Citat:
Ursprungligen postat av
StillaHavet
Ett av huvudargumentet för AfS visar sig stämma. SD fick som vi alla visste, 0,0% inflytande. Om de har det är det i fel riktning. Slutsatsen kvarstår att Sverige gynnas av två nationalistiska partier, ett på 4 och ett på 14% istället för bara ett på 18 procent.
Vi får två tider i talarstolen, två platser i debatter, konkurrens om nationalistiska väljare, möjlighet att nå delvis olika grupper nya väljare, mer exponering i media, etc. 2022 är det val igen och då hoppas jag det sjunkit in hos fler att AfS + SD ger mycket högre utväxling än enbart SD.
Störst möjlighet att nå nya väljare har AfS hos de yngre som ännu inte stelnat i tanken och känslomässigt låst fast sig vid SD och Åkesson.
Just därför måste ett parti som AFS, eller SD för den delen, se till att driva kampanj mot de unga.
Jag vet på min gymnasieskola att man aldrig ens såg till SD och när de väl kom så blev det konflikter.
Varför ska det vara så svårt att anordna en invandringskritisk anti-vålds grupp?
Ghandi lyckades ju kasta ut de ockuperande trupperna genom icke-våld.
Men så kommer man till Sverige, där de ockupationskritiska misslyckas med att vara radikala - och då tycker det vore bra att bli ännu mer radikala. Trots att den svenska historian upprepat visar att den linjen är helt misslyckad. Inte ens de radikala vänsterextremisterna (kommunisterna) på 1970-talet lyckades få något politiskt inflytande.
En kille med en pin som säger: "Jag röstar på AFS och jag är inte farlig" skulle göra mycket mer nytta än att skicka dit någon som skriker "Sverige åt svenskarna".
Unga människor har ett starkt behov av att känna sig delaktiga i något.
Om jag tänker tillbaka på slutet av 1990-talet så hade några trevliga SD-ansikten nog kunnat göra mig till SD-are redan då. Istället fick man ständigt läsa om Karl XII stök, skinnskallar, nynazister, osv. Inget man ville associeras med.
Egentligen är det konstigt att svenskar är så trögfattade. Varför kan man inte se på vad som fungerar i andra länder och göra likadant?