Citat:
Ursprungligen postat av
JOBengtsson
Nu är det andra gången du säger det här, och det är helt fel. Jag måste därför svara på samma sätt: Vad du tvingar mig att diskutera är de centrala distinktionerna och definitionerna på det här området, som ju måste vara grundläggande om AfS, som du med rätta insisterar, ska kunna svara på frågor. Anledningen till att jag måste uppehålla mig vid detta är att du hela tiden tjafsar genom att låtsas inte förstå dem.
Nej, såtillvida som de är begrepp med bestämda definitioner är de objektiva begrepp, objektiva storheter. Du kan använda andra definitioner, men det gör inte begreppen mer objektiva. Jag har inte "verkat för" medborgarskapets nationalitet. Vad jag verkat för här är bara den elementära definitionen av och distinktionen mellan den och etnisk nationalitet.
Vad jag säger är att jag anser att populismen i dess lägre form och radikalnationalismen inbegriper politiska problem, och att AfS därför inte bör välja deras väg.
Bra, tack.
Menar du att det faktum att det inte finns någon skillnad mellan dem implicerar "pseudonationalism"?!
Är det så att du menar att AfS överhuvudtaget inte bör acceptera medborgarskapets nationalitet som skild från den etniska?
Vad jag hittills tvingats diskutera är bara den grundläggande distinktionen mellan medborgarskapets och etnicitetens nationalitet, och för den behövs inga tillförda kriterier. Anledningen till att jag inte kunnat gå vidare utöver denna fråga är att du låtsats inte förstå den, och att det ser ut som om du möjligen inte accepterar den.
Citat:
Ursprungligen postat av
JOBengtsson
Jag använder givetvis ingenting mindre än en någorlunda objektiv definition. Det principiella förnekandet av en medborgarskapets nationalitet skild från den etniska innebär exempelvis en extrem radikalnationalism - som AfS inte står för.
AfS bör vidareutveckla SD:s ideologiska positioner, i SD:s - och den populistiska nationalismens i allmänhet - egen ideologiska dimension, bortom höger-vänsterskalan. Men inte genom radikalnationalism, utan genom att införa nya ideologiska element och resurser av det slag jag föreslagit, inklusive flera från den "nya högern", som SD hittills saknat. Och därmed bör partiet, tycker jag, s.a.s. inte enbart gå i SD:s egen riktning, utan också skilja sig från dem, främst genom en ny Europaorientering.
Den radikalnationalistiska marknaden täcktes väl in ganska bra av ND och SvP också? Om den är så stor som du tycks tro, varför lades de ned? Det är möjligt att vissa tar avstånd från radikalnationalism av ängslighet och anpasslighet. Jag för min del tar avstånd från den av ideologiska, politisk-filosofiska, historiska och kulturella skäl.
Radikalnationalismen är för mig inte trovärdig som systemutmanare, i synnerhet inte om den förenas med en "nyliberal" ekonomisk politik i högerpopulistisk, NyD-artad tappning, utan analys, förståelse och kritik av utvecklingen av finanskapitalismen under senare decennier och utan fokus på nödvändigheten av reform av banksystemet.
Är det någon som tjafsar är det du. Givetvis är "radikalnationalist" ett högst subjektivt begrepp att bejaka eller ta avstånd från. "Nationalist" är ett väldigt laddat ord i sig och "radikal" kan liksom "progressiv" både vara en positiv förstärkare eller ett skällsord.
Poängen är att töntiga SD trots sin knipsluga "öppensvenska kulturentitet" och uttalade förnekande av svensk etnicitet kallades "ultranationalister" och fascister. Definitivt radikalnationalistiska, högerextrema och populister. Men bara så länge "populist" kändes som ett tryggt skällsord. När "populismens" ambivalenta konnotationer till demokrati och folklighet blev för stora - ja, då vill Macron och Warren vara
RADIKALPOPULISTER. På samma sätt kommer "nationalist" bli ett alltmer positivt laddat ord, ju längre mot globalistisk dystopi vi kommer.
Faran för ett parti som AfS (eller SD!) har aldrig varit att kallas radikala, extrema eller reaktionära - utan att förlora varumärket som autentiska systemkritiker. Att kläs av som pseudopopulister och -nationalister.
Den
icke-radikala nationalismen äger SD skiten ur - så till den triangulerade grad att man antagligen förlorade röster till M och KD. Där finns inga röster att hämta för ett nytt parti. Det borde vara uppenbart som generell princip att ett miljö- eller feministiskt parti som vill etablera sig, måste bjuda över redan existerande alternativ. Vara mer renodlade,
radikala.
Att gå till val på det triviala faktum att det finns
svenska medborgare känns inte som ett vinnande koncept. För det är ju det du menar med "medborgarskapets nationalitet"?
Du verkar vidare antyda att jag skulle "underkänna" dessa tingens ordning? En halmgubbe som du ställer mot ett alternativ som på något sätt skulle omstöpa rättsstat och demokrati utifrån andra, mer kulturella kriterier?
Jag återkommer till min ursprungliga påstående: ANTINGEN förespråkar du en tom Ullenhag-nationalism där svenskhet är en binär mellan de som har medborgarskap och inte.
Eller så ger du dig in på ett minst lika oaptitligt och godtyckligt nationallt exkluderande baserat på "lojalitet", "kulturell samhörighet" eller "trevlighet", som någonsin tal om svensk etnicitet kan vara.
Mitt svar på detta "dilemma" är att inte slösa energi på tankeövningar kring hur hypotetisk politisk allmakt ska användas. Ett promilleparti behöver inte oroa sig för vilka medborgarskap som ska dras in, på vilka grunder, exakt hur många som bör deporteras eller vilka man tänker räkna som riktigt, riktigt svenska.
Det räcker att det finns människor som identifierar sig som svenskar och behöver politisk representation i en stat där deras majoritetsställning hela tiden eroderar.