis implementering av idéer som påminner om Hooton-planen, Kaufman-planen, Coudenhove-Kalergis idéer m m. En slags nedmontering av Sverige i slow motion. Vi fick en slags bestraffning trots att vi inte varit med i kriget. Litet som att sossar och kommunister som röstat mot Hitler ändå fördrevs från östligaste Tyskland 1945 eller blev offer för massvåldtäkterna eller fick dö i fånglägren för ”Disarmed Enemy Forces” sommaren 1945 i Rhen-dalen där man ransonerade mat och vatten starkt och inte släppte in Röda Korset (James Bacque skrev om det sistnämnda i ”Other Losses” från 1989). Vår typ av bestraffning är visserligen klart mer civiliserad och human men det är ändå en slags bestraffning för något vi inte gjort.

När det gäller alternativmedia noterar jag också att svenska invandringsmotståndare hellre verkar ägna sig åt meningslösa poddar och rätt meningslösa, analyserande bloggar. Inte åt det dagliga nyhetsflödet och att ta kontroll över trafiken på Internet i det avseendet. Där är det i stället personer med judisk bakgrund som är mer aktiva trots att de bara utgör en liten bråkdel av de aktiva invandringskritikerna. De verkar ha ledningarna rätt dragna i skallen. Problemet är bara att det finns rationella och legitima skäl för personer med judisk bakgrund att vara skeptiska till svensk och annan europeisk invandringskritisk/nationalistisk verksamhet. Detta utgör en osäkerhetsfaktor. Man kan inte klandra en person med judisk bakgrund för skepsis visavi verksamhet som i realiteten har nytta av figurer typ Patrik Ehn förutsatt att de kan hålla sina böjelser i garderoben.

På det hela taget kan man väl säga att ledningarna är gravt feldragna i skallen på så gott som alla icke-judar i politiskt och medialt avseende, inklusive invandringsmotståndarna. Jag tror att du är ett rätt bra exempel om det du sysslar med inte är någon slags satir. Du verkar sakna verklighetskontakt. Aktiva invandringsmotståndare ser inte ens de mest grundläggande behoven. Man ser inte vikten av att kontrollera agendan för de invandringskritiska väljarna genom att kontrollera det dagliga informationsflödet. Man ser inte vikten av att kunna erbjuda ett tillräckligt brett spektrum av partier för att tillfredsställa olika särintressen och känslomässiga preferenser. Det är som om en herrsko-handlare bara skulle erbjuda storlek 43 i stället för 7 alternativ i form av storlek 40, 41, 42, 43, 44, 45 och 46. I Sverige har invandringskritiker 1 st parti att välja på. Invandringsförespråkare har 7 st. Det är litet som att säga ”klipp av tårna om du behöver storlek 46” eller ”sätt i papper om du behöver storlek 40” eller gå till den konkurrerande skoaffären. Men det här problemet går bara inte in i skallen på en poddande svensk invandringsmotståndare av kristet ursprung. I stället fortsätter man med meningslöst poddande som ingen har tid/ork att lyssna på och skänker pengar till en i praktiken rätt meningslös bok om våldtäkter av Ann Heberlein. Hon har hittills fått in 1 miljon. Kanske är man t o m så jävla stenkorkad att man dessutom, precis som Ann Heberlein, röstar på moderaterna som leds av en man som förespråkat fri invandring och var minister i Reinfeldts regering. Eller så skänker man pengar till Jim Olssons stämning av Expressens Thomas Mattsson som bara innebär att han skadar sig själv. Det man skulle ha gjort var att övertala Jim Olsson att låta bli och i stället skänka pengar till ett alternativt medium eller ett alternativa partier av den typ jag efterlyser. I stället blev det 700 000 :- i spisen. Det borde ha funnits alternativa medier som förklarat för folk att svenska domstolar kontrolleras av 7-klövern och att resultet av stämningar blir därefter. Men det fanns det inte. Det borde också på ett tidigare stadium ha funnits alternativa medier som månat tillräckligt om folk för att instruera dem var man kan registrera en e-postadress anonymt utan att lämna ut mobilnummer. Förr gick det att registrera Hotmail-adresser anonymt genom att uppge en säkerhetsfråga. Det går inte idag. Det finns ställen som erbjuder tillfälliga, anonyma registreringar. Kanske finns det också ställen som erbjuder permanenta anonyma e-postadresser. Sådant hade man kunnat upplysa om. Men icke.

Måste också säga några ord om Chang Frick. Han är en lysande journalist. Fantastisk underhållning. Han hade passat bra som kvällstidningsjournalist. Nu verkar han närmast leva i misär. Den budget Ilan Sadé kan erbjuda medger inte att Chang Frick kan jobba yrkesmässigt verkar det som. Det är också trist att Chang Fricks bakgrund och som potentiellt offer för svensk rasism av äldre typ innebär en osäkerhetsfaktor. Jag tror inte att man bör sticka under stol med detta. Det är en logisk följd av den i och för sig relativt begränsade officiella rasism vi hade i Sverige förr i tiden. Tyvärr. Tycker dock att det hade varit bra om en person som Chang Frick hade kunnat leva på att sälja sina artiklar och leva drägligt på detta. Han förtjänar det.

En annan stjärna är Egor Putilov. Han säger att han inte gått någon rysk motsvarighet till Tolkskolan. Jag tvivlar i och för sig på detta. Han är för smart för att jag inte åtminstone skall hysa en viss liten misstanke. Avslöjandena i hans artiklar är fantastiska. Men publiken är för liten.

Jag undrar just hur SD kommer att bränna sina 50 miljoner i årets valrörelse. Jag tror det blir ett litet, tunnt valutskick som vanligt med litet fraser och en bild på Åkessen och budskapet att ”Jimmie Åkesson är en mjuk och fin kille, inte en otäck rasist”. Sedan blir det TV-reklam på samma tema. Vi kommer inte att få se ett tjockare utskick med konkreta, trovärdiga ekonomiska förklaringar till varför det inte är rationellt ur ett krasst ekonomiskt egenintresse-perspektiv att rösta på 7-klövern. Inte heller länkar till alternativa medier. Nämner man alternativa medier så blir det möjligen indirekt som när Mattias Karlsson/Anders Lundgren (nej, han mindes visst inte om han kallat sig Anders Lundgren eller ej ) förklarar att Fria Tider är en rasistisk publikation och att Kasselstrand är rasist eftersom han brukar läsa Fria Tider.

De som ser problemen med dagens invandringspolitik tenderar att även stå till höger i ekonomiska frågor, jag ser inget utrymme för vänsternationalism eller vänsternazism.

Det avgörande för min del är faktiskt SD:s rovdjurspolitik, jag kan inte rösta på ett vargfientligt parti, jag hade kunnat bortse från SD:s efterblivna ekonomiska politik(ex lägre arbetsgivaravgifter för små företag) om deras politik i övrigt hade varit bra.

Är du säker på det? Finns ju många f.d. sossar som röstar på SD, och folk som vill minska invandringen för att behålla välfärdsstaten. Så nog finns det ett utrymme för ett parti som står till vänster om SD, däremot inte riktigt än. Det skulle i så fall vara i ett scenario där SD sitter i regering med Moderaterna, och gör de tidigare sosseröstarna besvikna, samtidigt som det nog helst inte vill gå tillbaka till S.