'Old school' journalistik
Pendeln svänger och det går mode i vad folk vill ha. Vi går tillbaka till saker man kan ta på, till exempel så går försäljningen av LP-skivor mot nya rekord kvartal efter kvartal och folk kopplar ner sig allt oftare. Man sätter på en hederlig gammal LP-platta för att koppla av. Vi vill ha något att hålla i igen och därför tror jag det även finns ett behov av en ny papperstidning av hög kvalitet. Även bokförsäljningen som dalat sedan 2007 kan nu se en ökning.
Dom papperstidningar som fortfarande existerar dras med vikande annonsintäkter och allt färre prenumeranter, samtliga kämpar med diverse betallösningar som bara marginelt kommer bidra till deras överlevnad och än mindre generera vinst. Utan presstödet skulle, som vi alla vet, ett mycket stort antal journalister få göra något helt annat än att skriva vinklade uppfostrande artiklar.
Samtliga tidningar har förbrukat sitt förtroende (vilket bara är bra), alla gör likadant, alla måste ha en Facebooksida, alla journos ska ha ett twitterkonto. Deras socialamediaredaktörer kämpar dygnet runt för att rensa bort en aldrig sinande ström av kritiska läsare. Dessa 'redaktörer' drar inte in en enda krona till verksamheten utan är endast en ekonomisk belastning som retar upp sina kunder dag efter dag timme efter timme. Föraktet för 'Nisse i Hökarängen' är bedövande, likriktningen och ängslan går att ta på men ingen vågar vara avvikande, ingen vågar tänka utanför boxen.
Men det finns och kommer alltid att finnas ett behov av riktigt och bra journalistik.
Om dom tänker efter så vet dom vad läsarna vil ha, men dom vågar inte leverera detta, mot bättre vetande så klart. Följande punkter sammanfattar vad jag som läsare förväntar mig:
Konsekvensneutralitet.
Aktuellt.
Oberoende. och fri från politiska agendor och pekpinnar. (Jag tror faktiskt det räcker med en debattsida och att man helt klarar sig utan en politisk ledarsida)
Obekväm och orädd.
Grammatiskt korrekt svenska.
Få stavfel. (Webbtidningarna är nu nedlusade av stav och syftningsfel då man slänger ut artiklar som är långt ifrån genomarbetade.)
Jag vill se en redaktion som attraherar dom journalister som vill tillbaka till den riktiga journalistiken igen, där varje misstanke om mörkning omöjliggör publicering. Medarbetarna ska i verklig mening vara oberoende och helt sakna politiska agendor eller vara smittade av olika tankesmedjor.
Varje artikel ska vara höjd över alla misstankar om att driva en viss agenda och alla skribenter ska med stolthet återigen skriva under ett gott journalistiskt hantverk. Tidningen ska alltså bara finnas som papperstidning, som att äga en bok eller en LP-skiva, inga 'gilla' eller delningsknappar, utan en hederlig analog insändarsida. Vill du läsa den så får du bli prenumerant eller hasa dig iväg till kiosken och betala för din 'egen' tidning. Kom gärna med förslag på namn på medarbetare och era synpunkter i övrigt mottages tacksamt.
Givetvis så ska tidningen bära sig själv ekonomiskt efter ett tag men den diskussionen kan vi ta på annan plats.
/Provokatör
Pendeln svänger och det går mode i vad folk vill ha. Vi går tillbaka till saker man kan ta på, till exempel så går försäljningen av LP-skivor mot nya rekord kvartal efter kvartal och folk kopplar ner sig allt oftare. Man sätter på en hederlig gammal LP-platta för att koppla av. Vi vill ha något att hålla i igen och därför tror jag det även finns ett behov av en ny papperstidning av hög kvalitet. Även bokförsäljningen som dalat sedan 2007 kan nu se en ökning.
Dom papperstidningar som fortfarande existerar dras med vikande annonsintäkter och allt färre prenumeranter, samtliga kämpar med diverse betallösningar som bara marginelt kommer bidra till deras överlevnad och än mindre generera vinst. Utan presstödet skulle, som vi alla vet, ett mycket stort antal journalister få göra något helt annat än att skriva vinklade uppfostrande artiklar.
Samtliga tidningar har förbrukat sitt förtroende (vilket bara är bra), alla gör likadant, alla måste ha en Facebooksida, alla journos ska ha ett twitterkonto. Deras socialamediaredaktörer kämpar dygnet runt för att rensa bort en aldrig sinande ström av kritiska läsare. Dessa 'redaktörer' drar inte in en enda krona till verksamheten utan är endast en ekonomisk belastning som retar upp sina kunder dag efter dag timme efter timme. Föraktet för 'Nisse i Hökarängen' är bedövande, likriktningen och ängslan går att ta på men ingen vågar vara avvikande, ingen vågar tänka utanför boxen.
Men det finns och kommer alltid att finnas ett behov av riktigt och bra journalistik.
Om dom tänker efter så vet dom vad läsarna vil ha, men dom vågar inte leverera detta, mot bättre vetande så klart. Följande punkter sammanfattar vad jag som läsare förväntar mig:
Konsekvensneutralitet.
Aktuellt.
Oberoende. och fri från politiska agendor och pekpinnar. (Jag tror faktiskt det räcker med en debattsida och att man helt klarar sig utan en politisk ledarsida)
Obekväm och orädd.
Grammatiskt korrekt svenska.
Få stavfel. (Webbtidningarna är nu nedlusade av stav och syftningsfel då man slänger ut artiklar som är långt ifrån genomarbetade.)
Jag vill se en redaktion som attraherar dom journalister som vill tillbaka till den riktiga journalistiken igen, där varje misstanke om mörkning omöjliggör publicering. Medarbetarna ska i verklig mening vara oberoende och helt sakna politiska agendor eller vara smittade av olika tankesmedjor.
Varje artikel ska vara höjd över alla misstankar om att driva en viss agenda och alla skribenter ska med stolthet återigen skriva under ett gott journalistiskt hantverk. Tidningen ska alltså bara finnas som papperstidning, som att äga en bok eller en LP-skiva, inga 'gilla' eller delningsknappar, utan en hederlig analog insändarsida. Vill du läsa den så får du bli prenumerant eller hasa dig iväg till kiosken och betala för din 'egen' tidning. Kom gärna med förslag på namn på medarbetare och era synpunkter i övrigt mottages tacksamt.
Givetvis så ska tidningen bära sig själv ekonomiskt efter ett tag men den diskussionen kan vi ta på annan plats.
/Provokatör