Citat:
En dynamik som alltså inte uppstår med SD:s politik, eftersom de inte förslår några tvångsåtgärder. Ja bortsett från för kriminella, dvs ungefär som det är idag. AfS vill tvångsutvisa minst 490.000 fler. Och det var liksom detta som var korvi-mannens poäng. Att SD saknar denna politik. Så deras "återvandring" = en tummetott.
Den som läser min post rätt förstår att det spelteoretiskt korrekta är att rösta AfS, för att tvinga SD att röra sig mot den politik jag förespråkar, inte den politik man idag har.
Samma dynamik kan uppstå om M tar sig an frågan om återvandring - vilket ju en ledare i Östgöta Correspondenten faktiskt nyss föreslog. Då hade SD tvingats lägga ett motbud - och så vidare. Att återvandring är den bästa lösningen på Sveriges problem kan i princip bli en helt okontroversiell tvärpolitisk konsensus, där varje parti med fördel kan motivera en vänd migration utifrån sin egen ideologis premisser.
Sedan tror jag att det finns en olycklig tendens att överskatta problemen med att kretsloppsmigrera t ex en miljon människor, om man ser det ur ett polisiärt perspektiv. Vilket både tillskyndare och belackare verkar göra.
Vilket i sig inte hindrar att det är taktiskt korrekt av AfS att profilera sig som de gör. Vi pratar om två saker här: politisk spelteori och återvandringen som mångfacetterad process i praktiken. Hård, rak retorik kan leda AfS in i riksdagen, medan en ny återvandringskonsensus kommer se mycket mera ut som den jag beskriver.